SÖK
MENY
Föreningsmänniskan är en utdöende art
På Åland finns det ett stort utbud av idrotter att välja mellan för barn och ungdomar. En lyx som bygger på ideellt arbete inom idrottsföreningarna. Men vad händer med det stora idrottsutbudet när eldsjälarna försvinner?
Ålands idrotts medlemsorganisationer har svårt att hitta ideell arbetskraft till föreningarna, det berättade Jenna Gestranius, sportchef på Ålands idrott i en intervju med Ålands radio tidigare i april. I föreningens verksamhetsplan för 2023 och 2024 står det att förändringen av det ideella engagemanget och svårigheten att rekrytera ideella krafter utgör en av de största utmaningarna för idrottsrörelsen. Flera föreningar kämpar för sin överlevnad och få eldsjälar drar stora lass. Samtidigt ställs det högre krav på hur verksamheterna förväntas drivas. Byråkratin och administrationen tar fokus från idrotten.
De senaste åren har vi sett hur flera idrottsföreningar kämpar med att få aktiva medlemmar. Hammarlands IK och FC Åland har till exempel lagt ner sina herrlag i fotboll.
Detta är inget nytt fenomen.
2012 gjorde Ålands statistik- och utredningsbyrå, Åsub, en undersökning kring ideellt arbete där en av slutsatserna var att samhällsutvecklingen leder till att människors intresse, möjlighet och tid för frivilligt arbete har minskat.
”Det blir det allt svårare för människor att arbeta ideellt i föreningslivet. Idéerna finns men kraften att förverkliga dem räcker inte alltid till. Flera eldsjälar poängterar att utbudet av fritidsaktiviteter har ökat, men att man överlag i samhället har för lite tid och att vi lever i en tid där man ska få ersättning för allt” står det i rapporten.
I Ålands idrotts verksamhetsplan står det att deras målsättning är att barn ska prova och hålla på med flera idrotter samt kombinera idrott med andra aktiviteter, då detta leder till att fler barn och ungdomar är aktiva inom idrotten längre.
”Med fler aktiva och större delaktighet ökar samhörigheten och det demokratiska samhället förstärks. Entusiasmen runt idrotten leder till att fler rör sig mer genom hela livet, vilket ökar hälsa och välmående i samhället.”
Men om de ideella krafterna försvinner blir det dyrare att vara medlem i en idrottsförening, då föreningen behöver betala för en tid som läggs ner.
Det kan leda till att barn och ungdomars möjlighet att utöva fler än en idrott begränsas. Vilket i sin tur leder till att de mindre idrotterna får det tuffare. Barn som inte vill spela fotboll eller ishockey får det svårare att hitta en aktivitet som passar dem.
I dag är idrottsutbudet på Åland stort. Det finns bland annat basket, badminton, curling, agility, dans, vattenpolo och till och med en schackförening.
Möjligheterna för barn och ungdomar att hitta en idrott som de tycker är kul är alltså stora.
Men om intresset för det ideella arbetet försvinner riskerar det utbudet att minska.
I den tid vi lever har många vuxna det tuffare ekonomiskt och mindre fritid vilket bidrar till det döende föreningslivet.
Det blir svårare för vuxna att lägga tid på att hjälpa föreningar med att till exempel stå i kiosker och sälja kaffe eller vara aktiva inom styrelser. Ännu svårare blir det att locka till sig tränare som ska planera och medverka på träningar minst två gånger i veckan och när barnen blir äldre även resa utanför Åland i princip varannan helg.
Borde man minska kraven på vad det ideella arbetet inom en förening innebär eller är det bara att inse att det blomstrande föreningsliv vi så länge haft, och kanske tagit för givet, är på väg att dö ut?
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
