SÖK
MENY
Djurparker är inte etiskt försvarbara
Det fanns en tid när vilda djur hölls i bur för mänskligt nöjes skull. Det fanns en tid när djurens välbefinnande inte var en fråga för betalande åskådare.Den tiden är förbi. Vi vet bättre nu.
Vi har länge vetat bättre. Förra veckans skjutning av förrymda schimpanser på Furuviks djurpark i Gävle är bara det senaste exemplet på hur djurhållning för nöjes skull har urartat i tragedi.
Kritiken har varit massiv från flera håll – media, experter och privatpersoner – mot djurparkens agerande. Och med rätta. Hur kunde det gå så fullständigt fel?
Expressens Gunilla Brodrej har under lång tid granskat förhållandena på svenska djurparker. Nu kallar hon händelsen i Gävle för ett blodbad och kräver en ”skarp nationell översyn” av Sveriges alla djurparker, både vad gäller personalens kompetens och djurens välfärd.
Förespråkare för djurparker lyfter gärna upp argumentet att det finns en pedagogisk aspekt i att kunna se vilda djur på nära håll. Men vad är det egentligen som lärs ut?
Att utveckla undervisningen om vilda djur, från att de är något man ser i bur till något man får lära sig att hör hemma i det fria, vore en rimlig modernisering.
I den svenska miljötidningen Syre belyser krönikören Camilla Björkbom djurparkernas koloniala historia.
”Under 1800-talet och tidiga 1900-talet var det ett bevis på kolonial makt att kunna visa upp en samling exotiska djur. Genom djurparken manifesterade man hur den dominerande kulturen rådde över mindre civiliserade folk. Exotiska folkgrupper visades upp sida vid sida med exotiska djur”, skriver hon.
Just den delen av historien verkar djurparkerna inte vara så pigga på att lära ut.
Hela världen har förundrats över Santino, en av de numera ihjälskjutna schimpanserna i Furuviks djurpark, som visade förmåga till planering. Han samlade stenar under nätterna, gömde dem i högar för att på dagarna kasta dem på parkens besökare.
Ser man bortom den mänskliga fascinationen för Santinos intelligens är det uppenbart att han inte trivdes med att blir utstirrad av människor på andra sidan ett galler dag ut och dag in. Känslan är inte svår att förstå.
Nu kastar inte Santino fler stenar på människor. Han skadesköts under rymningsförsöket och blev liggande utan vård eller tillsyn i över ett dygn tills han till slut avled av sina skador.
Det finns djurparksverksamheter där utrotnings-hotade arter får leva i skydd undan människans skadeverkningar på flora och fauna, där det finns en plan för artens fortlevnad och för att långsiktigt återintroducera individer till sitt naturliga habitat.
Det finns rehabiliteringscentrum och fristäder som gör ett berömvärt jobb för djurens bästa. Dessa verksamheter finns till för djurens skull.
Skillnaden är milsvid mellan denna välgörenhet och vad de kommersiella djurparkerna sysslar med i dag.
På Kolmårdens hemsida säljs biljetter med budskapet att besök i parken hjälper till att rädda djuren. Men ”världens bästa berg- och dalbana i trä” (citat från Kolmården) är uppenbarligen inte placerad alldeles intill parkens tigrar för tigrarnas skull.
I oktober 2021 avlivade Skansen alla sina vargar, för att man ville visa upp fjällrävar i stället. I januari 2018 avslöjades att Borås djurpark avlivat nio av de 13 lejonungar som fötts i parken under sex års tid trots att de var fullt friska. Orsaken som angavs var att de var ”överskottsdjur”.
Vi har ett mörkt arv att göra upp med. Det finns inga argument som håller måttet, ingen motivering som räcker till för att förklara vad vi håller på med.
Det är inte etiskt försvarbart att hålla dessa vilda djur i bur bara för vårt höga nöjes skull.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
