SÖK
MENY
Det privata vårdmonopolet är inte bra för kunderna
Det åländska privatvårdsmonopolet riskerar att bli ett problem.Speciellt eftersom vissa av kunderna enligt lag är tvungna att fortsätta handla – oavsett pris.
Nyheten om att det finländska vårdbolaget Terveystalo köper Cityläkarna i början av september gick nog många förbi. Inget av de åländska mediehusen gjorde något större nummer av affären – förutom att intervjua Terveystalos regionchef och vd för Medimar Mathias Grunér om hur länge köpet har varit på gång och hur prissättningen för kunderna nu kommer att utvecklas (svaret blev att priset inte kommer att stiga mer än det nationella snittet).
Men det innebar en stor förändring på den åländska privatvårdsmarknaden. Den andra privata sjukvårdsaktören, Medimar, köptes av Terveystalo tre år tidigare. Så vad som egentligen hände under sensommaren var att den finländska vårdjätten skaffade sig monopol på en marknad där kundunderlaget styrs av lagstiftning.
Medimar och Cityläkarna erbjuder privat sjukvård, men är också de enda som i nuläget tillhandahåller företagshälsovård. Vad gäller de privata sjukvårdsbesöken går det (åtminstone delvis) att istället välja ett besök hos den offentliga sjukvården.
Arbetsgivare måste däremot erbjuda sina anställda hälsovård. ”Arbetsgivare skall på sin bekostnad ordna företagshälsovård för att förebygga och bekämpa risker och olägenheter för hälsan som beror på arbetet och arbetsförhållandena samt för att skydda och främja arbetstagarnas säkerhet, arbetsförmåga och hälsa”, står det i kapitel 2, paragraf 4 i den finländska lagen om företagshälsovård.
Det är i sig en bra sak, för både arbetsgivare och -tagare. I Finland omfattas fler än 1,9 miljoner finländare av företagshälsovården. Det sparar resurser för den offentliga vården, men gör också att insatser som gäller just arbetslivet får rätt mottagare från början. Många sjukvårdsbesök är kopplade till arbetet. Att det också därmed ligger i arbetsgivarnas intresse att skapa en så bra miljö som möjligt är en vinst för alla: individ, företag och samhället i stort.
Men bristen på konkurrens blir i det här fallet slående. Terveystalo är dessutom en vårdgigant med 377 vårdinrättningar i Finland och 152 i Sverige (genom dotterbolaget Feelgood). För potentiella investerare framhåller det börsnoterade bolaget sin roll som den marknadsledande vårdgivaren i Finland – vad gäller intäkter – med en marknadsandel i Finland på ungefär 30 procent och intäkter på 1,3 miljarder euro 2023.
Stor är förstås inte nödvändigtvis lika med dålig. Det finns säkerligen skalfördelar att hämta på Åland, till exempel vad gäller system och administration. Och vem som äger ett företag påverkar knappast sjukvårdsproffsens mål att erbjuda en så bra vård som möjligt. Ingen skugga ska falla på de som jobbar inom Terveystalokoncernen.
Men monopol gynnar aldrig konsumenterna – i det här fallet kundföretagen och dess anställda. Kruxet är att det inte heller går att välja bort vissa av tjänsterna, det går inte att tacka nej.
Även om sjukvården sköts av färre och större aktörer, också i Finland, så finns i de flesta fallen en möjlighet att vända sig till en annan aktör. Vårt läge gör det däremot svårare.
Trots att det fortfarande är två skilda företag, Cityläkarna och Medimar, så är konkurrens mellan dem nu ytterst osannolik. Och även om marknaden kanske inte heller tidigare präglades av prispress för att locka över den andras kunder så lär en sådan utveckling inte heller ske i framtiden.
Löftet som gavs var att priserna inte skulle stiga mer än det nationella snittet, vilket ju är fint. Men hur kan man kontrollera det? Utan en lokal jäm-förelse blir detta i praktiken mycket svårt.
Det åländska privatvårdmonopolet riskerar att drabba kunderna. I nuläget hänger det på att Finlands ledande vårdgivare – vad gäller intäkter – håller en juste prisnivå. Företagen är tvungna att köpa deras tjänster – oavsett vad det kostar.
Det är inte lätt att konkurera med vårdgiganter, men kanske det nya läget på privatvårdsmarknaden öppnar för en ny aktör?
