SÖK
MENY
Glesare mellan midsommarstängerna
Det brukar heta att i nästan varje by runt hela Åland finns en midsommarstång. Det är ett påstående som börjar luckras upp.
För 20 år sedan listade Nya Åland en närmast heltäckande lista med 68 evenemang som inkluderade stångresning och firande i varierande grad med ringlekar, kaffe och lotter.
För fem år sedan var de 55. Och det är ett sluttande plan. Numera listar Nyan främst de som själva meddelar det till tidningen, men en genomgång visar att varje år faller ytterligare några byar ifrån, ett fåtal återkommer efter paus. Helt nya evenemang är väldigt sällsynta
En röd tråd är att det blir allt svårare att hitta frivilliga som möjliggör firandet. Eller för den delen musiker och lekledare.
Ålands ungdomsförbund står årligen för flera lokala firanden. I år meddelar man att två av de elva arrangemangen är inställda, på Furulund i Geta och Klippan i Sund. Midsommarstången i Geta blåste ner och gick sönder förra året och behöver ersättas. Getas ungdomsförening konstaterade i en skrivelse i vintras att den inte får ihop ekonomin. De enda betalande medlemmarna förra året var styrelsen själv.
Det är ett av flera tecken i tiden. Vi värnar våra traditioner i den meningen att vi vill att de ska finnas, men främst för att kunna konsumera dem – om vi känner för det. Samtidigt ökar våra krav på utbud, service och kvalitet. Billigt ska det vara också.
Detta gäller även på andra sidan vattnet. Midsommarfiranden som dragit tusentals besökare, en del under flera decennier, meddelar nu att det inte blir något. Byalag, hembygdsföreningar och idrottsklubbar kan inte längre samla tillräckligt många medlemmar för den här dagen. De prioriterar nypotatis och jordgubbar i lugn och ro med familjen före att vara stångkapten eller parkeringsvakt.
Den omsjungna Brännö brygga på svenska västkusten har samma problem, med en twist – då arrangemanget växer för varje år. I år ställer man in på grund av att det blivit för trångt – och överbefolkats av göteborgare och turister. Brännöborna vill därför själva inte gå med barnbarnen till midsommarstången, och dansledarna har avsagt sig uppdraget eftersom det inte kan bildas ringar längre.
Det är delvis en effekt av ett mer koncentrerat utbud. Om ett arrangemang ställs in åker många till ett annat i grannkommunen istället för att jobba för att återställa det som varit. Flera firanden försvann för gott under pandemin.
Åland har trots allt en fantastisk uppslutning. Få samhällen – om ens något – med 30 000 invånare kan uppvisa 40-50 officiella midsommarfiranden. Bykänslan och det rika föreningslivet borgar för detta.
Men ansvar och förväntningar landar på allt färre personer, som till slut inte mäktar med.
Så tänk dels på att ge de eldsjälar som står bakom årets midsommararrangemang den cred de förtjänar. Men fundera också på vad som får dem att fortsätta och inte minst vilka som kan ta vid efter dem.
Om det inte är du så kan du åtminstone köpa ett bakverk eller berömma en vacker folkdräkt. Eller stöd en förening.
