DELA
Foto: Matilda Saul

Hur ska man tolka sparkraven?

    Sparkraven är drakoniska och förslagen på nedskärningar skulle innebära försämringar för många grupper.Men hur många av förslagen finns i slutändan med i höstbudgeten?

    Modellen med rambudget, som prövas för första gången nu, är i teorin en väldigt god idé. Att också landskapet behöver anpassa utgifterna efter inkomsterna är lätt för vem som helst att förstå, och det här sättet möjliggör ett långsiktigt och systematiskt arbete att få budgeten i balans till år 2030.

    Men sparkravet på ungefär fyra miljoner euro per år som tidigare kommunicerades räcker inte längre. Därför har landskapet nu ytterligare skärpt målen med femton miljoner för de tre kommande åren. Det är troligtvis det största sparbetinget i åländsk historia.

    Man måste undra om det akuta ekonomiska läget har med elhybridskadeståndet att göra? I februari ansågs landskapets likviditet vara så pass god att det gick att betala skadeståndet på runt elva miljoner euro direkt ur den egna kassan.

    Tre månader senare är läget så ansträngt att ytterligare femton miljoner på tre år ska sparas. Är det så att ålänningarna genast fick notan för färjan i famnen?

    Landskapsregeringen har nu presenterat ramarna, men också flera områden där den tror att pengarna kan sparas. De finns att läsa i onsdagens tidning och kommer att skapa debatt.

    Regeringen Sjögren utnyttjar Petteri Orpos spariver i riket vad gäller arbetsmarknadsstöd och vissa sociala stöd. Regeringen aviserar också nedskärningar i skärgårdstrafiken, avskaffande av sjukvårdsavdraget, och en översyn av fiskevården. Medborgarna kommer således att märka av den digra sparlistan i sin vardag.

    Förslagen som rör barn och unga är dessutom i grunden politiska stridsfrågor, vilket gör läget än mer intressant. Både Centern och Socialdemokraterna har varit för den subjektiva rätten till barnomsorg som infördes den förra mandatperioden under Annika Hambrudds (C) ledning. Lagen kritiserades, av bland andra liberalen Sandra Listherby i valrörelsen, för att behovet av dagistimmar ökade i kommunerna. Nu ska lagen ”ses över”.

    Vad gäller hemvårdsstödet är det lite tvärt om. Det har kritiserats för att vara en kvinnofälla, eftersom det oftast är kvinnor som tar hand om barn hemma vilket kan påverka både karriär och pension. Stödet är å andra sidan väldigt uppskattat av de som vill vara hemma med sina barn en längre tid än föräldraledigheten tillåter (ungefär ett år).

    Ifjol lyfte 671 personer hemvårdsstöd enligt Ålands statistik- och utredningsbyrå Åsub. Det borde ha kostat mellan tre och fyra miljoner euro, plus uteblivna skatteintäkter. Så det finns inbesparingar och intäkter att hämta. Å andra sidan måste man skapa minst 350 daghemsplatser, merparten i Mariehamn och Jomala, för att hantera det ökade behovet av barnomsorg. Klarar kommunerna av en sådan dagisboom?

    Eftersom det är första gången en rambudget presenteras är det svårt att veta hur man ska tolka förslagen. Finansminister Mats Perämaa (Lib) var tydlig med att det bara är förslag, först i höst vet vi hur nästa års faktiska budgetförslag ser ut. Ett nytt sätt att göra och presentera en budget innehåller pedagogiska utmaningar. Men en sak gjorde landskapsregeringen klar i tisdags: något ska göras den här gången.

    Men än ska ramarnas innehåll, det vill säga hur sparandet faktiskt ska gå till, utsättas för en politisk dragkamp. Först i samband med höstbudgeten lär vi veta vilka partier som har vunnit kampen.