SÖK
MENY
FAQ om den konstiga konsten
En ny skulptur i Stadshusbacken sätter fart på en gammal diskussion om vad konst är och vem den är till för.
Skulpturen ”Peace Of Art” av Birgitta Muhr som Mariehamns stad har placerat ut i Stadshusbacken väcker debatt i åländska FB-grupper. Man känner igen tongångarna; de är lätta att parodiera:
”Jaha se där. Någon ställer upp en boll av järnskrot på en offentlig plats och kallar det Konst. Det där hade min unge kunnat göra mycket bättre och obegripligt och snobbkultur och våra skattepengar osv osv etc rant rant rant.”
Men nu ska inte ledarskribenten vara dryg; varför göra sig lustig över helt mänskliga reaktioner i onödan? Låt oss i stället diskutera saken, medborgare emellan. Här följer en liten FAQ (Vanliga Frågor Och Svar) om den konstiga konsten.
För den ÄR ju faktiskt till för oss, om vi bara ger den en chans.
1. Min unge hade gjort det bättre.
Konstnärens syrliga svar på detta brukar lyda: ”Grattis. Du har ett begåvat barn.” Men det finns bättre responser än så. För bakom reaktionen ligger en gammal föreställning om att konstnären behöver vara extra skicklig på att teckna/måla/skulptera/dreja, annars räknas det inte som Riktig Konst. Så enkelt är det dock inte.
Formell skicklighet är bara en av många parametrar. Konstens uppgift är inte att perfekt avbilda något – det har vi trots allt kameror till. Den vill hellre få oss att stanna upp och fundera, att värdera på nytt. Kanske vill konstverket utforska nya sätt att Vara Fin på? Det vill säga, utmana våra invanda sätt att ordna upp i fint och icke-fint. Få oss att SE på ett alldeles nytt sätt. Göra oss till barn på nytt: barn kan trots allt fascineras av saker vi vuxna inte längre tänker på (när vi inte telefonklottrar eller urskiljer ansikten i moln).
Så, ja. Din unge kanske HADE gjort det bättre, eller i alla fall på samma sätt. Men är inte det en konstig grund att förakta något för?
2. Jag förstår inte.
Bakom denna protest finns anledningen till att konstnärliga uttryck ibland väcker ilska. Den konst-ovane tror lätt att konstverk är rebusar som bara kan lösas av de insatta. Att konst är ett exklusivt spel för dryga förståsigpåare. Och ja, ibland stämmer denna misstanke – se vidare under nästa punkt. Men oftare bygger detta mindervärdeskomplex på ett missförstånd liknande det i punkt 1.
För konst vill ibland skaka om också våra föreställningar om meningsfullhet. Vi tänker trots allt i ganska förutsägbara mönster och sorterar lätt – kanske alltför lätt? – bort sånt vi inte omedelbart förstår.
Och det är olyckligt. Våra medvetna personligheter är enligt den moderna psykologin konstruerade kulisser med mängder av intressant bråte bakom. Tänk bara på allt det märkliga du drömmer om nätterna: färger, former, fasor, bisarrerier, veritabla cirkusar av obegripligheter – allt detta är också du! Konsten ger dig en möjlighet att komma i kontakt med allt det där.
Så, ibland finns det inget att begripa. Sluta försöka förstå, fantisera istället. Vakendröm om det du inte fattar, så blir du en unikt medskapare till konstverket.
3. Det är snobbigt.
Ja. Ja, faktiskt. Ibland kan det vara så. Det dras snobbar till allting som har status. Det finns viktigpettrar överallt, också inom konsten. De utmärker sig med fina ord och tillkrånglade termer och kan ibland försöka sätta sig på de oinvigda; men säg då bara vänligt till dem: ”Kan du förklara det där på ett enklare sätt?” och kan de inte det, ja då är de avslöjade.
Sedan är det en annan sak att det finns en hel del nörderi i konstvärlden. Folk slänger sig med namn och referenser. Innan man dömer ut alltsammans på den grunden, bör man dock betänka att så beter sig nördar i alla branscher, vare sig de är filatelister eller bilmekaniker.
4. Det kostar skattepengar.
Tja, jo. ”Peace Of Art” har kostat Mariehamns stad runt 12 000 euro. Men är det så mycket, verkligen? För den engångskostnaden begåvas Åland med en unik utsmyckning med potentialen att få medborgarna att utmana sina invanda värderingar och fantisera fritt; en plats att mötas vid, tala om och diskutera runt middagsbordet. Ännu en fördjupning av Mariehamn, ännu ett smycke runt hennes hals, en present till oss alla.
