SÖK
MENY
Det handlar inte om nallen
Debatten om Gud på dagis tog väntat stora proportioner. Men det finns en anledning att nyansera bilden. För om syftet med den av församlingen arrangerade sångstunden på dagis inte hade varit att sprida kyrkans budskap, varför då så upprörda känslor om nallen och Gud?
De senaste dagarna har det rasats kring nyheten Nya Åland publicerade i måndagens tidning: Jomala kommun har tillsammans med landskapets utbildningsbyrå kommit fram till att musikframträdanden för barn på dagis inte bör innehålla sånger om Gud.
Moderaterna gick till och med så långt som att kräva en lagändring.
För oss moderater räcker det nu. Så skrev partiet som har blivit så bra på att inte ta ställning i frågor att det nästan får anses vara partiets paradgren nu för tiden.
Det är anmärkningsvärt. För Moderaterna var med och stiftade den nya grundskolelagen.
Det är inte lagstiftarens andemening, tycker partiet. Men det är en alternativ tolkning. Så här skrev nämligen lag- och kulturutskottet när den nya grundskolelagen skulle tas fram:
”Målet i lagförslaget är att ge alla barn en likvärdig utbildning oavsett kulturell eller religiös tillhörighet eller bakgrund och att skapa utrymme för eleverna att tillsammans diskutera existentiella frågor oberoende av bakgrund. En konfessionslös religionsundervisning ökar allmänbildningen och möjligheten till inkludering i samhället. Utskottet delar landskapsregeringens bedömning att religiös fostran hör till de religiösa samfundens uppgift medan skolans uppdrag är att ge alla barn en likvärdig utbildning.”
Är det då religionsutövning, att sjunga för dagisbarnen? Nej, tycker företrädare för församlingen. Kyrkoherden i Jomala gör till och med jämförelsen att folk inte blir religiösa när han går in i matbutiken med kragen på.
För det första är det främst vuxna människor han möter i mataffären, men än viktigare: han ställer sig inte på mjölkbackarna och utgår från att folk måste lyssna på predikan innan de får loss en tetra mjölk. Då skulle han rätt snabbt bli utkastad ur mataffären, var så säkra på det. Matbutiken omfattas dessutom inte av grundskolelagen.
Om sångerna inte fyller något syfte annat än underhållning, varför då så upprörda känslor över att inte få sjunga sånger om sin gud för dagisbarn? Varför inte välja bort dem? Är det nödvändigt att klä nallen i prästkläder?
Nej.
Det som blir alldeles tydligt är att kyrkans underhållning på kommunala daghem kommer med ett villkor: rätten att missionera, att sprida ett budskap.
Krokodilen i bilen eller Här kommer Pippi Långstrump lär täcka barnens underhållningbehov minst lika bra som religiösa sånger. Ingen har påstått att församlingens skickliga kantor inte är välkommen på dagis. Däremot finns krav på vilka budskap som framförs och på vilket sätt.
Är det orimliga krav att ställa på organisationer som regelbundet besöker våra daghem som lyder under den nya grundskolelagen innehållande konfessionslös religionsundervisning?
Absolut inte.
Församlingens musikstunder i egna lokaler är omåttligt populära. Där är det fritt fram för kyrkan att välja repertoar. Skillnaden är att föräldrar och barn själva väljer om de går dit eller inte. Det står var och en fritt. Precis som valet att gå i julkyrka eller delta i luciafirande.
Men man väljer inte om ens barn ska gå på dagis. Barnomsorg innebär ett enormt ansvar – ett ansvar som både de på kommunen och daghemmen i det här fallet har klarat galant. De vände sig till lagstiftaren och bad om riktlinjer.
Utbildningsminister Annika Hambrudd (C) menar att Gud visst är välkommen på daghem, så länge det skrivs in i läroplanen. Lagstiftarens mening var att högtider fortsättningsvis ska gå att fira. Innan de som försvarar nallens rätt sätter oblaten och nattvardsvinet i vrångstrupen: jo, det har genomförts luciafirande på daghem i år, också i Jomala.
Men en återkommande sångstund är inte kopplat till våra traditioner. De instruktioner som ges i riket, för att följa den konfessionslösa läroplanen, står bland annat följande: ”Skolan kan komma överens om att eleverna och vårdnadshavare informeras om möjligheten att på fritiden delta i evenemang som olika församlingar och religiösa samfund ordnar, till exempel jul- och vårgudstjänster.”
Detta borde vara möjligt även på Åland.
En konfessionslös skola och dagis är precis vad lagstiftarna önskade sig när de stiftade lagen. Det handlar inte om nallen. Det handlar om att barn ska ha rätt att ta del av religion i en rimlig kontext. Och man kan ju bara önska att de som nu högljutt kräver ändringar för att nallen ska få sjunga sina sånger om Gud på dagis i så fall också kämpar för att andra religiösa samfund får samma rätt, tillträde till åldersgruppen 1–6 år. Knappast vill så många det.
Våra traditioner är inte hotade. Det är fritt fram att besöka vilka religiösa inrättningar man så önskar, och ta mer era barn för all del. Även på dagis och i skolor finns religiösa inslag kvar som kopplas till högtider.
Men: religiös fostran hör till de religiösa samfundens uppgift medan skolans uppdrag är att ge alla barn en likvärdig utbildning. Det är lagstiftarens önskan.
Och den önskan efterlevs ju faktiskt enligt den nya lagen.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
