SÖK
MENY
En mörk dag i Sveriges historia
Vansinnesdådet på skolan Campus Risbergska i Örebro är den värsta masskjutningen i Sverige i modern tid. De kommande dagarna präglas förhoppningsvis av eftertanke.
I skrivande stund har 11 personer dött och flera skadade personer vårdas fortfarande på sjukhus.
”Det är en mycket smärtsam dag för hela Sverige. Mina tankar är också hos alla dem vars vanliga skoldag utbyttes mot skräck. Att vara inrymd i ett klassrum med oro för sitt eget liv är en mardröm som ingen ska behöva uppleva.”, sade statsminister Ulf Kristersson under tisdagens presskonferens och kondoleanser har strömmat in från hela världen.
För flera av oss är Örebro väldigt nära. Det är en välbekant studiestad för många ålänningar. Att dådet riktades mot just skolmiljön skapar därför ännu större obehag.
Som finländare är vi tyvärr alltför bekanta med känslan som infinner sig i kroppen när skolskjutningar inträffar: skräck och surrealism på samma gång. I vårt land är det mindre än ett år sedan en grundskola i Vanda attackerades av en 12-åring med ett vapen.
Även om just den här skolan ägnade sig åt vuxenutbildning är en skolskjutning mer än en attack mot enskilda människors liv – det är ett angrepp på den viktigaste institutionen för hela vårt samhällsbygge.
På onsdagsförmiddagen är det mycket vi fortfarande inte vet om dådet. Gärningsmannen verkar ha levt sitt liv i det fördolda och är inte känd av polisen sedan tidigare. Han verkar inte ha några kopplingar till gängkriminalitet och polisen jobbar utgående från att han agerade ensam. Gärningsmannen har bekräftats vara en av de döda.
Motivet till dådet är ännu oklart, några belägg för att motivet är ideologiskt har ännu inte presenterats. Det kan förstås ändras.
De första dagarna efter en tragedi är det många som söker svar. Vem har gjort det, varför gjorde han det och hur kunde detta ske?
När myndigheter och traditionella medier inte kan ge alla svar på en gång väljer många att vända sig till andra källor. Det är sällan lyckat.
Polisen tvingades redan under tisdagskvällen varna för att rykten och felaktigheter cirkulerade på sociala medier. Polisen meddelade också att man jobbade aktivt med att försöka få felaktigheterna avpublicerade, eftersom det försvårar polisens arbete och kan driva på en hotfull stämning i staden.
Det finns förstås en anledning till att både myndigheter och journalistiken inte alltid är lika snabba som de som spekulerar på nätet. De två förstnämnda har en skyldighet att förmedla korrekt och sanningsenlig information, vilket kräver att man är säker på sin sak innan publicering.
Många känner en oro i dag. Dådet benämns som en skolskjutning vilket gör det ännu viktigare att även barn och unga får hjälp med sina tankar och känslor.
I Sveriges Television intervjuades under onsdagen traumaexperten Björn Tingberg som pratade om vikten av att vuxna hjälper unga både vad gäller känslor, men också att sortera i den stora mängden information.
Tingbergs förslag är att inleda en diskussion om dådet med frågan: har du hört talas om det som hände i Örebro?
Också Mannerheims barnskyddsförbund har en lista på tips och råd för att prata om svåra frågor med barn och unga. Se faktarutan här intill.
De kommande dagarna präglas förhoppningsvis av eftertanke.
Först och främst vad gäller det inträffade, men även hur man kan hjälpa andra att förstå vad som har hänt och vilken information man väljer att föra vidare.
Så pratar du med barn om våld och kris
Svara på barnets frågor ärligt, men utan att späda på rädsla och osäkerhet. Berätta om det som skett på barnets åldersnivå. Berätta som det är så att barnet inte börjar fantisera. Fantasin överdriver och förvärrar ofta saker.
Påminn barnet om att det som skett är ovanligt. Barnet eller den unga kan på grund av det som hänt känna sig väldigt otrygg. Hur kan detta ha hänt? Varför gör människor så här? Är det tryggt att vara i skolan?
Försök hålla dig själv så lugn som möjligt. Du kan uttrycka att du är upprörd och ledsen på grund av det här ovanliga som hänt. Om en vuxen är lugn, känner sig barnet tryggt.
Uppmärksamma att barnet kan ha ett större behov av närhet och närvaro.
Om du ser att barnet tystnar och går in i sig själv, börja diskussion: ”Det känns som att du tänker på den tråkiga händelsen. Vad tänker du på? Är du rädd?”
Om ditt barn har sett bilder på nyheterna eller på nätet som visar det skedda, diskutera de tankar och känslor som väckts. Säg åt ditt barn att skydda sig själv genom att exempelvis undvika videor som sprids på nätet.
Händelserna kan återspeglas i barnets drömmar och lekar. Att somna kan vara svårt och förälderns stöd kan behövas även under nattens timmar. Lova att även ett stort barn får komma bredvid och sova om barnet känner ångest eller rädsla.
Barn diskuterar även tillsammans om det skedda och kan skoja om det tillsammans. Ökat intresse om döden kan förekomma. Det här är normala sätt att behandla det skedda och som förälder ska du undvika att bli upprörd, utan att i stället uppmana barnet och den unga att fortsätta berätta om sina känslor och tankar.
Ta även hand om dig själv och diskutera dina egna känslor med andra vuxna.
Källa: Mannerheims barnskyddsförbund
