SÖK
MENY
HD har rätt – språkskyddet är för otydligt
Lagar ska inte uppmuntra till godtycklighet. Men redan i de principer som tillämpas för näringsrätten råder rubbla måttstockar vad gäller svenskan. Vi är uppenbarligen okej med andra språk, så länge det inte är finska. Det finns skäl att lyssna på HD och gå tillbaka till ritbordet och se annorlunda på hur en näringsrättslag med ett språkskydd ska anpassas till ett modernare företagsklimat på Åland.
När även Högsta Domstolen gjorde tummen ned för det nya förslaget till näringsrättslag ledde det till upprördhet och besvikelse. Kärnan i resonemanget är att svenskan och språkskyddet är grunden för hela självstyret.
Harry Jansson (C), tidigare kansliminister och drivande i hela lagomgörningen, kallade det för ”det största bakslaget för självstyrelsen vad gäller grundsyftet med den”.
Civilminister Ingrid Zetterman (Lib) som nu fått ansvaret för frågan i knät var mer försiktig, men sa i en intervju med radion att ett reellt hot är att om Åland inte kräver att allt ska ske på svenska så kan det sluta med att alla butiker kommer kommunicera på finska.
Hon konstaterar också att den ursprungliga lagen har kompletterats med ett antal principer, en praxis, som man hade velat inkludera i den nya lagen.
Bland landskapets nuvarande principer för att bevilja näringsrätt finns till exempel att betydande förädling av varor och tjänster ska ske lokalt på Åland. Uppenbarligen har landskapsregeringen hittills ansett att rena säljkontor, butiker eller enbart en lokal representant uppfyller det kravet.
Då varor eller tjänster marknadsförs och betjänas ska det ske på svenska och lokala resurser och lokal arbetskraft ska användas av bolaget i mån av möjlighet. Inskrivet i lag ska också vara principen att den som är i kontakt med en näringsidkare ska kunna betjänas av någon som har tillfredsställande kunskaper i svenska – med tillägget att det inte är otillåtet att anställa personer som inte har det.
HD drar slutsatsen att detta ska gälla alla näringsidkare, inte bara de som har näringstillstånd – men att det är otillräckligt motiverat i lagen varför Åland har ett behov av så vidsträckta bestämmelser kring språket. Språkkravet förblir ”öppet och oklart” och strider mot EU-rätten.
För nog är praktiseringen av språkkravet öppen och oklar i dag. Det finns goda skäl att fundera över hur principerna som ska bli lag efterföljts hittills.
När jag ska äta lunch på stan, även utanför högsäsong, händer det då och då att tillgänglig personal inte kan ge service på svenska.
Ålandsbankens it-bolag Crosskey har till exempel utformat sina platsannonser till jobb- och traineeplatser i Mariehamn på engelska. Marknadsföring och presentation av företaget i sociala medier som Facebook och Linkedin sker uteslutande på engelska.
När modekedjan H&M drar igång kampanjer annonserar eller skyltar man inte på svenska i skyltfönstret på Maxinge, utan använder engelska uttryck: Mid season sale! 30% Off! Kappahl, Stadium outlet och Team Sportia gör ofta likadant.
Ja, även H&M:s dagsaktuella annons efter en butikschef på Åland är helt utformad på engelska. Jag hittar den inte ens på Ams hemsida om jag söker på butikschef utan behöver skriva ”store manager”.
Även Åland distillery (Smakbyn) och SAJ instrument har valt engelska före svenska (och finska) när de söker personal.
Annonserna är inte ens tvåspråkiga. Jag får lika många träffar på ”chef” som ”manager” hos Ams, men helt olika jobb. Åland distillerys hemsida finns faktiskt endast på engelska.
Är man bokstavstrogen så är allt ovan skäl att ifrågasätta näringstillståndet hos dessa företag. Man kan föreställa sig reaktionen om det varit finska istället för engelska. I sammanhanget blir upprördheten över några rader finska på kvittot hos Jysk och att använda det som skäl för att neka dem fast näringstillstånd att sila mygg och svälja en del kameler.
Om svenskan ska skyddas, så blir det väldigt tydligt att det inte kommer vara konsekvent i utövandet. Framförallt kommer det nuvarande lagförslaget tolkas med godtycklighet där statens andra officiella språk, finskan, outtalat är ett big no no, medan internationella språk eller åtminstone engelska kan tolereras – och är det något som lagar inte ska göra så är det att uppmuntra till godtycklighet.
Bara det är skäl till att gå tillbaka till ritbordet och fundera över hur näringsrätten på riktigt ska moderniseras – gynna den åländska traditionen av framgångsrikt företagande och vara attraktivt för kompetent arbetskraft.
Lagändringen att slopa kravet på åländsk majoritet i bolagsstyrelser är välkommet – sannolikt skulle fler storbolag än Optinova utmanat den när man upptäcker att eftersökt spetskompetens inte kan tillgodoses i det ganska begränsade nätverk av ålänningar som verkar sitta på allt fler poster.
Landskapet bör då samtidigt se över jordförvärvslagen en gång till. Den passerade HD:s granskning endast med ett ogillande att låta tillståndsmyndigheter inspektera fast egendom. Sannolikt kommer ett omtag innebära att man inte rör en formulering i den.
Men kvar finns kravet på att två av tre styrelsemedlemmar ska ha hembygdsrätt för att ett bolag ska kunna förvärva mark. Det är ett reellt hinder för etablering för de internationella bolag som anser det viktigt att själva äga den fastighet de bedriver verksamhet i. De vill helt enkelt inte använda konstruerade bolagslösningar för att komma runt frågan – eller lämnas åt upplevd åländsk godtycklighet. Liksom för fysiska personer borde undantag kunna göras för detaljplanerad mark som är avsedd för den typen av verksamhet.
Svenskan är rimligen inte hotad.
Det mest omvittnade exemplet på detta är Biltema. Oklart och osäkert, menade den eftertraktade lågprisjätten när de satt sig in i åländsk praxis och meddelade att bolagets policy var viktigare än den åländska marknaden.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
