SÖK
MENY
Dubbla kriser hotar alla
Risken är stor för att vi den närmaste tiden får se kravaller och upplopp bryta ut i världens fattiga delar. Blir detta nästa globala kris?
Man ska inte måla fan på väggen. Men det var så här det började 2011, när den tunisiske gatuhandlaren Mohammed Bouazizi tände eld på sig själv i protest mot, tja, livet – en självmord som blev startskottet för den Arabiska våren som i sin tur satte en halv värld i brand.
Ty livet för Bouazizi och alla de andra fattiga, uppåtsträvande, unga människorna på hans del av planeten hade vid denna tid blivit outhärdligt. Svårigheterna då låter sig inte enkelt sammanfattas, men det finns en tydlig indikator – en febertermometer, om man så vill – för när tillvaron börjar bli så jävligt i de fattiga delarna av världen att hela alltet kan smälla. Och det är brödpriset.
Och jo, det skenar igen, på grund av kriget i Ukraina och allt det för med sig. Den dubbla krisen med brant stigande energi- och vetepriser utgör en helvetisk påfrestning på vårt globala ekonomiska system. Mat och bränsle klarar man sig inte utan och när inflationen drabbar dessa varor störtdyker människors levnadsstandard – särskilt för stadsbor i fattiga länder, som lägger en stor del av sina inkomster på bussbiljetter och bröd. Till skillnad från de medellösa på landsbygden kan de inte livnära sig på egna odlingar men de kan däremot, som veckotidningen The Economist konstaterar i sitt senaste nummer, starta kravaller.
Pandemin har också lämnat många av de mest utblottade länderna utan förmåga att vrida på de nödvändiga hjälpkranarna. De betalar dessutom högre räntor på sina internationella lån, vilket ytterligare spär på eländet. Den internationella valutafonden varnar för att 41 länder just nu befinner sig i en akut skuldkris eller löper en stor risk att hamna i en dylik. Det gör dem utomordentligt lättantändliga.
Över hela jorden börjar brandhärdar redan pyra: Sri Lankas ekonomi har kollapsat och på gatorna bränner hungriga människor bilar och intar myndighetsbyggnader, i Peru och Indien rasar kravaller i protest mot ekonomiska nedskärningar och den politiska oron på grund av drastiskt sänkt levnadsstandard kan iakttas på så skilda platser som Laos, Pakistan och Colombia. The Economist har utarbetat en statistisk modell över sambandet mellan bränsle- och matinflation och politisk instabilitet. Den visar att risken för olika typer av uppror i många länder år 2022 är fördubblad.
Man ska inte göra misstaget att säga sig själv att detta inte angår oss i den rikare delen av världen. Fyra år efter att Bouazizi hällde två flaskor thinner över sig utanför rådhuset i Sidi Bouzid och tände på nådde flyktingkrisen Europa, en direkt konsekvens av den Arabiska våren. Det går inte, när det brinner hos grannen, att lägga handen på den egna sidan av väggen och lugna sig med att den fortfarande är kall. Global politisk oro skulle utgöra en enorm påfrestning på världsekonomin och driva upp råvarupriserna ännu mera. Kombinerat med de accelererande klimatförändringarna betyder det att livsmedelskrisen kan bli reell och djupgående även för oss.
”Kan bli”, förresten? I skrivande stund är mer än 30 procent av Italiens jordbruksproduktion hotad på grund av torkan och de svindyra vattenspridarna går varma över fälten på Åland …
Hur länge dröjer det innan våra börser kraschar och bolånen och pensionerna går åt helsike? Och måste det hända?
Tja, svårt att veta förstås. Man vill som sagt inte måla fan på väggen. Men håll ögonen på Tunisien. Och börja kanske odla potatis.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
