DELA
Foto: Wikipedia
Aleksej Navalny sitter fängslad i Ryssland sedan två år. Hans team fortsätter att kämpa för hans frigivning.

Fängslad sedan två år, men inte bortglömd

”Vårt arma moderland måste räddas”: det var budskapet den 17 januari från den ryske oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj via hans sociala nätverk, från hans fängelsecell i Ryssland. Det var på dagen två år efter hans återkomst från Tyskland där läkare hade räddat honom till livet efter ett förgiftningsförsök med nervgiftet novichok.

Navalnyj visste precis vad han gjorde när han återvände, rakt in i krokodilens gap. Nu har han två fängelsedomar mot sig: en på två och ett halvt år för att ha brutit mot en villkorlig frigivning medan han fick vård utomlands efter mordförsöket, plus en på nio år för bedrägeri. Inom kort ska han ställas inför rätta igen, för att ha byggt upp en ”extremistorganisation”. För detta riskerar han 30 års fängelse. Nu hålls han i isoleringscell i ett högsäkerhetsfängelse fyra timmar österut från Moskva.

Det är få som vågar opponera sig mot en regim som försöker giftmörda en oppositionspolitiker och sedan fängslar honom för att ha brutit mot en villkorlig frigivning medan han kämpar för sitt liv på ett sjukhus i utlandet. Men ett stort antal regionala politiker skickade dock förra veckan ett öppet brev till president Putin och myndigheterna. I brevet uppmanar de myndigheterna att släppa ut Navalny från isoleringscellen och se till att han kommer under medicinsk vård. Ett liknande öppet brev har också skickats av en grupp på över 500 ryska läkare. Var och en av undertecknarna tog en stor personlig risk.

Brittiska The Observer publicerade i helgen en intervju gjord av Carole Cadwalladr, känd som en av reportrarna som avslöjade Cambridge Analytica-skandalen, med Maria Pevchikh. Maria Pevchikh leder den antikorruptionsstiftelse som Navalnyj grundade, den som regimen klassat som extremistorganisation. Stiftelsen tvingades lämna landet från den ena dagen till den andra, och arbetet går nu vidare i ett kontor i Vilnius, Litauen.

I intervjun berättas om Navalnyjs berömda busringning till den ryska säkerhetstjänsten FSB, den som han gjorde efter att ha överlevt mordförsöket. Det var ju Navalnyj själv som, genom att utge sig för att vara en hög chef inom FSB, lurade en agent att berätta om hur de gick till väga, att de kontaminerade hans underkläder med novichok för att förgifta honom. Agenten hade haft till uppdrag att avlägsna alla spår av novichok från Navalnyjs kläder efter mordförsöket. ”Vilket plagg fokuserade ni på? I vilket plagg var riskfaktorn störst?” frågar Navalnyj. ”Kalsongerna”, säger agenten, som fortfarande inte anar vem han talar med. På bilden ser man Pevchikh hålla handen för munnen för att inte skratta så att agenten i andra ändan hör det.

Telefonsamtalet fick ett enormt genomslag, ett lysande exempel på hur Navalnyj som politiker har dragit nytta av medierna för att avslöja regimen i Kreml för vad den är. Ett annat exempel är den nästan två timmar långa filmen om Putins palats, som finns på Youtube och med Navalnyj som ironisk kommentator. Putins palats visas upp som ett ohyggligt dyrt, fult smäckbygge, finansierat med stulna pengar. Det är en fascinerande film, med 125 miljoner visningar av den ryska versionen.

Putin själv är dock ingen spännande person, inte enligt Maria Pevchikh i alla fall. ”Han är ganska ordinär. Ingen stor tänkare eller strateg, inte exceptionellt intelligent. Han har ytliga intressen. Han bara gillar dyra saker.”

En av stiftelsens huvuduppgifter är enligt Pevchikh att se till att Navalnyj inte blir bortglömd. Förra året spelade de in en dokumentärfilm som fått sin titel efter huvudpersonen. I den ingår scenen där Navalnyj ringer FSB, ställer sina frågor utan att blinka, medan Maria Pevchikh sitter bredvid med handen för munnen. Det är både komiskt, hemskt och mycket, mycket aktuellt. Den svarta humorn i det hela känns besläktad med Volodymyr Zelenskys ”jag behöver ingen lift, jag behöver ammunition”.

På freenavalny.com kan man delta i en kampanj för hans frigivning och stöda hans organisation finansiellt. För oss som kan kritisera våra makthavare utan att sätta våra liv på spel är det en enkel sak att göra. De demokratiska krafterna i Ryssland må vara försvagade, men de finns.