SÖK
MENY
Friskt blod för den åländska demokratin
Vad har vi här då för godsaker?
Lite med den känslan ögnar en politiskt intresserad människa genom listorna med kandidater till lagtings- och kommunalvalen. Var finns de nya namnen? Vilka blir denna valrörelses nya stjärnskott? Vem överraskar? Vem sjunker som en sten?
Låt oss säga det klart från början: detta är 245 modiga människor som ställer upp. Bara 30 av dem kommer in. 215 kommer att stå på valnatten, en del med bara ströröster, en del så nära, så nära men inte hela vägen till lagtinget. Heder åt er, demokratins grovjobbare!
I åländska val är det en fördel med många kandidater. Alla som plockar in ens några röster till sitt parti är ett steg hemåt. Ur den aspekten är det liberaler och socialdemokrater som lyckats bäst.
Ur jämställdhetsperspektiv är det bara socialdemokraterna som klarat av att få fram hälften kvinnliga kandidater, en tendens som ju också brukar återspegla sig i socialdemokraternas väljarunderlag. Fler kvinnor än män röstar vänsterut. Övriga partier har cirka en tredjedel kvinnliga kandidater, förutom Ålands framtid som bara lyckats få fram fyra kvinnor av 21 kandidater.
Tittar vi på namnen i respektive partier kan man ju bara spekulera, men låt oss göra det.
Centern först. I centern är medelåldern inte så låg, för att uttrycka det snällt. Det finns gott om medelålders och medelålders , men få kvinnor och få yngre kandidater. Av dem som ändå finns är Fredrik Erlandsson kanske det intressantaste namnet, både på grund av pappa Ragnar och för att han har en något oväntad centerprofil – ung kulturarbetare och jazzmusiker. Kanske en bubblare. Annsofi Joelsson har arbetat sig in i politiken den kommunala vägen, och kan vara ett intressant namn att följa.
Liberalerna har en diger lista, där man lyckats få bra regional spridning och flera nya namn. Lagtingsman Roger Erikssons fru Sirpa Eriksson har av många karakteriserats som hjärnan och drivkraften bakom makens kampanjer, och borde ha en rimlig chans.
Veteranen och tidigare riksdagsmannen Gunnar Jansson är med igen, frågan är bara om lyskraften räcker. Åren har dock gått. Tveksamt, faktiskt, men vi får se.
Obunden samling har ett nytt namn som är riktigt intressant, nämligen Anders Holmberg. Oupphörlig svada, energi och brett kontaktnät kan bära långt.
En beklaglig brist på kvinnor har de obundna, och en väldigt spretig grupp. Svårt att bedöma så här långt.
Socialdemokraterna har många nya namn och är den enda grupp som lyckats få en icke-nordisk ålänning på sin lista. Bland de nya namnen fastnar man för Igge Holmberg, en profilperson sedan många år tillbaka, Siv Hallbäck med brett kontaktnät i musikvärlden, och Karl-Johan Fogelström, tillsammans med Kaj Grundström en möjlig arvtagare till Lasse Wiklöfs många röster.
Frisinnad samverkan har en kort lista, och där finns inga självklara alternativ till röstmagneten Harriet Lindeman. De kvinnliga kandidaterna har helt andra profiler än hon. Möjligen har Johan Ehn den mjukare framtoning som lockar samma väljare.
Många har tippat Nina Lindfors som kronprinsessa, men hon är en helt annan typ av politiker. Hör dock till de fs-politiker som bör ha en chans denna gång.
Hut-gruppen är mycket liten, och har inte gjort stort väsen av sig så här långt. Det är svårt att tro att de skulle få in en kandidat i lagtinget, men det räcker gott nog om de får upp miljöfrågorna på agendan.
Ålands framtid, slutligen. Två namn är givna, Anders Eriksson och Harry Jansson. I övrigt är det en ganska svag lista, där Brage Eklund som sittande lagtingsman förstås har ett försprång framom de andra. Osannolikt att partiet får in någon kvinna.
