DELA
Foto: Jeanette Östman/SPT
Vi unga blir lämnande kvar på ett sjunkande planetskepp. Det är just ni vuxna som börjat sänka skeppet, och som fortsätter styra det ner mot det svarta djupet in i det sista.

Ett öppet brev till alla ”vuxna”

Det är tufft att vara ung i dagens värld. Vi har inte mycket till hopp. Dag för dag förvärras läget. Vi tappar kontrollen. Allt förvandlas till kaos.

Alla har nog läst att rekordet för den globala medeltemperaturen slogs igen i juli. Inte en, utan tre gånger. Det som kanske gör oss unga mest uppgivna är inte det faktum att problemen hopar sig. Det är att våra ledsagare, föräldrar och makthavare, snart är på väg att dö bort. Vi unga blir lämnande kvar på ett sjunkande planetskepp. Det är just ni vuxna som börjat sänka skeppet, och som fortsätter styra det ner mot det svarta djupet in i det sista.

Problemet är att det på de högsta maktpositionerna sitter äldre vuxna. Det är på de här stolarna man kan göra skillnad, men vi unga får inte lova att sätta oss. Som ett ondskefullt parti av ”hela havet stormar” har ni vuxna snott till er alla stolarna, bara för att ni hade ett försprång på några år. Men väl sittandes rullar ni tummarna, medan vi (de kommande generationerna) drunknar i det stormiga havet.

Vad betyder egentligen att vara ”vuxen”?

Ålder är ju bara en siffra, heter det. Olika privilegier som att ha frihet att göra vad man vill är ett vanligt svar på frågan, men med frihet följer som bekant ansvar. Klarar man inte av det ska man inte få kalla sig ”vuxen”. Det är antingen bara att lämna över makten till oss unga som faktiskt tar ansvar, eller helt enkelt börja förtjäna er titel. Er vuxnas generation kanske kan döpas om till ”de frias generation”?

Kommande generationer kommer alltid att se tillbaka på er generation. Ni som valde framtid åt oss. Ni som åkte på semester till Thailand. Ni som köpte de billiga slit-och-släng kläderna. Ni som åt allt köttet.

Vilken sorts rättvisa är det? Varför ska vi behöva stå för er springnota? Hur hade ni känt om era föräldrar tagit med er på en restaurang där de fick äta all mat och sedan tvingade er att betala och städa upp medan de tog en bekväm tupplur på obestämd tid? Varför ska det vara så mycket snack om oss unga och ”framtiden”? Det finns väl fortfarande ett nu? Ni lever ju fortfarande! Varför inte dra ert strå till stacken innan ni går ur tiden och förvandlas till den jord som era barn tvingas ta ansvar för att försöka rädda?

Det finns idag miljörörelser som drivs av unga runt hela världen, allt från Fridays For Future till Global Youth Biodiversity Network och ReGeneration. Den sistnämnda är en av de största miljörörelserna i Norden för ungdomar med bas på Åland som har sitt årliga mötesträff i augusti. Under den 12–15 augusti ska rörelsen träffas, ha workshops och ställa krav på makthavarna att förvalta det ansvar de tagit på sig. Åtminstone finns det hopp så länge dessa ungdomsrörelser finns men det faktum att vi börjat göra något betyder inte nödvändigtvis att vi har saker under kontroll.

”Vad skönt” tänker någon vuxen säkert. ”De har börjat ta hand om det här nu”. Fel. Vi klarar inte det här själva.

För på samma gång behöver vi er vuxna. För er erfarenhet, för kunskapen ni bär på, för att ni ofta sitter på makten att ta de viktigaste besluten. För pengarna.

Unga för en kamp mot klockan och vi behöver all hjälp vi kan få.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp