SÖK
MENY
Faktagranskning, snälla politiker
Osanna uppgifter har cirkulerat så länge i debatten om ministrarnas arvoden att de till sist har hanterats som etablerade sanningar.Trots att de hade tagit några minuter att motbevisa.Det vore kanske på sin plats att påminna politikerna om att även de har ansvar att kolla sina fakta innan de uttalar sig. För när förtroendet för politiker är rekordlågt finns all anledning för dem själva att fundera på varför.
I måndagens Nya Åland förra veckan fanns en uppseendeväckande rubrik: Inget stämde i debatten om arvodena.
Vi tar det en gång till: Inget stämde.
Det är sällan vi har orsak att skriva en så krass rubrik.
”Ojdå”, var ett politiskt partis kommentar på rubriken i sociala medier. Ja, minst sagt.
Bakgrunden är alltså att arvodeskommissionen den 29 november förra året fattade beslutet att höja ministrarnas arvoden med cirka 30 procent. Den 2 december rapporterade Nya Åland om arvodeskommissionens beslut efter en presskonferens som hölls för att informera om frågan.
Motiveringarna till höjningen var två: för det första ville man återställa den större skillnaden i arvode mellan landskapsregeringens ministrar och lagtingets ledamöter för att bättre spegla den faktiska arbetsbördan. För det andra ansåg arvodeskommissionen att kraven på ministrarna och deras utsatthet i sociala medier ökat.
Men på den här sidan om årsskiftet började nya uppgifter cirkulera. Flera landskapspolitiker – från nyinvalda lagtingsledamöter till finansministern, och från olika partier – påstod upprepade gånger att höjningen gjorts åtminstone delvis för att ministrarnas arvoden inte justerats på tolv år.
Obunden samling tog strid för att bevisa att arvodena visst hade indexjusterats i enlighet med tjänstemännens kollektivavtal, vilket var sant. Men också de påstod att arvodeskommissionen hävdat det motsatta och baserat sitt beslut på det.
Till sist började påståendet betraktas som en vedertagen sanning.
Så var kom då uppgiften från? I Nya Ålands rapportering sedan offentliggörandet av arvodeskommissionens beslut är det bara politiker som kommit med påståendet att ministrarnas löner inte justerats på tolv år.
Inga tjänstemän. Och inte arvodeskommissionen själv, trots att så har påståtts i flera politiska debatter.
Faktagranskning hör till journalistikens uppdrag, och ibland slinker uppgifter igenom utan tillräcklig kontroll. Då är det bara att i efterhand snällt rätta till misstaget och publicera korrekt information.
Men att hålla ordning på sina fakta innan man uttalar sig i offentligheten hör faktiskt också till flera andras ansvar.
Att politiken är sin egen konstform där vissa fakta undanhålls och andra kanske tillskrivs orimligt stor vikt är sin sak. Rena lögner, medvetna sådana, förekommer också trots att de är ett otyg som inte har något i seriös politik att göra.
Det här handlar om något helt annat. Något som är så fullständigt onödigt. Uppgifter som inte alls visade sig stämma presenterades som fakta för att de uttalades tillräckligt många gånger så att majoriteten av det politiska spektrat till sist tog dem för sanna.
Sist och slutligen: Alla hade fel, och ingenting stämde. Och det hade gått så lätt att undvika.
Det hade räckt med att läsa tidningen. I Nyans rapportering framkom precis vad arvodeskommissionen sa på presskonferensen och vilka sakargument beslutet var baserat på.
Det hade gått att på några minuter googla fram både beslutet och mötesprotokollet från när arvodeskommissionen satte arvodena. Då hade man fått svar svart på vitt – från primärkällan – att arvodeskommissionen inte med ett ord nämnde något om att lönerna inte justerats på tolv år, och inte heller använde det som en orsak till höjningen.
Och arvodeskommissionen själv finns inte längre än ett telefonsamtal bort. Det hade inte tagit lång tid att nå till exempel ordförande Magnus Lundberg som direkt hade kunnat avfärda påståendet. Som Nya Åland gjorde.
– De frågeställningarna har aldrig diskuterats av arvodeskommissionen eller påverkat dess bedömningar, svarade han på en direkt fråga i Nyan i måndags.
Att själv ta ansvar för att kontrollera uppgiften hade faktiskt inte varit svårare än så.
Här ska också sägas att de politiker som uttalat sig felaktigt i frågan och som Nya Åland gav möjlighet att kommentera den rätta informationen alla valde att pudla och konstatera att de borde ha kollat själva vad som stämde. Det var det rätta och rimliga sättet att hantera det på.
När Nya Åland i en extra Åland Gallup, vars resultat presenterades den 5 februari, frågade de över 1 000 deltagarna om deras förtroende för landskapets politiker svarade 60 procent att deras förtroende var antingen ”inget” eller ”litet”. Samtidigt ska sägas att frågan ställdes i samband med att Åbo hovrätt fällde landskapsregeringen i elhybridhärvan, och fastslog tingsrättens utdömda skadestånd.
Men oavsett är det ett uppseendeväckande underbetyg för våra folkvalda.
Ingen tjänar i längden på att politikerföraktet börjar gro, och det borde vara fjärran från alla seriösa politikers intresse att spä på den utvecklingen.
Politiken är viktig, den bygger samhället framåt. Att vara politiker ska med rätta ses som ett stort och ärofyllt uppdrag, och med det kommer också ansvar.
Att kolla sina fakta innan man uttalar sig, till exempel.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
