SÖK
MENY
Domstol kan bli nödvändig katalysator i klimatfrågan
Klimatmötet i Baku lyckades på två punkter, i övrigt fanns föga att glädjas åt. När de frivilliga överenskommelserna återigen misslyckas med att driva klimatarbetet framåt tillräckligt snabbt hoppas en liten önation istället på den Internationella domstolen i Haag.
Vill man vara positiv kan man säga att klimattoppmötet i Baku lyckades på två punkter: en tydligare plan för hur utvecklingsländers klimatarbete ska finansieras och en överenskommelse gällande så kallade kolkrediter.
300 miljarder dollar per år ska hjälpa länder hantera skador som uppstår av till exempel extremväder, men också för att investera i fossilfria energilösningar. Det är en rejäl höjning från dagens 100 miljarder, men summan kommer ändå inte att räcka. Enligt oberoende ekonomer borde det istället finnas 1 300 miljarder i en katastrof- och omställningsfond per år redan 2030. Det var också något som togs upp på mötet. Karoliina Hurri, forskardoktor från Utrikespolitiska institutet, som deltog i förhandlingarna, menar ändå att själva överenskommelsen är betydelsefull, enligt en intervju i tidsskriften Finlands Natur. Det kunde nämligen lika väl ha blivit så att man inte kom överens om en summa alls.
Den andra framgången är överenskommelsen om så kallade kolkrediter. Systemet påminner om de gamla utsläppsrätterna, men Bernt Nordman, klimatexpert på Världsnaturfonden WWF, menar att det nu blir tydligare hur man mäter klimatnyttan. Därför blir det nya systemet mer robust. Dessutom ska det bli svårare att komma undan med så kallad greenwashing, alltså insatser som verkar bra för miljön utan att egentligen göra någon större nytta.
Förhoppningsvis kan det leda till att utsläppsminskningar eller redan låga utsläpp också börjar märkas i statsfinanserna. Enligt Nordman kan länder och företag i framtiden förhoppningsvis tjäna på att fånga och lagra koldioxid.
Ungefär här tar de goda nyheterna slut. En av förhoppningarna med mötet var att komma överens om skrivningar att fasa ut fossila bränslen. Det misslyckades. Det blir istället huvudfrågan för nästa års toppmöte i Brasilien. Redan inför årets toppmöte lyftes kritik mot att den globala klimatagendan fortfarande påverkas av fossillobbyister, och så verkar det ha varit även denna gång.
Vad gäller den allra viktigaste frågan, om den globala uppvärmningen kan begränsas till 1,5 grader jämfört med förindustriell tid, är hoppet nästan ute. Utsläppen av klimatskadliga gaser når rekordnivåer – enligt FN:s klimatpanel måste utsläppen minska med 43 procent jämfört med 2019 års nivåer till 2030. Det är ännu tekniskt möjligt, men den politiska viljan saknas.
USA, som både är världsledande vad gäller ekonomi och utsläpp, förväntas minska sina insatser ytterligare när Donald Trump tar över i Vita huset. Men faktum är att också det nordiska och det europeiska arbetet går på tok för långsamt. Den fråga som många ställer sig är varför någon annan ska bry sig om klimatarbetet när de värsta nedsmutsarna drar sig tillbaka. Frågan är befogad.
Den som nu verkar ta täten är Vanuatu, en liten ö i Stilla havet ett par tusen kilometer öster om Australien, som redan har drabbats hårt av klimatförändringarna. Vanuatu har med hjälp av Australien drivit på för att den Internationella domstolen i Haag (ICJ) ska ta ställning i frågan om länders ansvar för sina klimatskadliga handlingar. FN-domstolen ska behandla två frågor: Vilka skyldigheter har länder i förhållande till klimatkrisen och hur ska de rättsliga konsekvenserna för regeringar som förvärrar läget se ut?
Domstolen börjar i dag, måndagen den andra december, sina höranden.
Mellan 2000 och 2019 har extremväder som kopplas samman med klimatförändringarna orsakat förstörelse för 2 800 miljarder dollar, enligt en artikel publicerad i vetenskapstidsskriften Nature. 70 procent av världens befolkning kan drabbas av extremväder de kommande 20 åren, om utvecklingen fortsätter som den gör.
Världen får sätta sitt hopp till att ICJ kommer fram till en slutsats som gynnar de som drabbas värst av klimatförändringarna. Om domstolen kommer fram till en slutsats som gynnar klimatarbetet så kan det mycket väl bli den katalysator världens så desperat nu behöver.
