SÖK
MENY
Det globala matsystemet är trasigt
Världen står inför en hungerskris. Pandemin och kriget i Ukraina har blottlagt hur skört och ohållbart vårt globala matsystem är. Det mesta som felas vårt system idag kan sammanfattas med en liten banan.
Vad händer när en av världens största konstgödseltillverkare attackerar Europas spannmålsbod? Jo, det blir en matkris. Uppskattningsvis 19 till 34 miljoner ton spannmål kan försvinna från exportmarknaden i år fill följd av kriget, priset på vete har bara i år ökat med cirka 60 procent och gödsel stigit med 300 procent.
”Världen står inför århundradets värsta hungerkris”, säger Cecilia Chatterjee-Martinsen, internationell chef på Rädda Barnen.
Även om konflikter kan vara både en orsak till och en konsekvens av hunger så är det ändå inte den grundläggande, drivande faktorn bakom vår globala livsmedelskris. Det är i grund och botten ett systemfel som gör att vi har en skör matindustribubbla till att börja med.
När vi pratar om världshunger och matbrist bör vi ha i åtanke att det faktiskt produceras tillräckligt med mat för att mätta alla magar. Men en tredjedel av allt slängs eller förstörs och det resterande fördelas ojämlikt. Detta samtidigt som vi aktivt förstör jordbruksmarker och ekosystem samt eskalerar klimatkrisen, och på så vis förstör vår förmåga att försörja oss med livsmedel i framtiden.
Man kan krasst konstatera att det finns ingen vördnad eller respekt för mat på en global skala. Detta eftersom livsmedel hanteras som en kapitalistisk produkt snarare än en livsviktig och kulturell resurs.
Sedan maten blev en global handelsvara har vår diet antagit formen av en ”global standard”. Även om det i våra kyldiskar ser ut som att vårt födointag blivit mer diversifierat och exotiskt (ananas en kall vinterdag på Åland liksom?) så har den globalt blivit allt fattigare.
Ta vår vardagsbanan till exempel. Visste du att det finns över 1 000 banansorter i världen? Det är svårt att veta eftersom den enda vi ser i butikerna är ”Cavendish”-sorten, som idag står för 40 procent av all bananodling. Men före Cavendish fanns en annan storsäljare, en sötare och större banan kallad Gros Michael. Men Gros Michael, eller Big Mike som den kallades, blev ett av de första offren för den globala, kapitalistiska monokulturshandeln. Ju mer populär Big Mike blev, en banan som höll väl för transporter på grund av sitt tjocka skal, desto mer förändrades de lokala odlingarna. Från att ha varit småskaliga banan-polykulturer blev de istället intensiva monokulturer för att maximera sin export och således vinst. På 30-talet drabbades Big Mike av en svampinfektion som inte gick att hejda. Katastrofen var ett faktum. När 50-talet kom hade den populära bananen redan ersatts med den nya penga-bananen Cavendish. Men även den odlas i stora monokulturer, så det är inte säkert att vi får behålla den heller särskilt länge till.
Bananerna är faktiskt ett utmärkt exempel på mycket vad som felas vår globala matindustri. Förutom att bananhandeln lett till en av-diversifiering av grödan (vilket gör den mer utsatt) med en negativ inverkan på den lokala biodiversiteten till följd, så domineras den av några storföretag som har i stort sett monopol.
Den gula frukten är tyvärr också en av världens mest besprutade och hanteras extremt slösaktigt. I Sverige äts så mycket som 100 bananer per person och år, men frukten är samtidigt en av de produkter som står för butikernas största svinn.
Den här snabba titten på bananen visar alltså hur trasigt och absurt vårt matystem är. En gedigen rapport från The Interacademy Partnership, som i tre års tid analyserat hur vi producerar, distribuerar och konsumerar mat, slår fast att systemet behöver radikalt ändras. FN är på samma linje i spåren av Ukrainakrisen. Krigets livsmedelskonsekvenser har blivit en väckarklocka och förbundet uppmanar nu länder att investera i resilienta matsystem som skyddar småskaliga producenter.
Här kan Åland faktiskt agera föregångare. I mars i år skrev Nyan att Åland är den mest självförsörjande, när det gäller livsmedel, av alla nordiska öar. Detta enligt en rapport av nordiska forskningsinstitutet Nordregio. Bland annat den åländska RekoRingen nämns som ett gott exempel av lokal och livskraftig handel.
Att köpa direkt av sin lokala odlare är ett av många sätt att mota de ovan lyfta bananproblemen i grind. Det och att sluta äta bananer då kanske?
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
