SÖK
MENY
Det krävdes två kriser
För inte ens ett år sedan var de nordiska gränserna kompromisslöst stängda. En oro växte: är det så här vårt gemensamma Norden agerar i kris?Nu har vi en ny kris, och sällan har väl Sverige och Finland stått mer enade.
Pandemin utgjorde ett större yttre hot än Norden upplevt på mycket länge. Ryggmärgsreaktionen var att stänga alla gränser, inte släppa in någon utan behöriga skäl. Plötsligt befann sig den nordiska gemenskapen i kris.
Under pandemin nämndes Finland emellanåt flyktigt i svensk media. Framför allt lyftes försörjningsberedskapen i öster och efterkloka blickar kastades mot de lager och centraler som Finland aldrig avvecklade när kalla kriget tog slut.
Det var mer uppmärksamhet i svensk media än finländare var vana att få.
Så kom nästa yttre hot, mot säkerheten i Östersjön. Men i stället för att relationen skulle slitas sönder ytterligare och gå in i en ny kris har den enat Finland och Sverige på ett sätt som inte har setts till i modern tid.
När Ryssland inledde sitt invasionskrig mot Ukraina hände något i den svenska offentliga debatten. Nyhetsrapporteringen, politiska uttalanden och ledarsidor vände sig plötsligt kollektivt österut och hade med ens stenkoll på vad som försiggick på andra sidan Östersjön.
I slutet av mars skrev Yles Nordenkorrespondent Lucas Dahlström en kommentar där han raljerar över det skämt som finns i Finland om att man ska ut och fira på torget när Finland nämns i internationell media.
”Skulle vi åka ut till torget och fira varje gång Finland nämnts i svenska medier den senaste tiden skulle vi vara tvungna att bygga ett hus och bosätta oss på torget, för Finland är konstant närvarande i den svenska debatten”, skriver han.
Och det ligger mycket i det. Var det någon som räknade hur många gånger den svenska Moderatledaren Ulf Kristersson nämnde Finland i SVT:s program 30 minuter i början av mars? Svaret är 14, på de sista 15 minuterna. Han pratar också ”med Finland” varje dag, får man veta.
I ett specialavsnitt av Agenda med tema säkerhetspolitik senare i mars fick Finland så mycket utrymme att det inte går att räkna antalet gånger någon av programledarna eller partirepresentanterna nämnde grannen.
Texter av författaren Sofi Oksanen finns översatta till svenska i Dagens Nyheter, tidigare finländska statsministern Alexander Stubb är inbjuden talare på galan ”Hela Sverige skramlar”. Yles politiska kommentator Magnus Swanljung dyker upp i både SVT och Sveriges Radio, och president Sauli Niinistö beskrivs som någon som vet hur man pratar med Vladimir Putin.
De professionella banden mellan Sverige och Finland, inte minst inom försvaret, har varit starka under lång tid. Det är de två länder som genom att stå utanför Nato fritt har kunnat utveckla ett militärt samarbete.
Men det är inte något som har synts utåt eller funnits i allmänhetens medvetande. Sedan några veckor tillbaka får dock varje mediekonsument all önskvärd hjälp med att förstå exakt hur bra koll länderna har på varandra.
På tisdagen skrev Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl en ledare där hon tackar Sauli Niinistö för hans hantering av säkerhetsläget. Samma dag publicerade Helsingin Sanomat en ledare på svenska med rubriken ”Vi kunde lita på Sverige”.
Bara en vecka tidigare skrev Dagens Nyheter att Finland ”haft modet och kylan att gå i bräschen när det krävts” i fråga om ett Natomedlemskap.
Om pandemin tog fram det värsta i hur länder hanterar relationen till varandra, har den nuvarande säkerhetspolitiska krisen tagit fram det bästa. Finland och Sverige har sällan stått mer enade.
Och på tisdagen meddelade Sveriges statsminister Magdalena Andersson att Finland och Sverige nu undertecknat sina medlemsansökningar till Nato ”hand i hand”.
Det krävdes två kriser.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
