DELA

Färjor och politik präglade debattåret

    Färjor och val är i fokus när ledarsidan summerar 2023. Men det hanns med en och annan kulturdebatt också. Här kommer en sammanfattning av årets hetaste debattämnen.

    Januari

    Viking Line lade ner kortrutten och skickade iväg Rosella till Grekland. Heidi Hendersson, som var ombord på den sista kryssningen över Ålands hav skrev följande på ledarplats:

    ”Det finns en psykologisk term som kallas ”platsanknytning” (place-attachment) som beskriver bandet som formas mellan individer och speciella ställen. Det sker både på individuell och kollektiv nivå, något som blev tydligt under Rosellas sista färd mellan Åland och Sverige”.

    I slutet av månaden kom också en rapport om det åländska dricksvattnet, som visade att vattentäkterna var i så dåligt skick att det bästa för Åland långsiktigt är att rena Östersjövatten.

    ”Vattenkvalitet och vattnets mående borde bli den största valfrågan, och samtliga ålänningar borde kräva politiska åtgärder för att lösa den här situationen.”, skrev Johan Orre.

    Februari

    Nya Åland skrev om den åländska förläggningen som tog emot ukrainska flyktingar. Förutom det uppenbart positiva med att hjälpa i nöd så bidrog förläggningen med nya åländska arbetsplatser – och allt bekostades av staten. Michael Hancock, som skrev reportaget från förläggningen, skrev också om det på ledarplats.

    ”Om man vidare betänker att vi talar om färdigutbildade, färdiguppvuxna människor som vill arbeta och samtidigt erinrar sig att Åland lider av brist på just arbetskraft så borde det stå klart för alla vilken ’god affär’ detta är”.

    Samtidigt rasade kriget i Ukraina vidare, och de ryska opinionsbildare som försökte protestera utsatte sig för livsfara. Susanna Skogberg samlade citat från ryska oppositionella för att sprida ordet utanför landets gränser.

    ”’Ingen totalitär regim framstår som så stark som just innan den kollapsar’. Maria Ponomarenko, journalist, i rätten i Barnaul, Sibirien. Hon dömdes till sex års fängelse för att ha skrivit i sociala medier om bombningen av teatern i Mariupol, Ukraina.”

    Mars

    Den omtalade vattenlagen sprack redan innan den kom till lagtinget. Heidi Hendersson var inte imponerad.

    ”Ålands fiskodlarförening konstaterar i sitt utlåtande vidare att frikoppling av miljömål från samhällsekonomi är ’ett förlegat synsätt’. Det kan denna ledarskribent hålla med om. I det att ekonomiska intressen allt för länge tillåtits trumfa miljöhänsyn. Samhällsekonomin behöver utvecklas på miljöns villkor om vi ska ha en ren natur att fortsätta leva och verka i.”

    April

    I april var det riksdagsval. På förhand såg det ut som att Mats Löfström skulle vinna, men han hade större konkurrens än tidigare. Det gick precis som vanligt.

    ”Det går inte att sammanfatta det åländska riksdagsvalet på annat sätt än en förkrossande seger. Det är bara att gratulera”, skrev Johan Orre.

    I samband med riskdagsvalet aktualiserades en fråga som återkom under resten av året: Ålands demilitariserade status. I Yles valkompass fick kandidaterna ta ställning till påståendet ”Åland bör inte längre vara demilitariserat”.

    Fredrika Fellman tyckte till om saken.

    ”Upprepande av felaktiga narrativ om demilitariseringen som en risk och ett problem, och som rent av Finland på egen hand skulle kunna avvärja, orsakar mer skada än nytta. Och det är ingenting som Yle ska bidra till.”

    Maj

    Sheyda Shafiei sade upp sig som projektledare för Mariehamns litteraturdagar för att ersättningen var för låg. Det skapade debatt i kulturkretsar.

    ”Det finns fortsättningsvis en uppfattning om att sånt (kultur)arbete görs av eldsjälar som mer än gärna ger allt och lite till för det nobla syftet – och gör det även utan skälig ersättning. Men det som ofta händer tyvärr med eldsjälar är att de bränner ut sig. Och mitt i allt står vi sen där utan de proffs som behövs för att få den kulturella sektorn att rulla. Det är sorgligt, men väldigt enkelt att förhindra – genom att budgetera för rimliga tjänster och betala rimliga löner”, skrev Heidi Hendersson.

    Rockoff släppte biljetterna till årets festival och Tomi Riitamaa synade könsbalansen i festivalens line-up.

    ”Festivalarrangörer och artistbokare bär ett ansvar och bör inte medverka till att upprätthålla orättvisa strukturer”, skrev Tomi Riitamaa om festivalen som hade fler män i mask än kvinnor på stora scenen.

    Juni

    Michael Hancock skrev en ledarföljetång i två dagar om rederinäringens framtid på Åland, som gjorde Viking Line så förnärmade att bolaget drog in all annonsering i Nya Åland.

    ”Är passagerartrafiken på Ålands hav en koloss på lerfötter?”, frågade sig Michael Hancock.

    Efter beskedet problematiserade Fredrika Fellman bojkotten.

    ”Vi kan med andra ord inte börja självcensurera i syfte att hålla våra annonsörer, som vår verksamhet som privat mediebolag är beroende av, nöjda. Vi är skyldiga våra läsare att även granska de företag som möjliggör vår existens”.

    Under sommaren var det också stort fokus på avslöjanden i riksregeringen. Det visade sig, föga förvånande, att flera Sannfinländare hade uttryckt sig rasistiskt och nedlåtande om andra människor. Svenska Folkpartiet försvarade regeringssamarbetet med näbbar och klor. När misstroendeomröstningen gällande Sannfinländarministern Vilhelm Junnila (han klarade omröstningen men avgick strax efter) genomfördes i riksdagen röstade Ålands ledamot Mats Löfström blankt.

