SÖK
MENY
Hög tid göra Åland redo att försörja sig
Åland ska åter få en ny livsmedelsstrategi. Beredskapen ska bli bättre genom självförsörjning av livsmedel och den biologiska mångfalden ska främjas. Men behövs verkligen ytterligare år av utredning för att ta reda på det vi redan vet? Damma av dokumentet från 2017 och börja verkställ istället.
I samband med att landskapsregeringen nyligen presenterade sitt budgetförslag för 2025 offentliggjordes planerna på en ny livsmedelsstrategi för Åland. Näringsminister Jesper Josefsson (C) berättade att behovet av en ny strategi lyftes från flera håll inom livsmedelssektorn redan under regeringsförhandlingarna. Och det kan man förstå, då resultatet av den förra inte blev vad man hoppades.
Det var i början av 2017 som främst Ålands producentförbund, ÅPF, i samarbete med landskapsregeringen utarbetade en livsmedelsstrategi för Åland. Men från hela livsmedelsbranschens håll sades att en gemensam plan framåt verkligen behövdes, eftersom så många av produktionsgrenarna inom jordbruket befann sig i ekonomisk kris. Strategins mål var att bli riktgivande för lantbrukspolitiken och göra hela Åland hållbart till år 2051.
De fem övergripande målen, som i 2017-strategin kallas för spjutspetsar, var Industriell symbios kring cirkulation av näringsämnen, Cirkulär blå ekonomi, Förbättrande av jordhälsa, Biodiversitet, levande landskap och djur och Gastronomisk ö värd att besöka.
Höga ambitioner och vackra ord, absolut. Men redan 2018 börjar det gå trögt med att omvandla orden till handling. Den erfarna bonden och producentförbundets tidigare ordförande Tage Eriksson, som alltså var med och utformade strategin, konstaterade då i en intervju med Nya Åland att det långsiktiga och konkreta arbetet man hoppats på lyste med sin frånvaro.
”Det är allt för lite i alla fall skulle jag säga. Målsättningen med livsmedelsstrategin var ju att få ett långsiktigt, hållbart jordbruk. Det skulle samtidigt trygga råvaran till livsmedelsindustrin som är väldigt viktig på Åland. En av tankarna var ju att vi skulle ligga i framkant för att kunna motivera ett merpris för de åländska produkterna. Nu visar det sig att vi inte ligger i framkant längre, eftersom implementeringen av strategin inte går på räls. Det gör att vi sannolikt kommer att släpa efter ännu mer i förhållande till regioner runtomkring”, sade Eriksson då.
När strategin väl var godkänd var det alltså som att man tappade styrfarten, i alla fall politiskt. Själva förverkligandet togs över av branschorganisationerna med ÅPF i spetsen, och det anställdes till och med en projektledare.
Och visst har saker hänt under åren som gått; det har getts ut böcker och poddar, utretts köttmärkningar och nya regler för djur, och startskottet har gått för Ålands första stora biogasanläggning i Jomala (en anläggning som på grund av utdragna juridiska tvister vi dock fortfarande väntar på).
Positivt är förstås de olika pilotprojekten, nya samarbeten och att enskilda branscher jobbar med hållbarhet i fokus. Många bäckar små, och så vidare.
Men nu skriver vi 2024, och om det såg illa ut med klimatet och ekonomin samt kändes relevant med beredskap och hög självförsörjning år 2017 så är det ingenting jämfört med i dag.
Coronaåren påminde oss tydligt om Ålands insulära läge, och pandemin lämnade vintern 2022 ett landskap med ekonomin körd i botten efter sig. Under cirka en veckas tid i februari samma år hann vi, som har en åländsk horisont, se ljuset i tunneln innan det smällde till igen och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina var ett faktum.
Så här står vi nu med en helt ny världsbild när det gäller säkerhet och beredskap i stort, lokala företagare som fortsättningsvis kämpar med ekonomin och ett inflationsläge som lett till skenande priser för både producenter och konsumenter.
Låt oss saxa ur sammanfattningen till livsmedelsstrategin från 2017:
”Utgångsläget har varit att vi ska kunna producera högkvalitativa livsmedel åt så många konsumenter som möjligt från så närproducerade råvaror som möjligt. Målsättningen är att via cirkulation och innovation även öka självförsörjandegraden av insatser. Ju mer vi kan basera produktionen på lokala och förnyelsebara resurser, desto mer robust och klimatanpassad är livsmedelsproduktionen.”
Det är väl allt vi behöver i strategiväg? Näringsminister Josefsson lyfter åter vikten av att inkludera branschen. Det är bra, ta hjälp av dem som har koll. Men Åland behöver inte staka ut någon ny politisk riktning igen, utan det är i stället dags att få stora saker att hända.
Låt oss inte förlora två viktiga år på någon ny parlamentarisk utredning som visar det vi redan vet. Hoppa över ”vad”. Ta i stället genast tag i ”hur” saker ska lösas.
Vi behöver inte fler ord, vi behöver omsätta orden vi redan har i handling.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
