SÖK
MENY
En samarbetsregering tar form
Det gick som Katrin Sjögren hade önskat: en politik med målsättningen att hålla i flera mandatperioder. Nu är det upp till bevis för lantrådet: går det att hitta konkreta överenskommelser som håller även när det blåser?
Målsättningen att bli av med den slängiga landskapspolitiken är bra för Åland. Passande för att illustrera just detta är två nyheter i dagens tidning: samtidigt som den nya regeringen Sjögren presenterades vässade juristerna argumenten i Åbo – där andra ronden i elhybridrättegången nu är i full gång.
Att få ihop Liberalerna, Centern och Socialdemokraterna är ett försoningsprojekt som får många andra att blekna. Och i själva regeringsbygget syns försöken att bygga broar på nya fundament. Flera erfarna och tunga politikernamn (och även gamla kombattanter) har sidsteppats i ministerutdelningen. Ingen Harry Jansson, ingen Veronica Thörnroos och ingen Nina Fellman – till exempel. Kan det vara så att de här namnen förknippas för starkt med gammalt groll? En aspekt som bör vägas in vad gäller valet av Arsim Zekaj istället för Nina Fellman är könsbalansen. Om Socialdemokraterna hade fört fram Fellman som minister tillsammans med partiets självskrivna kandidat Camilla Gunell hade regeringen bestått av två män och fem kvinnor.
Tanken om nya fundament gäller också i Centern. Redan på valkvällen skrev ledarsidan att väljarna röstade för maktskiften på flera sätt. Centerns två valvinnare, Jesper Josefsson och Annika Hambrudd, får regeringsplatserna och partiordförande Thörnroos blir istället talman. Att även nuvarande vice lantråd ställs utanför regeringen signalerar ett skifte i partiet.
Frågan bör därmed ställas: kommer det märkas också på Centerns höstmöte när en ny ordförande ska väljas?
Katrin Sjögren tar in två som inte kom in i lagtinget av egen kraft: Mats Perämaa (som inte ställde upp i valet) och Arsim Zekaj (första ersättarplats i S).
Mats Perämaa är en liberal trotjänare som dessutom har en mycket kort startsträcka som finansminister. Budgetunderskottet och skattegränsproblematiken har säkert spelat in i viljan att få en kunnig och påläst finansminister som kan börja direkt. Men utnämningen är inte okontroversiell. Han har inget eget mandat från valet, vilket sticker i ögonen – också i liberala kretsar. Perämaa är inte heller den mest populära i centerleden vilket märktes redan på torsdagen.
Zekajs startsträcka är förstås längre. Han saknar erfarenhet av det politiska hantverket och är den grönaste av alla ministrar – men han kan ändå åländsk offentlig förvaltning.
Katrin Sjögrens regering ska nu inleda arbetet med att skriva regeringsprogrammet – så exakt hur politiken kommer att se ut vet vi inte än. Men reformtakten kommer att vara lägre än förra gången.
Av allt att döma är samtliga ministrar samarbetsmänniskor. Till den delen kommer Katrin Sjögrens regering att fungera bra.
Men ändå finns inga garantier för att broarna som nu byggs håller – speciellt inte om grunden visar sig vara ostadig. Frågan är hur välförankrad regeringsbasen är ute på fältet? Redan i torsdags bubblade kritiken mot både regeringsbas och ministrar ut från politiskt aktiva som inte har varit del av den inre kretsen. Kritiken, som kom från flera partier, är förstås blandad – och att många just nu är missnöjda kan tyda på att Sjögren har lyckats kompromissa väl. Men om kritiken blir högre gäller det för både ministrar och lagtingsgrupper att stå kvar vid överenskommelserna för att regeringen ska ta sig framåt. Där lär vissa, mer erfarna, politiker ha en större chans att lyckas än andra.
Inget är klart förrän det är klart. Det har varit Katrin Sjögrens budskap under hela förhandlingsperioden. Och nu väntar vi med spänning på vad regeringsprogrammet har att erbjuda.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
