SÖK
MENY
GÄSTLEDARE: Vi behöver en konsekvent och konkret klimatpolitik
Sommarens gästledare i Nya Åland står representanter från Bärkraft Åland för. De målansvariga skriver under sommaren varsin ledare – åsikterna är skribenternas egna och de representerar inte sina yrkespositioner eller organisationer. Idag: David Karlsson, målansvarig för mål 6.
Det finns goda och dåliga nyheter samt en stor utmaning för att minska utsläppen av växthusgaser. Vi nås nästan dagligen av nyheter som beskriver effekterna av klimatförändringen och politikerna sätter upp nya mål för att begränsa utsläppen av växthusgaser.
I stort sett alla länder instämmer i att fortsatta utsläpp av koldioxid kommer att få stora negativa konsekvenser framledes.
Till de goda nyheterna hör att det pågår arbete runt om i världen för att minska utsläppen av koldioxid. Elproduktionen i Finland är ett bra exempel. I takt med att vindkraften byggs ut och kärnkraftverket Olkiluoto 3 tagits i bruk har de fossila bränslena i kraftproduktionen nästan försvunnit. Mer än 90 koldioxid av Finlands elproduktion är i dag fossilfri och det finns lagstiftning som säkerställer att den sista kolkraften är utfasad senast 2029. Inom EU har utsläppen av koldioxid från elproduktionen fallit med 46 procent sedan 2007 och under 2023 var 44 procent av elproduktionen i EU förnybar. Den breda samsynen om behovet av minskade utsläpp av växthusgaser globalt sett gör att vi har en bra utgångspunkt för vidare utsläppsminskningar.
Till de dåliga nyheterna hör att 2023 var det varmaste året någonsin som uppmätts på jorden. Målet om att begränsa temperaturökningen till max 1,5 grader jämfört med förindustriell tid kommer knappast att nås. Även om ökningstakten mattas av växer de globala utsläppen av koldioxid fortsättningsvis vilket kan kännas förvånande med tanke på att det är så mycket fokus på frågan. Även om utsläppen minskar i EU så stiger de fortfarande i till exempel Kina och Indien.
Det finns dock ljusglimtar även i Kina. Kina satsar stort på elektrifiering av vägtrafiken och bygger ut förnybar energiproduktion i stor skala, men i takt med att landet utvecklas ekonomiskt stiger ändå utsläppen. Kina har satt som mål att nå klimatneutralitet 2060, det vill säga man ska då släppa ut max så mycket växthusgaser som kan tas upp av naturen och haven.
EU vill gärna vara föregångare i kampen för minskade koldioxidutsläpp och har satt upp flera mål. Första målet är att minska utsläppen med 55 procent till 2030 jämfört mot 1990 års utsläpp. År 2050 är målet att vi ska vara klimatneutrala inom EU.
Men i kölvattnet av hög inflation, högre räntor och höjda energipriser till följd av kriget i Ukraina ökar missnöjet hos befolkningen i Europa. När man får det sämre ekonomiskt är det självklart att man kräver lindring av politikerna. Men politikerna sätter käppar i hjulet åt sig själva genom att backa från redan beslutade klimatåtgärder. Exempel på det är Finlands och Sveriges beslut att sänka kraven för inblandning av biobränslen i fordonsbränslen för att sänka bränslepriserna och den finska regeringens tankar på att beskatta elbilism mer. Om man sätter upp mål och sedan agerar i motsatt riktning riskerar man att inte bara att missa målet, utan också att skapa osäkerhet huruvida målet ens är betydelsefullt.
Det är viktigt att ingen känner sig överkörd i klimatarbetets namn så det gäller att hitta sätt att få folket med sig och vid behov kompensera dem som drabbas oskäligt. Man bör också undvika allt för drastiska förslag till åtgärder som riskerar att slå tillbaka på klimatarbetet. Samtidigt bör vi lyfta fram att många åtgärder för att minska utsläpp faktiskt kan vara lönsamma för den egna plånboken, till exempel att byta ut oljepannan mot en värmepump. Även om vi förstår att den globala uppvärmningen kommer att ge negativa konsekvenser längre fram är det lätt att vi väljer att agera kortsiktigt.
EU överväger nu ytterligare ett delmål för 2040 för att visa att man menar allvar med klimatarbetet. Tyvärr är det inte nya delmål som vi behöver utan konkreta åtgärder i nutid. Nya mål långt borta i tiden gör det lättare att slippa undan nu. Det underlättar för nuvarande beslutsfattare men det kommer att bli svårt att ta igen senare. Vi behöver en konsekvent och förutsägbar politik så att både befolkning och näringsliv vet vart vi är på väg och kan förlita sig på det. Att genomföra de åtgärder som krävs för att stoppa utsläppen av växthusgaser och samtidigt få alla med på tåget, det är en av de största utmaningarna människan stått inför!
