SÖK
MENY
Eldsjälarna brinner länge, som tjäriga gamla stubbar
Eldsjälar – det är människor som brinner med en långsam, envis låga som hämtar sitt bränsle djupt inne bland hjärterötterna. Man kan ibland missta plötsligt uppflammande entusiaster för riktiga eldsjälar. Entusiasterna brinner högt, hett och snabbt, men falnar hastigt om man inte ständigt matar på med nytt lättantändligt material.
Eldsjälen suger kraft ur sin gamla tjäriga stubbe och lyckas hålla glöd och värme i sitt engagemang hur länge som helst, men gör det inte för att vinna personliga fördelar eller för att manifestera ett martyrskap. Eldsjälen har en övertygelse, och jobbar envist mot sitt mål även när det råder total stiltje på den allmänna intressefronten.
Vadan nu denna inträngande analys, kanske ni frågar er? Den utlösande faktorn var onsdagens reportage i Nya Åland om skolköksföreståndaren Maj-Gun Sjöberg, som i tjugo år envist jobbat för att införa ekologisk och närproducerad mat i skolan. Hon har ingalunda nått sitt mål ännu, men man kan med fog säga att hon genom sin långsamma glöd förbättrat sin del av världen. Hon har inte suttit still och gjort sitt utan dragit konsekvenserna av en övertygelse och jobbat enligt den.
När Ålands historia åren 1950-2050 skrivs kommer förmodligen inte Maj-Gun Sjöberg att nämnas, åtminstone inte om historieskrivningen går till som den hittills brukat. Man kommer att berätta om en långsam omläggning till ekologisk produktion, man kommer att berätta om avgörande politiska beslut, kanske nämna någon ekonomisk faktor som påverkat processen.
Det som skett under ytan, nere i mossan och bland rötterna, det är ofta historieskrivarna blinda för, men det är där eldsjälarna arbetar. Det är där den ekologiskt odlade potatisen blivit en daglig del av skolbarnens kost. Det är där frågan väckts om man är villig att betala tio cent extra för ekomjölken. Det är där kraven ställs som politiker och företagare så småningom reagerar på och tar till sig.
För den som sitter hemma på sin kammare och är frustrerad över sakernas tillstånd, vad det än månde vara, kan det vara bra att tänka på Maj-Gun Sjöberg och andra som hon. Alla som säger att det inget går att göra har fel. Helt fel. Det största hindret för att förbättra världen är inte det yttre motståndet mot förändring, utan tyngden i den egna rumpan. Det är sig själv man måste lägga i blöt, sin egen lathet och oföretagsamhet man ska bekämpa.
När man kommit över den tröskeln är det bara att göra jobbet, men göra det långsiktigt. År kan gå, du kan bli gammal och grå, men det kommer att göra skillnad det du gör.
För varje samhälle är dess eldsjälar ovärderligt viktiga. Det är eldsjälarna som håller mötesplatserna levande, både de andliga och de fysiska. Var skulle ungdomsföreningarna, teatergrupperna, bygdegårdarna, föreningarna, miljöengagemanget och omsorgen om medmänniskorna vara om inte eldsjälarna fanns?
Demokratins strukturer och former är viktiga, men utan det folkliga deltagandet, engagemanget och eldsjälarna klingar det tomt och ihåligt. Tack för den påminnelsen, Maj-Gun, och tack till alla er där ute som kanske inte får så mycket tack men jobbar på ändå och bara viftar lite avvärjande när någon frågar hur ni orkar.
