SÖK
MENY
Efter detta syndafloden
Nuet är förfärande i Israel. Det som händer kommer att få oerhörda konsekvenser för hela regionen under mycket lång tid framöver. Låt oss hoppas på att vi slipper ett storkrig.
Knappast hade Hamas kunnat förutse den exempellösa ”framgång” man skulle få med sin nu fem dagar långa våldsorgie på israeliskt territorium. Med extremismens obönhörliga tvärtomlogik kommer fortsättningen hur som helst att leda till den absoluta motsatsen till det som de mordiska mullorna hoppats på. Om ett år är de alla döda eller (i undantagsfall) fängslade och Gaza kommer, på det ena eller andra sättet, att vara mer eller mindre utplånat.
För massakrerna på civila, gisslantagningarna, våldtäkterna, den militära förödmjukelsen och underrättelsekollapsen kommer att i grunden omstöpa det israeliska psyket. Inte för att det var särskilt soligt före den 7 oktober 2023 heller, men efter detta – syndafloden. Glöm varje form av fredsrörelse, ajöss lördagsdemonstrationerna mot demokratins nedmontering och sätt inga slantar på den palestinska myndigheten på Västbanken.
Talar man med israeler nu förfäras man. Hoppet är borta, bara våldet återstår. Gaza ska ”rensas”, ”asfalteras”, ”inte en droppe blod ska finnas kvar, inte en smula liv”.
Och det måste sägas: reaktionen är förståelig. De omänskliga handlingarna från de islamistiska inkräktarna kortsluter obönhörligen de angripnas förmåga att alls se något kvarvarande mänskligt hos dem.
Den israeliska allmänheten översköljs just nu av bilder utan motstycke; blödande kvinnor och barn paraderas mellan hatiska folkmassor i Gaza City, unga värnpliktiga soldater lynchas och deras kroppar skändas.
Det ofrånkomliga islamistiska nederlaget lär bli utdraget och ta många med sig i undergången, med plågsam psykisk effekt för den israeliska allmänheten. Hundratals gisslantagna – söner, döttrar, systrar, bröder – riskerar under slutstriderna att torteras och dödas en efter en; det resulterande folkliga kravet på tusenfaldig vedergällning kommer sedan antagligen att göra processen kort med alla rationella politiska krafter som ännu finns kvar i Israel.
Vad händer efter det? Annektering av Västbanken? Krig mot Libanon och Syrien? Vi vet inte, men riskerna är reella för hela regionen. Och den kommande verkligheten för civilbefolkningen i Gaza är för hemsk för att tänka på.
Hamas anfall på Israel innebär slutet på mycket. Värre: det förebådar en början på något nytt och kanske ännu mer förödande.
För i ett större perspektiv finns det mycket outrett som mystifierar även initierade. Även om Hamas krigföring är karakteristiskt low tech – den effektiva israeliska vapenblockaden har framfött många lokala raket- och vapensmeder – så häpnar många över graden av planering och taktisk samordning. Ett svep över världens medier och samtal med erfarna personer på plats ger vid handen, att det måste finnas en faktor X inblandad: Hamas har fått hjälp utifrån med den militära koordinationen. Frågan är bara av vem.
Iran är förstås den huvudmisstänkta aktören. Israel och Iran har i många år fört ett proxykrig i regionen (senast i Syrien) och domedagsbedömare tröttnar aldrig på att förutspå när de direkta fientligheterna ska bryta ut.
Andra undrar dock. Visserligen har Hamas tagit emot pengar från Iran i många år, men rörelsen är till sin natur sunnimuslimsk och sprungen ur det egyptiska Muslimska brödraskapet – en direkt konkurrent till det shiitiska iranska prästerskapet och dess anspråk på att vara den muslimska världens högsta uttolkare.
Framför allt undrar man varför inte Hamasattacken koordinerades bättre med den Iranstyrda Hezbollahmilisen i Libanon. Där fanns i lördags militär potential till en dödlig kniptångsmanöver à la Yom Kippur-kriget 1973, då Israel faktiskt nästan klövs på mitten. Om nu Iran ändå kommit så långt med attacken från Gaza, varför inte gå hela vägen och anfalla även från norr?
Om detta må man tvista. Frågan är inte akademisk, för om Israel hittar bevis för iransk inblandning kan den där förutspådda öppna domedagskonfrontationen vänta runt hörnet. Blir den nästa kalamitet att drabba världen, efter pandemin och Ukrainakriget?
Men vi väntar med den spekulationen. Nuet är som sagt förfärande nog.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
