SÖK
MENY
Ett Europa utan EU är nästan otänkbart
Det har gått 30 år sedan Åland och Finland blev medlemmar i EU. I dag talas det inte enbart positivt om unionen – men ett Europa utan EU hade sett väldigt annorlunda ut. Och inte till det bättre.
Det är lätt att se de negativa sidorna med den europeiska unionen i vardagen. Detaljstyrningen, lagar som inte är anpassade för våra förhållanden, skattegränsfrågan och det faktum att beslut som påverkar oss fattas längre bort än tidigare.
Men med 30 år i backspegeln finns ändå anledning att ställa en något mer filosofisk fråga: hur hade Europa sett ut om EU inte hade skapats? Och hur hade Finland klarat sig om vi för 30 år sedan hade valt att ställa oss utanför?
Sannolikt hade Finlands plats i världen varit mer marginaliserad och vi hade stått ensamma i en allt mer orolig omvärld. Det gäller för alla europeiska länder, inte bara vi.
Låt oss därför titta på det positiva som unionen har bidragit med. Den inre marknaden är EU:s näst största bedrift. Över 340 miljoner européer har i dag en gemensam valuta och en gemensam penningpolitik. 17 miljoner européer arbetar eller bor i ett annat EU-land. Det finns dessutom gemensamma arbetsmarknadslagar (till exempel regleringar vad gäller arbetstider, löner och skydd för diskriminering). Schengensamarbetet maximerar också den fria rörelsen för människor, varor och tjänster och tack vare Erasmusprogrammet har unga möjlighet att studera i ett annat land.
Den allra viktigaste frågan för hela EU-projektet är ändå freden. Givetvis kan man hävda att fredsarbetet vacklar med tanke på Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Men frågan är hur den europeiska kontinenten hade sett ut utan det europeiska fredsprojektet. Hade Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och Storbritannien hållit freden i över 70 år utan de överenskommelser som gjordes under kol- och stålunionens dagar och sedan utvecklades?
EU stärker också de enskilda europeiska länderna i dagspolitiska frågor, till exempel inom klimatomställningen. Summan av alla enskilda EU-länders insatser hade troligtvis blivit mindre utan det gemensamma omställningsarbetet. En av de stora fördelarna är att det inte går att strunta i EU-direktiv utan att drabbas av konsekvenser.
Ett exempel på motsatsen är det nordiska samarbetet – som i allt väsentligt handlar om formella handskakningstillfällen. Det i sig är bra, ju mer samarbete desto bättre. Men det nordiska samarbetet bygger på ländernas vilja att implementera överenskommelserna efter att de är gjorda – till skillnad från EU-direktiv som är bindande. Oavsett om det gäller fiskeripolitiken eller åtgärder för att minska utsläppen så gäller EU-direktiven, medan de nordiska ju faktiskt går att strunta i.
Också lokalt finns många konkreta fördelar, till exempel genom projekt som Leader eller Baltic Interreg som kanaliserar EU-pengar till lokala utvecklingsprojekt.
Också utrikespolitiskt har gemenskapen stärkt de europeiska länderna i världen. Genom att tala med en röst får små länder betydligt större genomslag. Att utrikespolitiken formas i de formella mötesrummen ger alla chanser, även för små länder som Finland, att vara med och påverka. Och det är bra, speciellt med tanke på den politiska turbulensen i Europa just nu.
I Frankrike råder mer eller mindre konstant regeringskris sedan valet i somras och Tyskland laddar för nyval efter att regeringen föll samman i slutet på hösten. Och Storbritannien har som bekant redan lämnat samarbetet.
Finland och Norden försöker nu bygga en stark allians med Donald Tusks Polen för att axla ett större ledarskap när de traditionella stornationerna svajar. Samtidigt är Donald Trump på väg att inleda sitt handelskrig mot Kina (och resten av världen för den delen).
Speciellt nu, när Emmanuel Macron och Olaf Scholtz måste ägna sig åt oroligheter på hemmaplan, ska vi vara glada över att Ursula von der Leyen och hennes nya kommission är på plats. Utan den hade vi varit betydligt sämre rustade för det kommande året.
Allt det här tar vi för givet, nästan på ett sätt som gör ett Europa utan EU otänkbart idag. Givetvis finns gott om brister i EU – det är dyrt, krångligt och flyttar makten långt bort från medborgarna.
Men alternativet är sämre. För drygt 30 år sedan gjorde ålänningarna och finländarna rätt val. Finlands plats i världen är betydligt större i den europeiska gemenskapen än om vi hade stått ensamma.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
