SÖK
MENY
Förnekarna är det största klimathotet
2018 var ännu ett år i raden för värmerekord.
Klimatförändringens allvarliga konsekvenser har varit kända i över tre decennier. Men tack vare klimatförnekare, som sått split i debatten, har vetenskapen mörkats för att gynna ett fåtal individers intressen. De är det riktiga klimathotet.
”Vi pratar inte längre om en situation där den globala uppvärmningen är i framtiden. Den är här nu”. Det säger Gavin A. Schmidt, direktör för Goddard Institut för rymdstudier på NASA som förra veckan gick ut med informationen om att 2018 var det fjärde varmaste året på närmare 140 år.
Det ironiska är att man redan för över 140 år sedan hade kunskap om koldioxidens effekter på atmosfären.
1859 upptäckte den irländska fysikern John Tyndall att koldixid fångar värme och att variationer i atmosfären kunde skapa förändringar i klimatet.
1896 konstaterade den svenska forskaren Svante Arrhenius, som senare fick Nobelpris, att eldandet av kol skulle kunna göra vår jord varmare. Men det som som Arrhenius såg som något positivt, speciellt för nordliga jordbruk, blev mindre än hundra år senare en allt mer oroväckande insikt.
”Är det en tröst eller en förbannelse, kunskapen om att vi kunde undvikit allt detta?”. Det frågar sig New York Times journalisten Nathaniel Rich i sitt mastodont-verk ”Att förlora jorden: årtiondet då vi nästan stoppade klimatförändringen”. Där beskriver han åren mellan 1979 och 1989 då mänskligheten, och i synnerhet politikerna, på allvar började inse farorna med koldioxidutsläpp.
1979 hölls den första världsklimatkonferensen i Geneve, där forskare från 50 länder kom överens om att det var akut och nödvändigt att agera. Fyra månader senare, i Tokyo, kom ledare för världens sju rikaste länder samman för att skriva under ett avtal om att minska på koldioxidutsläppen. Den politiska konsensusen var att detta var ett hot mot mänskligheten och att något måste göras.
Om världen hade antagit det förslag som var vida accepterat i slutet av 80-talet: att man skulle minskat koldioxidutsläppen med 20 procent innan 2005, då hade man lyckats hålla sig under den nu omtalade 1,5 graders höjningen.
”Nästan inget stod i vår väg, förutom vi själva”, konstaterar Rich. De som stod i vägen var klimatförnekarna.
Klimatskepticismen har sedan slutet av 80-talet fått allt större fotfäste och enligt experter är det två starka grupper som gått samman i frågan: utvinningsindustrin och högernationalister, uppbackade av konservativa tankesmedjor.
”Förnekandet av vetenskapliga resultat har bland annat förklarats med att de ofta utmanar maktrelationer och samhälleliga strukturer, klimatfrågan är ett tydligt exempel på det”, säger Martin Hultman, idé- och miljöhistoriker till Linköpings Universitets nyheter. Han ingår i världens första globala forskarnätverk om klimatförnekelse.
Hans studier pekar på att tongivande klimatskeptiker ofta är äldre män som varit med om att bygga upp det moderna industrisamhället och som identifierar sig med den. Den amerikanska forskaren Cara Daggert, som introducerat termen ”petro-maskulinitet”, beskriver i sin forskning hur det fossila bränslet varit en del i att etablera ett vitt, patriarkalt styrt samhälle. Hon konstaterar att förutom pengarna som är kopplade till olje- och kolindustrin, så innebär även klimatsanktioner ett hot mot den egna identiteten och status quo.
Ett fåtal, välbärgade män har alltså grumlat klimatdebatten så pass mycket att de lyckats förhala de internationella åtgärderna med inte mindre än 30 år och högernationalismens framfart har bidragit till att klimatförnekelsen ökat.
Enligt en undersökning som gjorts där invånare i 26 länder världen över fått tycka till om det största internationella hotet, är klimatförändringen i topp i över hälften. Men de respondenter som inte uppger sig vara väldigt oroade över den globala uppvärmningen är högerparti-sympatisörer samt lågutbildade.
Inte heller Åland är förskonat från röster som hellre raljerar kring konspirationsteorier än samarbetar för en lösning. Detta trots över hundra år av fakta och en ohållbar värld som synligt krackelerar framför våra näsor.
Nej. Det är varken en tröst eller en förbannelse, insikten om att vi kunde stoppat detta för länge sedan.
Men det är en sorglig påminnelse om hur människan klänger sig fast vid bekväma ”sanningar”, och hellre offrar en hel värld än ifrågasätter sin identitet och samhällsstrukturen.
