SÖK
MENY
Hemåt för Trump och Sveriges medlemskap
I dagens dubbla utrikesspaning konstateras att ingenting någonsin är som det ser ut.
Med sådana fiender behöver man inga vänner.
Den pågående cirkusen kring den förre presidenten och nuvarande presidentkandidaten Donald Trump har många inslag. En sak som inte nog kan understrykas är hur bra det nu förkunnade åtalet om otillåten hantering av kampanjpengar är för honom. Under ganska lång tid har han ju framstått som alltmer passerad där nere i Florida, babblande som en förbittrad golfpensionär om gångna oförrätter av mer och mer paranoisk karaktär, ur takt med tiden och den politiska verkligheten.
Hans medtävlare till nomineringen som presidentkandidat för Republikanerna har därför vädrat morgonluft på sistone och hoppats att hans dödsgrepp runt partiets hals kanske höll på att släppa. Fler högerpolitiker än Floridas guvernör (och på sistone Trumps värsta utmanare) Ron DeSantis har vågat ifrågasätta honom, och allt oftare har åsikten luftats om vikten av att ”move on”, som amerikanerna uttrycker saken.
Men ack ack. Istället har nu Manhattans distriktsåklagare Alvin Bragg väckt ett veritabelt drömåtal mot Trump – en dröm för Trump, alltså. Eller vad sägs om följande manus? En politisk lakej (Bragg är registrerad demokrat) åtalar en man med helt normala lustar (Trump) för att han fallit för en fal kvinna (Stormy Daniels) och fuskat lite med bokföringen efteråt för att inte bli utpressad. Till sin hjälp som åtalsvittne har den politiske lakejen en judisk lögnhals från den notoriskt korrumperade taxibranschen i New York (Michael Cohen) och, justja, vi sa väl att Bragg är svart också va? Trump blåser entusiastiskt i hundvisslan på den punkten, genom att kalla honom för ”rasist” och likna honom vid ett djur.
Tjosan.
Redan har raseriet på nytt väckts hos Trumps fascistanstrukna väljarbas och de politiska medtävlarna kappas nu om att än en gång ge den brandgula megalomanen i den röda MAGA-kepsen sitt stöd, i förhoppningen om att ändå kunna slå honom på slutrakan i primärvalen.
Vi vet hur det gick med den saken förra gången.
Vår sak var också Sveriges
Och så blev då till sist Finland medlem i Nato. I den gängse diskussionen framställs Sverige för tillfället som en förlorare som nu snällt får stå med mössan i hand i regnet utanför Natoborgen i kommande tröstlös väntan på insläpp, men tankefiguren är missvisande. Snarare markerar Finlands Nato-inträde ett subtilt krön för de svenska motgångarna: från och med nu blir Sveriges sak bara starkare.
För alla med insyn i det militära samarbetet länderna emellan vet att de svenska och finländska marina styrkorna i praktiken är en och samma kropp. I och med det finländska medlemskapet är också Sverige därför en del av Natos Östersjöförsvar, vilket krigsmånglarna i Moskva antagligen är plågsamt medvetna om (därav de senaste ryska retoriska utfallen mot svenskarna). En attack mot Sverige är från och med nu en de facto-attack mot den Nordatlantiska försvarsalliansen.
Även Turkiet och president Erdogan inser nog detta, vilket innebär att de turkiska trumfkorten i ett slag devalverats till hackor. Sverigehetsen som inrikespolitisk ploj bör dessutom ha förlorat sin fräschör och hur som helst är det val i Turkiet inom en månad. De flesta tecken tyder alltså på en hastig turkisk kursändring beträffande Sveriges medlemskap så fort Erdogan säkrat ännu en mandatperiod.
Det finns dessutom goda skäl härtill, eftersom Turkiet just nu står utanför den amerikanska godiskiosken med 20 miljarder dollar i handen och blicken stint nitad vid de läckra stridsflygplanen av modell F-16 Block 70 som hägrar i skyltfönstret. Men alltmer högljudda politiska krafter i USA har krävt att turkarna först får ta och släppa in Sverige i värmen innan de handlar, och en del senatorer har till och med luftat tanken på att i stället helt sonika sparka ut det besvärliga landet ur försvarsalliansen.
Sakta men säkert ökar alltså trycket på Turkiet att ge med sig beträffande Sveriges medlemskap. Sätt en slant på att Sverige slinker in i Nato före jul.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
