SÖK
MENY
Ett annorlunda beskattningsår
Skatteåret 2020 präglades av pandemin. Och för många som drabbades av pandemins effekter kan listorna i dagens Nya Åland vara extra känsliga just i år. Men bara genom att utgå från fakta kan vi prata om klyftor, rättvisa och vikten av att alla är med och tar sitt ansvar.
Under delar av pandemiåret 2020 hade Åland en arbetslöshet på 13,4 procent och det fanns en stor osäkerhet när eller om hjulen skulle börja rulla igen. Många blev permitterade, många blev av med sina jobb eller valde att byta yrkesbana.
För de som blev av med sin försörjning fanns hjälp att få. Miljontals euro betalades ut i arbetsmarknadsinsatser och företagsstöd – vid sidan av allt det där andra som våra skattepengar ju alltid går till.
Pandemin blev förhoppningsvis ett stärkt argument för betydelsen av att hjälpa varandra, och för insikten att vårt samhälle faktiskt ska fånga upp de som behöver ett skyddsnät. För att det ska vara möjligt behöver alla vara med och bidra, vilket faktiskt inte är en självklarhet. Inte ens i Finland i dag.
Bland världens mest resursstarka går det nämligen att få intrycket att skatt är något valbart, en typ av filantropi. Och även om en viss så kallad skatteplanering tillåts i lag så är det oroande att skatt pratas om som något man ska få beröm för att betala.
Två av de på Åland verksamma bankerna valde under gårdagen att gå ut med information om hur mycket de har betalat i samfundsskatt. En av bankerna valde till och med att i sin kommunikation lägga till att de betalar skatten i Finland och därmed bidrar till landets välfärd. Och det är förstås bra att man betalar skatt i Finland, men den naiva frågeställaren undrar förstås: vad skulle alternativet ha varit? För vanliga människor finns det nämligen inga.
Men tittar vi ut i den stora världen vet förstås svaret på den frågan. I våras briserade nyheter världen över efter den största dataläckan någonsin: Pandoraläckan som återigen bekräftade skatteparadisens betydelse för de som har råd att söka sådana lösningar. Där hittades, vid sidan av åtminstone 200 finländare, världsledande politiker, artister, och företagsledare. Bland de riktigt stora företagen är det också vanligt att placera huvudkontor i länder som är ”skattemässigt fördelaktiga”.
Enligt medieforskaren Axel Vikström är det i dag betraktat som lyx eller till och med ett tecken på makt att hålla sig ifrån offentligheten, istället för tvärt om. Ju mindre synlighet, desto sparsammare blir samtalen om ekonomiska klyftor och orättvisor. Därför ligger det traditionellt sett i den ekonomiska maktens intressen att få verka i skuggorna, enligt Vikström. Och därför är transparens viktig, både på det lilla lokala planet och ute i stora världen.
Skattetoppen är förstås inte ett perfekt verktyg. Det är i ärlighetens namn ett ganska trubbigt verktyg, eftersom det bara visar en del av bilden av den totala skatteinsamlingen i landet. Men listorna visar varför det är relevant med transparens även när det gäller pengar. I år har 28 ansökningar från Åland lämnats in om att slippa vara med på listan. Ungefär lika många som ifjol. En skillnad från fjolåret är att skatteförvaltningen nu lämnar ut listan över vem som inte vill vara med.
Kopplingen mellan pandoraläckan och skattetoppen kan förstås tyckas långsökt, men det handlar i grund och botten om samma sak: offentlighetens ljus är det bästa botemedlet mot fusk och korruption. Och vem som helst kan i dag granska höginkomsttagarnas och de åländska profilernas skatteuppgifter i Nya Åland och dra sina egna slutsatser om hur vårt samhälle utvecklas.
Och att se de åländska höginkomsttagarnas närvaro i skattetoppen befäster dessutom principen att skatt inte ska betraktas som något valbart.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
