SÖK
MENY
Det enkla alternativet är inte alltid det bästa
Bygget av Telegrafen visar att kulturminnen inte behöver vara ett problem, bara man vill.
Större sammanhållna ytor, högre i tak, flera parkeringsplatser och krav på att fungera i prefabricerade mallar. Det brukar vara kraven när stora butikskedjor ska etablera sig, och resultatet blir anonyma köplador utanför stadskärnorna.
Men byggen som tvingas anpassa sig blir unika tack vare kompromisserna – och det är just det som gör en stadskärna spännande.
Mark Isitt, med den något nischade titeln arkitekturkritiker, beskrev i sitt sommarprat stadskärnor som dör på grund av vad han kallar monokultur. Det alla vill ha i sin stad är en kosmopolitisk känsla där människor strosar runt och trivs. Ändå finns risken att städer på grund av sitt byggande får precis det motsatta.
”De städer som vi älskar, som vi älskar att besöka, som vi drömmer om att bo i – de har inte blivit så där sprittande vitala genom att bara passivt acceptera sakernas tillstånd, genom att blint lita på den fria marknaden. De har blivit så genom planering, genom reglering. De har förstått att ska man locka smarta människor, då måste man skapa förutsättningar för kreativitet, för krockar, för mångfald”, sade Isitt i sitt sommarprat.
Eriksson Capitals bidrag till stadskärnan gör Mariehamn mer intressant. Bygget borde kunna fungera som riktmärke i den fortsatta debatten om centrum.
I stället för att se den k-märkta byggnaden på tomten som ett hinder (efter ett tag i alla fall) valde Eriksson Capital att bygga en liten piedestal runt den. Och resultatet blev riktigt lyckat. När man ser det färdiga resultatet är det lätt att glömma bort allt bråk på vägen.
För det gamla telegrafhuset skulle ju rivas, kåken stod i vägen för utvecklingen av centrum. Så hade en majoritet av politikerna i staden bestämt. Socialdemokraterna var det enda parti som stretade emot. Majoriteten försökte till och med häva k-märkningen med motiveringen ”force majeure” – så viktigt var ett livskraftigt centrum. Och när Ålands förvaltningsdomstol bestämde att gamla telegrafen inte fick rivas överklagade stadspolitikerna beslutet till nästa instans. Notera: det var stadspolitikerna som drev rättsprocessen vidare. De som har i uppgift att förvalta Mariehamn.
Eriksson Capital hade säkert gärna byggt på en tom tomt. Det hade varit enklare, och garanterat billigare att börja från början. Men bolaget anpassade sig föredömligt. 2017 intervjuades Trygve Eriksson efter förvaltningsdomstolens avgörande. Han svarade då på frågan om det fanns en plan B: ”Vi har redan skissat på ett alternativ där det gamla huset skulle ingå i ett stor inglasad inomhusplaza”.
Det krävdes anpassningar av staden. Bland annat antogs en lättnad i parkeringsnormen vilket möjliggjorde bevarandet av telegrafen. En sammanslagning av tomterna gav dessutom mera byggrätt, vilket säkerligen också var en förutsättning för att ro projektet i hamn. Men Mariehamns stad hade sannerligen tur att det fanns människor och myndigheter som protesterade mot planerna att utveckla centrum med släggor och bulldozrar.
Mark Isitt kallar lådifierandet av dagens byggnormer för en rovdrift i utvecklingens namn. ”Det udda och oväntade är på väg att utrotas”.
Det är förståeligt att förvaltare av städer reagerar när handeln söker sig till andra ställen.
I stället för en byggnad som hade kunnat finnas i vilken medelstor svensk eller finländsk stad som helst har Mariehamn nu fått ett nytt affärs- och bostadskomplex med ett k-märkt hus som mittpunkt. Den gamla telegrafen, som en gång i tiden fick redarna att stanna på Åland, är något som besökare kommer att minnas. Ett hus som får en att haja till.
Den bästa lösningen är inte alltid den enklaste eller billigaste. I det här fallet krävde det att ett bolag vågade satsa på sin plan B. Och det krävdes tålamod. För processen har på inget sätt varit snabb.
Men kampen mot köpladorna vinns inte genom att bygga liknande, sämre, köplador inne i städerna. Det gör man genom att skapa en miljö där människor vill vara. Då får man kommersen på köpet.
LÄS OCKSÅ
Berömmet öser över Telegrafen
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
