SÖK
MENY
Har vi varit för naiva?
Politikerna har reagerat kraftigt på Skyddspolisens resonemang om hemskolningens dragningskraft. Har vi varit för naiva?
De allra flesta som hemskolar sina barn förtjänar inte att misstänkliggöras. Att den här möjligheten finns för de barn och unga som annars hade riskerat att hamna i skolfrånvaro är i grund och botten en väldigt fin sak. Inte minst Yles granskning av den åländska hemskolningen som sändes i höstas visade fördelarna: att föräldrar kan skydda barn från en miljö som inte är bra för dem.
För de svenskar, oavsett världsbild eller ideologi, som attraheras av hemskolning är Åland förstås ett intressant alternativ. Vi ligger nära geografiskt, har hyfsat goda kommunikationer, delar samma språk och till stor del även kultur. Det är annan byråkrati, men vid sidan av det är en flytt till Åland knappast märkligare än till valfri svensk småstad.
Men det finns även risker. Enligt Anna Santaholma på Skyddspolisen kan möjligheten till hemskolning attrahera ideologisk drivna grupper. Sådana som vill isolera sig från det övriga samhället. Risken med hemskolning är förstås, precis som Santaholma resonerar, att föräldrar får större inflytande och därmed kan föra vidare sin världsbild till sina barn – med minimal inblandning från omvärlden. Även om vi gärna tänker på skolan som en plats där man lär sig algebra och grammatik så är den oerhört mycket mer. Det är en plats där människor med olika bakgrund och värderingar möts. Det är också en plats där åsikter som skiljer sig från den egna hemmiljön, på gott och ont, når barn och ungdomar. Att bara befinna sig i en grupp, ett sammanhang, utan att ens världsbild prövas är inte nyttigt för någon – speciellt inte om den är formad av en stark ideologisk övertygelse.
Till exempel Tyskland har förbjudit hemskolning, bland annat på grund av risken att skapa parallellsamhällen. Samma risk finns uppenbarligen också här.
Hemskolningen på Åland har flera gånger varit i blåsväder. Men det har blivit bättre med tiden. I och med att tillsynen samlades under ett och samma tak har kontrollen blivit bättre. I regeringsprogrammet finns dessutom en ambition att reformera hemskolningen med att införa ett så kallat tillståndsförfarande i stället för som det är i dag: det räcker att meddela sin hemkommun.
Reformen är rätt väg att gå, men räcker den? De flesta som aktivt väljer hemskolning av ideologiska skäl är sannolikt tillräckligt intelligenta för att begripa att inte skylta med de mest iögonfallande åsikterna i sina myndighetskontakter. Därför finns förstås inga garantier för att varken tillstånd eller utvärderingarna av de hemskolade barnens kunskaper fångar upp de som befinner sig i extrema miljöer. Även om det i nuläget inte finns några belägg för att hemskolningen har nyttjats i sådana här syften så är risken någonting man bör ta på allvar.
Det skulle förstås vara oerhört tråkigt om hemskolningen inte skulle kunna fortsätta. För många är den här möjligheten en livlina. Frågan som politikerna nu behöver ta ställning till är när riskerna väger tyngre än fördelarna.
Det är sannerligen ingen enkel fråga, därför är debatten välkommen.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
