DELA
Foto: Fredrik Törnroos
Perflourerande ämnen, även kallade PFAS, är giftiga och omöjliga för naturen att bryta ner. Ändå används de i nästan allt, från brandsläckarskum till regnjackor och i de flesta tillverkningsindustrier. Att sanera PFAS är dyrt och svårt, det absolut bästa hade varit att förbjuda användningen av ämnena.

En snabbt växande ekologisk katastrof

    PFAS-föroreningar är en snabbt växande ekologisk katastrof. De kallas evighetskemikalier eftersom de inte bryts ner i naturen, plus att de kopplas samman med en rad sjukdomar. Nu visar en stor granskning att kostnaderna för att göra sig av med de högflourerande ämnena är astronomiska. Men om det inte görs kommer allt som lever att förgiftas.

    PFAS – ett samlingsnamn för ungefär 15 000 olika kemikalier – är sannerligen superämnen. De tål hetta, väta och smuts väldigt bra och används i dag i så gott som alla tillverkningsindustrier.

    Det finns bara ett problem: de är farliga. Studier kopplar samman förekomsten av PFAS med förhöjda halter av blodfetter, tarmsjukdomar, sköldkörtelrubbningar, olika former av cancer, leverskador, sämre vaccinsvar hos barn och försämrad förmåga att få barn.

    Och de här ämnena försvinner inte, eftersom deras sammansättning gör det omöjligt för naturen att bryta ner dem.

    Det innebär att PFAS redan i dag finns överallt i naturen. I vårt dricksvatten, växter, djur och i oss människor. Ämnenas hållfasthet gör att de också färdas långa vägar – till exempel har PFAS hittats i isbjörnar.

    En granskning som genomförts av journalister och forskare i 16 länder visar att kostnaderna för att bli av med evighetskemikalierna är enorma. Att rena mark och vatten från de högflourerande ämnena kan bli närmare 100 miljarder euro per år – om man utgår från de mängder som finns i naturen i dag. Om utsläppen fortsätter kan siffran bli 25 gånger högre.

    ”Den bästa och billigaste strategin för samhället är att undvika användning eller åtminstone utsläpp av PFAS. Vi har inte räknat med kostnader för sjukvård och hälsoproblem. Och det billigaste för medborgarna är att användningen och utsläppen av PFAS begränsas nu”, säger forskaren Hans Peter Arp till Sveriges Radio, som har varit med och gjort den stora granskningen.

    Danmark, Sverige, Norge, Tyskland och Nederländerna har föreslagit ett omfattande förbud av de här ämnena i EU. Men granskningen visar att aktiv lobbyverksamhet nu riskerar att urvattna förslaget så att förbudet mot PFAS enbart omfattar konsumtionsprodukter – trots att de stora utsläppen kommer från industrin.

    I Sverige har nio av tio hushåll PFAS i sitt dricksvatten, enligt en undersökning som Naturvårdsverket lät göra 2024. Ett av tio hushåll låg över fyra nanogram per liter (EU:s gränsvärde för dricksvatten).

    På Åland har de mätningar av dricksvattentäkter som gjorts visat att förekomsten av PFAS ligger under gränsvärdena på fyra nanogram per liter i råvattnet. Eftersom Ålands Vatten dessutom använder kolfilter, vilket är den etablerade metoden för att filtrera bort PFAS, har man inte behövt mäta själva dricksvattnet. Men från och med i år ska mätningar av PFAS ingå i det ordinarie programmet, vilket innebär mer kontinuerliga uppföljningar.

    I Östersjön finns betydligt högre halter, enligt en europeisk kartläggning av Le Monde som också ingår i den stora PFAS-granskningen. Men inte heller där ska riskerna för just dricksvatten vara överdrivet höga eftersom metoden för att rena havsvatten, något som Ålands Vatten jobbar på, också ska klara av PFAS.

    Det är förstås goda nyheter, även om det ändå finns risker. Det räcker med slarv eller oaktsamhet i närheten av våra dricksvattentäkter för att halterna av PFAS ska öka, och då är de svåra att göra sig av med. Till exempel finns en konstgräsplan nära vattentäkten i Dalkarby och även ett skidspår (skidvallor har haft höga halter av PFAS, men de har nu förbjudits på tävlingar vilket gör att tillverkarna försöker hitta ersättande ämnen).

    Ett europeiskt totalförbud av PFAS skulle vara det bästa, även om det i dagsläget verkar vara en utopi. Men ska man tro forskarna och journalisterna bakom granskningen är ett totalförbud det absolut billigaste alternativet. Det sparar inte bara pengar utan även stort lidande hos både djur och människor.

    Tack för att du väljer Nya Åland!

    Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

    Välj belopp