    ”SFP brukar vara ett lojalt statsministerparti men under omröstningen var det bara tre ur den svenska riksdagsgruppen som tummade på värderingarna för lojalitetens skull; Mats Löfström, Mikko Ollikainen och Joakim Strand”, skrev Heidi Hendersson.

    Juli

    Kontroverserna fortsatte i riksregeringen. I juli var det finansminister Riika Purras (Sannf) tur att hamna under den berömda luppen för texter hon skrivit på Jussi Halla-ahos blogg i början av 2000-talet. Hon liknade bland annat burkabärnade kvinnor med sopsäckar och fantiserade om att skjuta somaliska finländare när hon åkte kollektivt.

    ”Vi får hoppas att SFP sätter stopp på Sannfinländarnas skandaltåg om och när det blir förtroendeomröstning. Och vi får även hoppas att vår egen riksdagsledamot då röstar utifrån samvetet – inte politisk taktik. Om gränsen inte går här – finns den ens?”, frågade Heidi Hendersson på ledarplats.

    Den första högsäsongen med färre anlöp (och högre priser) fick Nyans ekonomisnille Björn Nylund att fundera på tillgängligheten över havet.

    ”Alternativen kan öka till nästa sommar, men den nya prisnivån lär bestå. Den har accepterats av resenärerna”.

    Augusti

    Ålands Näringslivs vd skrev en gästledare i tidningen Åland där hon ifrågasatte effektiviteten med den åländska kommunstrukturen. Det gjorde Sunds politiska ledning så upprörd att kommunen under hösten lämnade organisationen. Harriet Tuominen reflekterade över den åländska särarten.

    ”Åland firade nyligen 100 år av egensinne, ett välfunnet ord i sammanhanget. Tack vare egensinnet har ålänningarna byggt upp ett blomstrande samhälle. Är det samma egensinne som vill stoppa ett bredare samarbete för att möjliggöra fortsatt utveckling?”

    Lagtingsvalet närmade sig också, och när kandidaterna bestämde sig stod det klart att flera partier tappade röstmagneter. Över 1 700 väljare behövde hitta en ny kandidat.

    ”Och eftersom de 1 700 rösterna troligtvis mer är kopplade till person än till parti så finns ingen anledning att utgå från att rösterna har en stark politisk hemvist”, skrev Johan Orre.

    September

    Nya Åland avslöjade under hösten hur en läkare blev av med licensen efter att ha blivit dömd i Sverige för innehav av barnpornografi, men kunde flytta till Finland och fortsätta utöva sitt yrke.

    ”Det blir i alla fall bisarrt när tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira försöker förklara varför den läkaren Nyan har skrivit om i veckan fick behålla den finländska licensen. Är det möjligen så att myndigheten tolkar lagen rakt åt fanders? Eller är det omöjligt att deligitimera en finländsk läkare som gör vedervärdigheter på sin lediga tid?”, skrev Michael Hancock.

    När kandidatlistorna till lagtingsvalet skulle lämnas in visade det sig att Åländsk demokrati inte var med. Partiledare Toivonen förklarade läget och ledarsidan sammanfattade åtta år med ÅLD.

    ”När det är dags för Stephan Toivonen att summera sin politiska gärning blir det en fortlöpande kampanj för att flytta gränser – främst gränsen för vad som bör betraktas som sanning och fakta. Men det skulle han nog inte hålla med om själv”, skrev Johan Orre.

    Oktober

    Hovrättsdomen i Åland Post-målet skapade stor ilska i det åländska samhället. Två mellanchefer fick personliga straff och bolaget dömdes till samfundsbot. Det som kom fram efter domen visade på uppenbara brister i Postens agerande gentemot sina anställda. Det dröjde inte heller länge innan både vd och styrelseordförande fick lämna sina uppdrag.

    ”Den förtroendekris som har drabbat Åland Post efter de senaste dagarnas rapportering är allvarlig och tilliten till bolaget måste återupprättas”, skrev Johan Orre.

    I oktober avgjordes också lagtingsvalet. Liberalerna vann stort, Centern förlorade mindre än vad många hade trott och lagtinget består nu av färre partier än förra fyraårsperioden.

    ”Att Lib och C tillsammans nu har 16 mandat tillsammans betyder att det kommande lagtinget får en ännu större maktkoncentration, en utveckling som syntes redan 2019”, skrev Johan Orre.

    November:

    I slutet av månaden beviljades ÅCA stöd för att säkra fortsättningen för Haga kungsgård och Gesterby mjölk. Den åländska politiken har främjat större och färre producenter och får nu uppenbara problem när gårdarna vacklar.

    ”För någonstans kommer verklighetens komplexitet emot. Inget kan växa för evigt, det vet varenda bonde. Där måste politiken komma in i bilden; mildra och stötta. Bromsa rovdriften. Ge förutsättningar för mångfald” skrev Michael Hancock.

    December:

    Storfilmen Stormskärs Maja hade smygpremiär. Chefredaktör Anna Björkroos reflekterade över filmen som marknadsföringsredskap för Åland.

    ”Vi ska tacka vår lyckliga stjärna för att miljöerna vi ser på duken faktiskt är Åland. Eller egentligen ska vi väl tacka oss själva, för att vi betalar skatt, och för att Åland har en filmkommissionär”, skrev Anna Björkroos.

    Vi tackar alla er som läser och debatterar stort och smått med oss här på Nyan. Och vi vill önska ett gott nytt debattår!

    Tack för att du väljer Nya Åland!

    Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

    Välj belopp