SÖK
MENY
Eko kan bli ett eko från 2010-talet
Vem vågar satsa på fem nya år med ekologisk odling?En hel åländsk bransch står och väger – och känner att den har det mesta mot sig just nu.
Den ekologiska produktionen är utbredd på Åland, 26,0 procent av den totala åkerarealen är betydligt högre siffror än i Finland och Sverige. Det finns mellan 120 och 130 odlare – en uppgift som förmedlades under en paneldiskussion vid Ålands natur- och miljös vårmöte i veckan.
Men nu kan den kraftigt decimeras. Som ekorådgivaren Soile Wartiainen uttrycker det är ”tajmingen usel” för att senast i juni ansöka om en ny femårsperiod med stödåtgärder. Konjunkturen är på nedgång, inflationen påverkar konsumenterna att låta plånboken styra matkassen och – odlarna känner sig inte direkt uppmuntrade av den politiska styrningen. Det är en rådande trend att ekomålen monteras ned i offentlig sektor och att stödpolitiken hellre talar om lokalt och regionalt producerat.
Det konventionella och storskaliga prioriteras då det är viktigare för ekonomin. Lökproduktion, och leveranser till mejeri, slakteri och chipsfabrik behöver vara konkurrenskraftig på Åland.
Under lagtingets debatt i onsdags ägnades tre timmar åt nya gödseldirektiv. I första hand dess påverkan på vattentäkterna, men utgångsläget var att man vill tillåta åländska lantbruk att använda mer fosfor i gödningen än Finland i övrigt. Motiveringen är att det konventionella jordbruket på Åland behöver det av konkurrensskäl för att kompensera att klimatet är något kallare här.
Samtidigt har bidraget till ekologisk foderproduktion i form av vallodling dragits ned med 80 procent, stödåtgärderna har i stället flyttats till de som ska köpa fodret till en högre peng.
I hållbarhetsagendan står att utbudet av ekologiska åländska produkter år 2030 ska ha ”ökat markant och primärproducenterna erhåller skälig ersättning för produkterna”.
Det går inte ihop. Eko-produktion riskerar snarare att bli ett eko från 2010-talet.
Resultaten har redan börjat visa sig då ÅCA förra veckan meddelade att man avvecklar sina ekologiska produkter. Följden blir att storkunder som skolor och övrig offentlig verksamhet med uttalade mål att prioritera ekologisk mjölk nu väljer vanlig mjölk.
Kanske är ingen lokal skada skedd. Tobias Braun, skolbespisningsansvarig på Godby högstadieskola, säger att man kommer övergå till vanlig åländsk mjölk istället. Skillnaden i klimatavtryck mellan en liter ekologisk mjölk och en liter vanlig mjölk är dessutom obefintlig. Det gäller också en rad andra varor enligt en sammanställning av forskningsrapporter som Epok, centrum för ekologisk produktion och konsumtion, vid Sverige lantbruksuniversitet, SLU, nyligen gjort. Ekologisk produktion levererar inte alls lika effektivt per åkeryta eller per djur.
Men åkerarealen är inte så begränsad att den i stället skulle behövas till konventionell odling – och det fanns tills åtminstone nyligen en vilja inom djurhållningen. Åland har goda möjligheter att värna det ekologiska om viljan finns från politiken och näringslivet.
Frågan är vad de lokala producenterna i branschen själv tänker och vågar tro på de närmaste fem åren. Den ekologiska produktionen har inte haft någon egentlig tillväxt och nu ser man hur ändrade konsumtionsbeteenden tornar upp sig.
Dels gillar man inte mediernas rapportering kring matpriserna – och man uttrycker besvikelse över exponeringen i butik. Detta – säger odlarna – får konsumenterna att välja bort ekologiskt på fel premisser. Istället för att se ekologiskt som en lyxvara som man inte längre kan unna sig borde de prioritera annorlunda.
Men för många konsumenter är närodlat gott nog – eller så har de hittat nya produkttrender inom hälsa och hållbarhet som fyller kylskåpet.
Det går därför inte att hoppas på värderingsstyrda inköp och att passivt muttra om att axgan minsann inte är detsamma som ekologiskt. Det saknas inte självkritik, men här är det faktiskt upp till de ekologiska aktörerna att själva växla upp sin införsäljning, information och marknadsföring. Och just nu kanske främst visa för återförsäljare och konsumenter hur man faktiskt är det prisvärda alternativ man säger sig vara.
Annars försvinner produkt för produkt obönhörligen ur butikshyllorna och från storköken.
I lite bistrare plånbokstider är det extra svårt att övertyga om kollektivt ansvar. Men ett tungt argument borde vara den miljö som skapas runt ekoodlingarna. Det är inte för inte som artrikedomen är extra stor bland bin, fjärilar och andra insekter på just Åland.
Det går att ställa om till konventionell odling från en dag till en annan. Att återgå till ekologisk tar två-tre år. Men när konjunkturen vänder måste även vår unika fauna vara med på tåget.
Så, hur många är med i fem år till?
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
