SÖK
MENY
Har män någon att prata med?
Män toppar självmordstatistiken och har färre nära vänner att prata problem och känslor med.Denna mentalhälsovecka finns det fog att prata med männen i vår närhet och för män att prata med varandra om den manliga sårbarhetskrisen.
”Jag vaknade på fredag morgon till ett meddelande om att en av mina vänner hemma hade tagit livet av sig. Det finns ett stigma i den här världen som gör att män inte kan prata.”
Det sade den engelska kampsportaren Patrick Pimblett i en intervju inför en av sina matcher nyligen. Den videon har nu blivit viral och även delats av många ålänningar denna vecka, en vecka som går i den mentala hälsans tecken.
Kan män prata? Om vad? Och med vem? Svaren är förstås olika beroende på vem man frågar, men generellt kan man säga att män tyvärr har sämre tillgång till utrymmen och relationer där de fritt kan prata om känslor och problem.
17 procent av männen i Sverige saknar en bästa kompis. Mentalhälsoorganisationen Movember menar att så många som en av tre män inte har nära vänner. Flertalet studier och enkäter visar på samma trend. Män har färre och ytligare relationer än kvinnor. De uppvisar även större motvilja till att söka terapi. När livet känns tungt så finns det alltså få män kan vända sig till.
Det brukar sägas att kvinnor har ”ansikte-mot-ansikte” umgänge med sina vänner, medan mäns relationer präglas av tid tillbringad ”sida-vid-sida”. Mäns kompisaktiviteter tenderar att vara just akvititeter, kanske sport eller andra fritidsintressen, gärna i grupp. Där ingår förstås spontana samtal – men de är inte huvudfokus. Kvinnor tillbringar mer tid specifikt för att ventilera och lyssna på varandra, gärna en och en.
När män vill prata om problem och känslor så söker de sig ofta till kvinnor. I parförhållanden kan detta leda till en skev ”terapibörda” för kvinnan, något som nöter på bägge parter. Likväl axlar ofta kvinnan i förhållandet ansvaret att sköta parets sociala kontakter och vid separation eller i de fall där mannen blir änkling finns alltså ett begränsat kontaktnät kvar om mannen inte odlat sina egna relationer.
Det finns förstås undantag till dessa mönster (som här presenterats något svartvitt) och många som avviker från dessa skadliga sociala normer. Men tyvärr har vi fortsättningsvis ett samhälleligt problem när det kommer till manlig vänskap och emotionella uttryck, ett problem som grundar sig i just skadliga normer och stereotyper.
”Det finns inte riktigt någon utbildning eller uppmuntran för pojkar och män att utveckla en vokabulär för intimitet”, säger Fredric Rabinowitz, en psykolog baserad i Kalifornien som arbetat mycket med konversationsgrupper för män.
Författaren och kolumnisten Max Dickins ger i The Guardian exempel på hur obekväm och främmande maskulin intimitet kan te sig.
”Närhelst en man försöker krama mig står jag bara där förlamad och oduglig som en hund som tvättas mot sin vilja, och önskar desperat att allt ska vara över. Den enda gången jag någonsin berättat för en manlig vän att jag gillar honom är efter sju öl eller så. Och när jag ger en komplimang till en kille är det alltid ihop med ett skämt. Det ger mig distans till känslorna”.
Det finns till och med en term för detta beteende; normativ manlig alexitymi. Det är ”mäns oförmåga att sätta ord på känslor som antas vara ett resultat av traditionell maskulin rollsocialisering”. Termen myntades i en vetenskaplig artikel 2006 publicerad i Psychology of men & masculinity.
Maskulinitetsnormerna och den så kallade ”toxiska maskuliniteten” har också identifierats av hälsovårdsexperter som ett viktigt område att jobba med för att stävja den tragiska självmordstatistiken där männen dominerar. I Finland tar cirka tre personer om dagen sitt liv, de flesta av dem är män.
”Normer för traditionell maskulinitet som säger att män ska vara prestationsinriktade, oberoende, framgångsrika, starka och ta avstånd från sårbarhet ger upphov till en rad destruktiva handlingsmönster och hinder för hjälpbehövande män med psykisk ohälsa”, står det att utläsa ur det åländska programmet för suicidprevention.
Patrick Pimblett, som nyss förlorat en nära manlig vän till självmord avslutade sitt passionerade tal inför tv-kamerorna på tävlingsarenan med ett upprop till alla män: ”Lyssna, om du är en man och du har en tyngd på dina axlar (…) prata med någon. Prata med vem som helst. Jag vet att jag hellre skulle ha min kompis gråta ut mot min axel än gå på hans begravning nästa vecka”.
Lyssna till Pimblett. Och män – lyssna till varandra och våga vara sårbara.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
