SÖK
MENY
En god målsättning – och en jätteutmaning
Regeringarna i Finland, Sverige och på Åland utlovar nedskärningar. Rapporter visar att de som redan har det ekonomisk svårt får det ännu svårare. Men i den nya landskapsregeringens regeringsprogram utlovas att barn och samhällets svagaste ska skyddas från sparåtgärderna.Det blir, minst sagt, en utmaning.
Andelen åländska barn som riskerar att drabbas av fattigdom är den största på hela 2000-talet. Det visar en färsk rapport från Ålands statistik- och utredningsbyrå, Åsub, som Nya Åland rapporterade om i går tisdag.
Barnfamiljer på Åland med risk för fattigdom är nu nästan på samma nivå som i hela Finland och andelen åländska barn som bor hushåll med risk för fattigdom har ökat kraftigt de senaste tio åren – mer än ålänningarna i allmänhet.
Samtidigt är det åländska barnbidraget – som skiljer sig från övriga Finland även om det utbetalas av FPA – fortfarande på samma nivå som år 2016. År 2022 höjdes endast ensamförsörjartillägget efter ett särskilt beslut.
Redan 2018 rapporterade Nya Åland att barnbidraget hade urholkats och mellan 2008 och 2016 hade förlorat 11 procent av sitt värde. Åsub kom då med flera policyrekommendationer, bland annat: inflationsjustera barnbidraget. Det har ännu inte gjorts.
Rädda barnen låter förtjänstfullt barnen själva sätta ord på hur de påverkas av ekonomisk utsatthet i enkäten Barnets röst. Rädda barnen konstaterar liksom Åsub att antalet barnfamiljer som riskerar att hamna i fattigdom ökar – och att en försämring kan ses även från 2022 till 2023. År 2022 svarade 9 procent av barnen i låginkomstfamiljer att de inte får tillräckligt mycket mat hemma. Ett år senare var siffran uppe i 14 procent.
Enkäten Barnets röst gjordes även år 2020 och visade då att mer än vart tredje barn i Finland oroade sig över familjens ekonomiska situation i och med pandemin. Den visade också att även om en majoritet av de svarande barnen hade det svårt med distansundervisningen var den ännu mer utmanande för de barn som lever i ekonomisk utsatthet.
Efter det har pandemin och dess effekter på både samhälls- och privatekonomin fortsatt, och därefter kom andra ekonomiska kriser.
Och konsekvenserna för barn i ekonomisk utsatthet är långtgående. I Rädda barnens enkät svarar många av dem att de inte känner att de kan lita på andra människor, och jämfört med 39 procent i andra inkomstgrupper svarar 64 procent av barnen i låginkomstfamiljer att deras psykiska hälsa är dålig.
”Upplevelser av att vara utanför och vara annorlunda påverkar ekonomiskt utsatta barns vänskapsrelationer och ökar risken för mobbning och ensamhet”, skriver Rädda barnen i ett pressmeddelande i samband med att enkätsvaren offentliggjordes i slutet av året.
Hur barns psykiska mående påverkas av familjens ekonomiska situation är väldokumenterat. Oro, ångest, spänning och skuldkänslor är vanligt hos barn som växer upp i familjer där de vuxna är stressade över ekonomin.
Nu syns nedskärningar i välfärden både till öster och väster om oss. I Finland var riksdagen i kaos under december när regeringens bidragskapningar behandlades, efter att THL (Institutet för hälsa och välfärd) gett ut en rapport om hur besparingarna skulle drabba olika samhällsgrupper. THL menade att ingreppen var ovanligt stora, skulle ändra hela riktningen på Finlands socialpolitik, och skulle öka inkomstklyftorna fram till år 2027.
I Sverige ökar löneskillnaderna allt mer när vd-lönerna har vuxit explosionsartat.
– Det har blivit normaliserat i samhället att eliten ska dra ifrån resten av befolkningen, sade Anna Almqvist, ekonom på Fackförbundens centralorganisation LO, till Dagens Nyheter i början av januari.
År 2018 belyste Nya Åland fattigdomen på Åland ur en rad olika perspektiv i artikelserien Åland på marginalen. Det var på många sätt en annan tid, före pandemi med permitteringar och krig i Ukraina med påföljande kostnadskriser och inflation.
Situationen för dem som redan då levde på marginalen har inte blivit lättare.
Och den nya landskapsregeringen gör ingen hemlighet av att nedskärningar är i antågande. För många kommer det därför bli ännu tuffare.
Men man har en plan för hur nedskärningarna ska prioriteras:
”Under mandatperioden görs en nödvändig balansering av ekonomin, men åtgärderna ska riktas så att välfärden för de svagaste och barnen i samhället ska skyddas”, står det i regeringsprogrammet.
Det är en god målsättning.
Och en jättestor utmaning. Det är såklart en stark signal om en ambition till ett helhetsgrepp när en minister nu för kanske första gången har ett uttalat barnrättsansvar.
Men när välfärdssamhället är uppbyggt just för att skydda de svagaste och de yngsta, och man lovar att nedskärningarna inte ska drabba dem, var skär man ner då?
