SÖK
MENY
Evighetskemikalierna som har erövrat världen
Det är en underdrift att påstå att kemikalier är viktiga för oss. Vi hittar dem i allt från kosmetika och hudvård, till kläder och livsmedel. Dagens samhälle är beroende av kemikalier, men vi står nu inför ett dilemma. Kan vi bibehålla vår livsstil samtidigt som vi fasar ut de skadliga substanserna?
Någonting vi inte har för lite av är mirakulösa kemikalier vars positiva effekter på livskvalitén endast uppvägs av de negativa effekterna på livskvalitén. De kemikaliefria produkternas tydliga text som på framsidan annonserar deras överlägsenhet står i stark kontrast till sina konkurrenters produkter, vars komplicerade kemiska ingredienser ofta skyms undan i liten text på baksidan.
EU har tagit steg för att fasa ut farliga kemikalier och ersätta dem med mer hållbara och mindre farliga alternativ, och på lång sikt förbjuda all användning av exempelvis PFAS som inte är nödvändigt för samhället. De långsiktiga regelförslagen riskerar dock att förbise besvären att på kort sikt, på ett effektivt sätt kunna undvika exponeringen till PFAS. När det gäller kemikalier som används i stor utsträckning och utgör allvarliga hälsorisker, bör vi inte bara fokusera på framtiden, utan även på nutiden.
Men vad är PFAS egentligen? Per- och polyflourerade alkylsubstanser, även kallade PFAS, är ett samlingsnamn för tusentals syntetiskt framställda, högflourerade ämnen. Oerhört starka bindningar mellan kol- och flouratomer gör att kemikalierna är mycket svårnedbrytbara. Den kemiska strukturen av PFAS varierar från ämne till ämne. PTFE, mer känt som Teflon, är en PFAS som används i bland annat non-stick-beläggning till stekpannor.
Epidemiologiska studier visar att PFAS har direkta kopplingar till ökad risk för bland annat njur-, prostata-, och testikulär cancer, samt leverskada. Utöver detta orsakar kemikalierna nedsatt förmåga för immunförsvaret att bekämpa infektioner, vilket innebär sämre vaccinverkan. Studierna om PFAS påverkan på kort sikt visar orsakssamband mellan högre halter av kemikalierna och ökad risk för hälsoproblematik. Information om de långvariga effekterna av PFAS är dock så gott som obefintlig, och vi saknar även kunskap om kortsiktiga effekter för ett flertal PFAS. Med en nedbrytningstid på några hundra till flera tusen år, och vissa troligen för evigt under naturliga förhållanden, gör ämnesgruppen sig väl förtjänt av den utbytbara termen ”evighetskemikalier”.
PFAS finns i stort sett överallt i miljön och i oss alla. På grund av PFAS olika kemiska strukturer kan kemikalierna spridas via både luft och vatten, och förorena mark, yt- och grundvatten via regn. På detta vis kan livsmedel omedvetet exponeras. Regnjackor, kosmetika, och hudvård är några av de vardagsföremål som innehåller PFAS, vars användning vi blivit allt mer beroende av på grund av substansernas fett- smuts- och vattenavstötande egenskaper.
PFAS förekommer främst inom bygg-, fordons-, och elektronikindustrin, men exponeringen sker oftast genom konsumering av förorenad mat och dryck. Användningen av högflourerade ämnen i bland annat matförpackningar ger också direkt exponering till de cancerframkallande kemikalierna.
Så, vad är problemet? Om vi motvilligt avstår från att äta våra matförpackningar, och stänger öronen till ny forskning, kan vi inte fortsätta som vanligt? Överraskande nog är det inte så enkelt. PFAS visar en oroväckande tendens för bioackumulation. Kort sagt betyder det att man får i sig mer PFAS ämnen än vad man gör av med. Långt sagt innebär bioackumulation att miljögifter ackumuleras i biologiska organismer, inklusive människor, vilket resulterar i högre halter miljögifter i kroppen.
Ju högre halter av PFAS i kroppen, desto längre är den biologiska halveringstiden för kemikalierna, vilket ökar risken för sjukdom mer än den vanliga halten miljögifter i naturen skulle göra. Ackumuleringseffekten innebär att de halter PFAS i omgivningen som idag inte anses utgöra ett akut hälsoproblem kan komma att göra det i framtiden.
Vi har ett tvåhövdat problem att ge oss på. För det första innebär den problematiskt långa nedbrytningstiden hos evighetskemikalier att det är mycket svårt att rensa naturen på dem. Ett vettigt första steg verkar därför vara att drastiskt minska användandet av och exponeringen för PFAS. Det gör vi genom att bland annat testa PFAS halten i vatten för att minimera intaget av högflourerade ämnen från dricksvatten och andra livsmedel. Det vi som individer kan göra är att läsa produkters etiketter så att vi kan undvika och ersätta hushålls- och livsmedelsprodukter som innehåller kemikalierna.
För det andra visar interna dokument att företag som 3M och DuPont, vars produkter till stor grad utnyttjade högflourerade ämnen, visste om den hälsorisk PFAS utgjorde redan på 60-talet, 30 år innan allmänheten. Det är ännu ett exempel på hur företag med industridriven forskning och bristande transparens väljer att medvetet orsaka allvarliga hälsoproblem. Med taktiker tagna direkt ur den oetiskes manual, som att undangömma sina egna ogynnsamma forskningsresultat, sprida lögner om hälsorisker, samt försöka underminera och diskreditera forskning vars resultat är ofördelaktiga för industrins lönsamhet, är strategin onekligen en bakomliggande orsak till dagens oräkneliga människoskapade hälso- och miljöproblem.
