SÖK
MENY
En sista marsch?
Hundratusentals, om inte miljontals, amerikaner marscherade nyligen ut på gatorna med plakat och höjda röster för att protestera mot president Donald Trumps och Elon Musks styre. Nu väcks oro gällande demonstrationernas framtid. Är “The Land of the Free” på väg att bli ett minne blott?
“My democracy is not for sale” (Min demokrati är inte till salu), “Ikea has better cabinets” (Ikea har bättre skåp (kabinett)) och “Let them eat Teslas” (Låt dem äta Teslabilar) var bara några av de fyndiga slagord som kunde läsas i havet av de hundratusentals skyltar som har skymtats under demonstrationerna i USA. Demonstrationerna hölls på över 1 200 orter i alla 50 delstater.
“Hands Off!”-protesterna riktade skarp kritik åt president Donald Trumps, och hans vapendragare – tillika världens rikaste man – Elon Musks styre sen maktskiftet i januari. Ett styre många anser ha varit ett fientligt maktövertagande och en attack mot amerikanska värderingar.
Även om demonstrationstraditionen inte är lika utbredd i Nordamerika som i många europeiska länder så har USA stått värd för några av de mest kända protesterna i historien. Från historiska Boston Tea Party till Civil Rights Movement med Martin Luther King Junior, till Stonewallkravallerna, Black Lives Matter och – om än den ideologiska motsatsen – stormningen av Kapitolium den sjätte januari 2021.
Även om lusten att ta efter fransoserna och dumpa dynga på stadshustrappan hittills uteblivit har viljan att säga ifrån när makten struntar i medborgarna funnits hos den amerikanska befolkningen. Frågan är bara hur länge möjligheten att öppet visa sitt missnöje kommer att finnas kvar? På sociala medier har oron börjat växa fram. Men varför?
När Donald Trump inledde sin andra mandatperiod som president i januari i år signerade han en exekutiv order som förklarade nationellt nödläge vid gränsen till Mexiko. I samband med ordern gav han också direktiv att han inom 90 dagar skulle förses med en lägesrapport för att avgöra behovet av att åberopa den så kallade “Insurrection Act of 1807”. “Insurrection Act” är en kombination av flera lagar men innebär i praktiken att presidenten har rätt att beordra militären att assistera icke-militärpolis i arbete att förhindra uppror. Beroende på omständigheterna kan detta göras utan förfrågan eller tillåtelse av berörda staters guvernörer.
Det är inte första gången lagen åberopats och inte heller första gången Trump hotat med att åberopa den. Under sin första mandatperiod kom diskussioner om lagen upp i samband med protesterna för mördade George Floyd, men togs i slutändan aldrig i bruk. Under sin senaste valkampanj lovade Trump att åberopa lagen för att kunna skicka militär till USA:s södra gräns – ett löfte han har möjlighet att infria om bara en dryg vecka. Lagen kan vid första anblick likna krigslagar, vilket är orsaken till mångas oro.
Även om definitionen av lagen får det att låta som att Trump skulle kunna kalla in den amerikanska militären för att stoppa demonstrationer så är “Insurrection Act” och krigslagar inte samma sak. Så varför oron?
Kanske för att definitionen ändå känns lite för luddig? Kanske för att Donald Trump vid flera tillfällen kritiserat demonstrationer, oavsett hur fredliga de har varit. Kanske för att presidenten har gjort det väldigt tydligt vad han tycker om meningsmotståndare? Eller kanske för att Trumps exekutiva order redan tummat på den amerikanska konstitutionen?
Har man mage att försöka ge sig på den konstitutionella rätten till medborgarskap känns inte yttrandefriheten allt för långt borta.
Att Donald Trump återigen aktivt söker efter sätt att nyttja sin auktoritet för att kringgå den traditionella lagstiftande processen är oroväckande, oavsett om det handlar om krigslagar eller inte. Presidenten har gjort det klart att han anser att hans ord är lag, och då myndigheter och företag valt att böja sig har han ingen anledning att tro något annat.
Vad som står på skyltarna nästa demonstration återstår att se. Förhoppningsvis blir det inte de sista som går att skåda.
