Har Ob glömt sin egen minister?
Obunden samling tycker att det är odemokratiskt med ministrar som inte är folkvalda. Hyckleriet är svårt att ignorera.
Det är svårt att motstå Obunden samlings utspel om det odemokratiska i att två ministrar i landskapsregeringen inte har valts av folket. För den som har missat det så valde regeringen Sjögren att ta in två ministrar som inte har ett eget mandat i lagtinget. Social- och hälsovårdsministern Arsim Zekaj (S) ställde upp i valet och fick 96 röster, vilket räckte till att bli första ersättare. Nuvarande finansminister Mats Perämaa (Lib) ställde inte ens upp i valet. Han blev tillfrågad att ingå i regeringen i samband med regeringsförhandlingarna.
Enligt Stellan Egeland (Ob) är det en svaghet för den åländska demokratin. I vissa fall kan det vara befogat, menar Egeland, att istället utgå från meritokratiska grunder. Men han konstaterar ändå följande: ”Jag kan omöjligt tolka detta på annat vis än att man struntat i folkets vilja och anser att man vet bättre än folket som man ska representera”.
Att kritiken kommer från just Obunden samling är lustigt. För precis det som Egeland nu anklagar regeringen för gjorde hans eget parti i den förra regeringen. Detta nämnde han i och för sig i debatten, men försvarade sig med att den förra infrastrukturministern och partikollegan Christian Wikström i alla fall ställde upp i valet. Som om det skulle tala till hans fördel.
Christian Wikström fick 17 röster i valet 2019. Ålänningarna gav honom alltså uttryckligen inte förtroendet att representera dem. Han hade inte heller några meriter som skulle ha motiverat utnämningen och ingen politisk erfarenhet. Ändå fick han en ministerpost.
Och inte vilken post som helst, utan en av de mest centrala under förra mandatperioden. Wikström var ansvarig minister för infrastrukturfrågor, som vid sidan av kommunreformen hade dominerat landskapspolitiken de fyra föregående åren.
Han var med och fattade beslut om att riva avtalet om elhybriden – som ledde till det största skadestånd som Åland någonsin betalat. Också den politiska hanteringen var ett fullständigt haveri som ödelade förtroendet för den samlade politikerkåren.
Under Wikströms ledning skrevs avtal med en operatör som inte klarade av att köra sin färja när det var blåsigt, isigt eller lågvatten. Och så köpte han Ådan som saknade isklass – för över tre miljoner euro. Wikström tvingades sedan lämna sitt uppdrag efter att han utan förankring fattat beslut om att inrätta ett stort naturreservat – något som många menar var ämnat att sabotera för den egna regeringens vindkraftsplaner.
Då har vi inte ens nämnt Föglötunneln, som även Obunden samling propagerade för i valet 2019 men som på ett effektivt sätt smusslades undan och begravdes.
Att han ”i alla fall ställde upp i valet” är en klen tröst för alla ålänningar som drabbades av allt det här.
Då hördes inte kritiken från de Obundna bänkraderna. Kanske är det partikollegans meriter som har fått dem att omvärdera sin inställning, eller så är det ett fall av ”egna barn och andras ungar”.
Man kan fråga sig varför någon av de faktiskt folkvalda obundna inte ville axla infrastrukturministeruppdraget under den förra mandatperioden? För samtliga lär väl ändå ha fått frågan, och har man då inte ett ansvar att ta sådana uppdrag? Speciellt om man har inställningen att bara folkvalda ska inneha sådana maktpositioner.
Det är helt legitimt att tycka att samtliga ministrar i Ålands landskapsregering borde vara invalda i lagtinget på eget mandat. Precis som med andra tunga poster – till exempel talmannen. Så är det oftast, även om det förstås finns gott om undantag. Men det är inte för mycket begärt att våra politiker lever som de lär.
Det är lätt att strö missnöje omkring sig och ifrågasätta utnämningar. Kanske finns mer i bakgrunden än vad just det här utspelet ger sken av. Det stora politiska missnöjet över Paf-miljonerna till Ukraina och framför allt hur beslutet fattades – utan förankring i lagtinget – gör förstås att det är rimligt att ifrågasätta enskilda ministrars inflytande.
Men det är i grunden en annan fråga.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.