SÖK
MENY
En havscocktail vi inte kommer att sakna
Inom kort läggs ett förslag till ny miljöskyddslag fram till riksdagen. Det finns goda skäl att tro att den samordnas med ett svenskt lagförslag – för att helt förbjuda utsläpp av tvätt- eller avloppsvatten från skrubbrar, med ett första steg nästa år. Initiativet är välkommet för känsliga skärgårdsvatten.
Det sas förr att man kunde följa Ålandsfärjan hela vägen över Ålands hav genom att bara följa skräpet som slängdes direkt i vattnet från den.
I dag har vi kommit längre – miljömedvetenhet står högt på rederiernas dagordning. Men det svänger fort, både vad gäller vilket bränsle och vilka utsläppsåtgärder som belönas.
Nu är turen kommen till skrubbrarna. Först en bakgrund:
Med skrubbrar menas ett avgasreningssystem för fartyg där rökgasen tvättas istället för att släppas ut i luften. Tvättvattnet hamnar till stor del i sjön. Kritiker brukar gärna säga att man riktar skorstenen i vattnet istället för i luften.
Det är en teknik som vann framgång efter svaveldirektivet 2015 och installerades i många nybyggen, till exempel uppger Finnlines att man gjort investeringar runt 100 miljoner. Påhejade av myndigheter och med bidrag blev det ett populärt sätt att klara miljökraven inom sjöfarten, främst fraktdelen.
2018 beräknades utsläppen av tvättvatten från öppna skrubbrar uppgå till drygt 15 miljoner kubikmeter medan samma siffra 2022 stigit till 53 miljoner kubikmeter. Utsläppen av svavel till luften har minskat, men de har alltså i stället ökat direkt i vattenmiljön – även känslig sådan, som skärgård.
Användningen av skrubbrar innebär dessutom att fartyg kan fortsätta att använda bränsle med hög svavelhalt, som tjockolja, och därmed ge ett extra högt tillskott av farliga ämnen till havsmiljön.
Det finns olika typer av skrubbrar. Öppna skrubbrar behöver väldigt mycket havsvatten för att absorbera svavelföreningar, mellan 90 och 140 kubikmeter per MWh eller 500–1 500 kubikmeter per timme. Tvättvattnet som släpps ut i havet innehåller tungmetaller, övergödande kväveoxider och organiska föreningar som polycykliska aromatiska kolväten (PAH). Metaller, särskilt koppar, nickel, bly, kvicksilver och kadmium, finns i förhöjda koncentrationer i tvättvatten från skrubbrar.
En resa från Kapellskär till Nådendal, till stor del på åländskt vatten, med öppna skrubbrar låter alltså upp till 12 000 kubikmeter havsvatten ta med sig detta tillbaka i djupet. Jämför detta med uppmaningen att inte kissa i havet.
Det finns också stängda skrubbrar, som återanvänder vattnet men producerar istället avtappningsvatten, runt 4 kubikmeter i timmen. Tillverkarna hävdar att de mest avancerade har gått igenom så många reningsprocesser att det i princip är drickbart.
Betänk då att nya studier från ett stort forskningsprojekt inom EU:s ramprogram EMERGE påvisar att så lite som fem milliliter utsläppt från en skrubber påverkar organismerna i en hel kubikmeter vatten
Majoriteten av skrubbrar, 70 procent, är hybridskrubbrar som kan växla mellan öppen och stängd.
Med ett ökat användande och ett förbättrat kunskapsläge har därför opinionen svängt. Ovanstående fakta är till största delen hämtat från den svenska lagpromemorian som gick på remiss i somras.
I det svenska lagförslaget vill man nu införa förbud mot utsläpp från fartygsskrubbrar i två steg. Redan från 1 juli 2025 ska det gälla system med öppna skrubbrar. Och från 1 januari 2029 ska det gälla alla typer av skrubbrar. Tanken är att förbud som gäller alla utsläpp till vatten blir klart och tydligt utan att man behöver dela upp olika sorters skrubbervatten.
Inom en mycket snar framtid lägger Finlands regering fram ett förslag till ny miljöskyddslag, där även skrubberutsläppen ska regleras. Mycket talar för att den kommer synkas med den svenska regleringen.
Annars kommer kort sagt den ena sidan få ta all skit.
Räkna nu med att det istället kommer att kastas en del skit. Eller osa svavel.
Rederier som satsat på andra miljöåtgärder, som att köra på LNG eller biogas vid sidan om fartygsdiesel, kommer heja på – medan det sannolikt blir en hel del invändningar från de som valde att installera skrubbrar. Främst lär det handla om omställningstid, att gå från miljövänlig och bidragsberättigad till att vara en miljöfara på 8-10 år är kort tid för att räkna hem investeringen. Avskrivningstiderna förändras. Ett första införande från nästa år kommer att stressa en del av östersjöflottan till den grad att vissa fartyg inte längre anses lönsamma.
Ett totalförbud mot utsläpp av skrubbervatten om fem år ska ge de som har den senaste tekniken tid att enbart gå i stängt läge och genomföra förändringar vid den obligatoriska femårsdockningen.
En sådan är att installera tankar som samlar upp avtappningsvattnet. De kommer bland annat inverka på lastkapaciteten ombord. Här finns förstås möjligheter för en åländsk hamn att erbjuda effektiva tömningsmöjligheter som gör hamnen mer attraktiv – kanske med hjälp av de tiotals investeringsmiljoner som handeln med utsläppsrättigheter årligen ska generera.
Om vi sen vill locka flera fartyg med tjockolja som bränsle till skärgårdsmiljön är en annan femma. Effekterna vid en olycka är betydligt mer långlivade än vid läckage med till exempel marin diesel.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
