DELA
Foto: Jonas Edsvik
En sådan här telefon räcker snart inte längre om man vill ta del av vad samhället har att erbjuda.

Fossiler utan mobiler, nej tack

Det kom ett kort från polisen, ett kort med tips om hur man skyddar sig mot telefonbedrägerier. Bra så. Bedragarna är allt mer utstuderade och de som drabbas är oftast äldre personer.

Världen ser inte ut som förut, det vet alla vi som varit med en tid. Inte ens telefonerna är som förr, med undantag för min apparat i grönt och svart med knappsats. Den står på skrivbordet och jag har den under fullständig kontroll. Den ringer inte upp mig när jag sitter i bilen eller står i kassakö i butiken.

Den har heller aldrig släppt fram någon bedragare. De vet kanske inte om att den finns. Eller hur man hanterar den. Den går antagligen inte att hacka, så den är ointressant också på så sätt.

Men den duger inte. Inte i dagens samhälle.

Det finns en restaurang i stan, kanske flera, där man blir utan mat om man inte kan scanna in en QR-kod som är fäst på bordet. Matsedlar finns inte. Det var antagligen under pandemin man kom på idén och fann den god. Min grönsvarta apparat scannar inga koder.

När man loggar in till diverse myndigheter, som vill ha telefonnummer, så duger den inte heller. Mobilnummer ska det vara. För att inte tala om bankerna. Försök komma åt dina pengar utan en mobiltelefon! Jag klarade det till för en vecka sen, när den lilla dosan vägrade och en ny inte gick att ordna i rappet. Så nu har jag en app i telefonen (jodå, jag har en mobiltelefon som jag aldrig använder).

På nyheterna rapporterades nyligen om satellitövervakning av odlingarna. Det handlar om EU-stödet till jordbruket. Odlarna ska rapportera vad som odlas på vilka arealer och inspektörer har åkt ut och kontrollerat att det stämmer. För det fuskas ju, inte här men på andra håll.

Nu förenklas övervakningen. Istället för inspektörer, som ju inte hinner kontrollera alla hela tiden, så har man en satellit som fotograferar odlingarna och ser vad som händer. Det blir mer rättvist så. Men. Satellitprogrammet är inte helt inkört, så odlarna uppmanas att själva fotografera de odlingar som satelliten har misslyckats med och skicka in bilderna. För det krävs – just det – en smarttelefon av ett visst märke och en app. Plus att man ska veta hur det hela fungerar. Klarar man det inte så uteblir stödet.

Att utrusta de tidigare inspektörerna med mobil och app och skicka ut dem har uppenbarligen inte fallit beslutsfattarna in. För alla har ju smarttelefon – och har man inte så är det på tiden att skaffa en.

Vår tillvaro byggs upp runt en manick, som alla förväntas ha. Så där som man har ett namn och ett personnummer. Utan en smarttelefon är man litet på sidan om, ingen fullvärdig medlem av samhället. Utöver mobilen har man en dator eller surfplatta. Och så uppmanas man se upp för bedragare, som kan ta sig in i apparaterna!

Det är vi litet äldre som är mest utsatta. En del av oss är litet osäkra när det gäller den här nya tekniken, vet inte vad vi vågar eller inte vågar göra, frågar de yngre generationerna till råds, men de finns inte alltid där.

Så när det går på tok med tekniken, som mer eller mindre tvingas på oss, då är det vårt eget fel.

Det talas mycket om ett fossilfritt samhälle och man tänker på kol och olja. Det finns andra fossil, som samhället också verkar ha problem med. Inte så att man vill förbjuda oss, men vi passar liksom inte in. Inte är vi lätta att ändra på heller. Men det är ett övergående problem.