SÖK
MENY
Får bara de rika ta del av kultur?
Omkring 400 euro fick Coldplay-fansen lägga ut för att få se bandet spela live på Olympiastadion i Helsingfors nästa sommar. Den amerikanska modellen med dynamik prissättning för konsertbiljetter har hittat till Europa. Samtidigt vill den nya regeringen höja skatten på kulturen. Med dessa två faktorer tillsammans blir kulturen en lyxvara för de rikaste i samhället. Är det så att endast överklassen förtjänar att se sina favoritartister?
Rikka Purra (Sannf) kallade kulturen för en lyxservice som Finland inte har råd med under en partiledardebatt i mars, något som hon även inom hennes eget parti fick kritik för. Finlands nya regering vill höja skatten på kultur till 14 procent det leder till att färre i samhället har möjligheten att delta i kulturen.
Det är säkert många som tänker ”men vad gör nu det, inte vill jag ändå gå på någon teater” och där ligger säkert en del av problemet: många vet inte vad kultur är.
Kultur är inte bara den klassiska ”finkulturen”, det är också all musik du lyssnar på, serierna du ser på och kläderna du väljer, samhället bygger på kultur. Vår kultur, den åländska kulturen, världskulturen – ska staten verkligen börja begränsa vem som kan ta del av den?
Sedan del två av problemet, den dynamiska prissättningen som har debatterats länge i USA. Om man vill se till exempel Taylor Swift eller Bruce Springsteen kan biljetterna gå upp till närmare 5 000 dollar. Även om vi inte har det så illa ännu så borde ingen vara glad över utvecklingen.
Många är redan bekanta med dynamisk prissättning för exempel hotell och flyg, när flera vill bo eller resa samtidigt går priserna upp. Till exempel använder sig Finlands statsägda järnvägsbolag VR av dynamisk prissättning för att försöka jämna ut mängden passagerare mellan avgångarna.
I teorin kan passagerare få billigare biljetter till samma destination om de väljer att åka en annan tidpunkt, men den logiken fungerar ju inte riktigt när de kommer till konserter. Om du vill se Taylor Swift uppträda och ser att priserna skjuter i höjden då kan du inte bara välja en annan Taylor Swift att se på i stället.
Idén bakom den dynamiska prissättningen är enligt företaget Ticketmaster att hindra folk från att köpa biljetterna bara för att sedan sälja dem vidare för ännu högre priser. Det har varit ett problem i USA länge att folk köper biljetter och sen säljer dem vidare dyrt, men huruvida den dynamiska prissättningen faktiskt hjälper med det är ännu oklart.
Logiken är att om de officiella priserna redan är så höga som folk är villiga att betala så kommer det inte gå hitta andrahandsköpare. Många har kritiserat Ticketmaster för att använda problemet som en ursäkt för att kunna ta mera i vinst i stället för att faktiskt lösa problemet.
Ticketmaster menar att dynamiska prissättningen också gör att artisterna tjänar mera pengar. De gör de antagligen gör eller åtminstone dem som är stora nog att använda sig av systemet.
Frågan är kanske om artister som Taylor Swift som redan har en nettoförmögenhet på 740 miljoner dollar, enligt Forbes, behöver tjäna mera än vad hon redan gör. Men den viktigare frågan är kanske om det gynnar de som vill gå på konsert? Det gynnar definitivt överklassen som har råd att betala flera hundra euro för en konsert och får mindre konkurrens om biljetterna men alla andra lider när priserna på kultur stiger, oavsett om prishöjningen kommer från skatter eller privata företag.
Kulturen är en viktig del av samhället och vi har alla lika rätt till att ta del av den, det ska inte vara en lyxprodukt för överklassen.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
