SÖK
MENY
Det lilla samhället som sluter upp
En katastrof som drabbar några få kan skaka ett helt samhälle. På en så liten plats som Åland är allting nära, och när någon drabbas av det värsta är vi snabba med att sluta upp.
Klockan var 12.06 på måndagen när larmet kom om en byggnadsbrand i Sund. Det visade sig vara en familjs hem som en stund senare var övertänt och inte gick att rädda. Snart blev det också känt att familjens husdjur, en hund och en katt, inte klarat sig.
Inte ens ett dygn senare meddelade kommunen på sin Facebooksida att det lokala Röda Korset har startat en pengainsamling för den drabbade familjen, och hur man går till väga om man vill skänka möbler eller husgeråd.
Redan natten efter branden började en mängd privatpersoner dela information om vart ekonomiska bidrag kan betalas.
Det är en tragedi som får många att stanna upp och bli berörda. I ett litet samhälle som vårt känner vi oss alla nära olyckan.
Det finns en otrolig styrka i det. Förra nyåret, natten till den 1 januari, drabbades en familj i Jomala Kungsö av en liknande händelse och bara några dagar senare skapades en grupp på Facebook där över 900 personer gick med för att ta reda på vad de kunde bidra med.
En pengainsamling fick in långt över dubbelt det belopp som var ställt som mål. Med så många människor inblandade behövdes inga stora summor från var och en för att få ihop mycket pengar totalt.
Det har gått fyra år sedan stormen Alfrida skakade hela Åland de första dagarna in på 2019. Många hushåll förlorade strömmen i flera dygn och hade knappa eller inga möjligheter till matlagning och uppvärmning.
Också då visade sig Åland från sin bästa sida. Under en gemensam hashtag i sociala medier kunde hjälp efter behov och tillgångar både efterlysas och erbjudas. Företag öppnade sina verksamheter och skapade sovplatser, medan enskilda människor lånade ut sin dusch, bastu och utrymme i frysen.
Senaste års stigande priser på både mat och energi har gjort situationen kärv för många, vilket också har synts i ålänningarnas beteende. Det märktes inte minst vid julens tomtelopp till förmån för Matbanken, där många fler deltog jämfört med året innan.
– Folk är mer medvetna om att många har det tufft nu. Vi har fått ett fint gensvar när vi gått ut och sagt att vi behöver fylla på våra lager. Det är vi väldigt tacksamma för, sa diakonissan Lisbet Nordlund till Nyan när hon samlade ihop alla torrvaror, hygienartiklar och annat som loppdeltagarna bidragit med.
Medmänskligheten är stor här även när det gäller större katastrofer längre bort. Viljan att bidra med pengar, kläder, leksaker och husrum för det krigsdrabbade Ukraina har förundrat och inspirerat oss alla.
Buss efter buss fylld med donerade grejer och tankad genom åländska pengar har körts ner av ett ihärdigt gäng eldsjälar, och fler än en gång har bussen återvänt till Åland med flyktingar som välkomnats med öppna armar.
Exemplen ovan är inte en självklarhet, långt ifrån. Både politiken och det allmänna debattklimatet är hårt och polariserat, då är det lätt att fastna i ett tänk av vi och dem.
Men när saker ställs på sin spets och vi får en ovälkommen påminnelse om hur skör tillvaron kan vara, då visar vi oss från vår bästa sida.
Ingen välgörenhet i världen kan hjälpa en familj att få tillbaka sitt hem, högt älskade husdjur och personligt ovärderliga tillhörigheter. Men ett samhälle kan sluta upp och lindra kraschen.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
