SÖK
MENY
Hur skulle det se ut om vi faktiskt klarade det?
Året är 2051. Klimatkrisen är avvärjd och Åland är ett blomstrande hållbarhetsexempel där natur och människa mår bra. Men vägen dit var inte lätt. Det krävdes svåra beslut, långsiktigt tänk och samarbete. Om vi ska nå våra ambitiösa klimat- och hållbarhetsmål måste vi på riktigt kunna visionera hur en fossilfri framtid ser ut – och arbeta oss baklänges fram till det.
”Vi ville inte fastna i ett domedags-scenario, men vi ville inte heller fastna i ett tekno-optimistiskt scenario. Utställningen visar förluster, hinder och svårigheter. Vissa saker måste gå. Men vi ger besökarna det slutgiltiga resultatet: vi klarade det”.
Det konstaterar forskaren Johannes Stripple i en intervju i miljötidningen Grist. Han hänvisar till projektet och tillika utställningen Carbon Ruins som nyligen avslutats i Lund. Carbon Ruins är ett museum över fossil-eran och de objekt vi lämnade bakom oss. Den tar avstamp i året 2053 och bjuder in besökaren att reflektera över de två hundra åren med olja och kol.
”Två hundra år som förde med sig en otrolig välståndsökning, men också oljerelaterade konflikter och en klimatkatastrof som allvarligt hotade människa och natur. I detta sköra tillstånd av stabilitet vill museet skapa ett kollektivt minne av det liv vi lämnat bakom oss, samt uppmuntra och leda samtal kring hur ett hållbart liv på jorden ser ut”, lyder beskrivningen.
Målet med installationen är att göra den stora omställningen till ett fossilfritt samhälle greppbar med hjälp av vitt skilda berättelser som tagits fram i workshops med forskare och experter kring potentiella framtidsscenarior.
”Detta för att skapa en dialog kring vad som är önskvärt och inte”, säger en annan av de deltagande forskarna, Alexandra Nikoleris, till DN.
Man vill göra upplevelsen och framtidsspanandet konkret genom att inkludera, och problematisera, vardagliga objekt och fenomen. I museet hittar man bland annat en betongklump, en rulle konstgräs och några ”frequent flyer” kort i en låda. De pekar på att vi måste ifrågasätta allt som är fossilbaserat eller fossildrivet.
Lundaforskarna har närmat sig klimatkrisen genom så kallad ”back-casting”. Man startar från det önskade resultatet och jobbar sig tillbaka till realtid för att se vad som behöver göras och hur. Det är en effektiv metod för komplexa problem som kräver stora förändringar som involverar stora delar av samhället. Det här är något som även Åland borde omfatta på vägen mot klimatneutralitet.
I veckan togs första steget till en åländsk klimatlag, då ett lagstiftnings-PM lämnades över till lagberedningen i måndags. Lagen ska vara ramverk för Ålands klimatambitioner som reviderades i början av året med visionen att vi senast år 2035 ska vara klimatneutrala. Den övergripande åländska hållbarhetsstrategin syftar till att Åland i stort ska vara ett hållbart, välmående och konkurrenskraftigt samhälle år 2051.
Men hur ska den här resan se ut för lokalbefolkning, industrier, företag, primärproduktion och politiker? Det behöver konkretiseras och visualiseras innan det kan realiseras. Som läget är nu står vi med höga ambitioner, men få insikter i vad dessa verkligen innebär för vårt vardagliga liv.
Enligt den nyaste IPCC-rapporten som kom i veckan har vi tre år kvar att vända utvecklingen. Det är en stor omställning som väntar, en som omfattar alla aspekter av vårt liv; energi, transport, mat, livsstil och industri. Och tiden är knapp.
Även om denna ledarsida många gånger målat klimatutmaningen i dystra färger för att spegla allvaret i situationen är det viktigt att vi inte hänfaller oss till ett alltför dystopiskt tänk. Världen har gjort, och gör, framsteg på alla miljöfronter och klimatkrisen har äntligen börjat tas på allvar av även beslutsfattare och företag.
Vi har fortfarande en möjlighet att skapa ett liv och en värld som både hållbar och vacker. Men vi måste också inse att resan dit inte kommer att bli lätt. Kanske, för att åskådliggöra denna resa och hjälpa fantasin på vägen, borde även Åland satsa på ett fossilt museum. Ett ställe dit vi kan gå för att tanka optimism och vägledning, att momentärt få befinna oss i en bättre morgondag och reflektera över besluten, handlingarna och den kollektiva kraften som tog oss dit.
Året är 2051. Klimatkrisen är sedan länge avvärjd och Åland är ett blomstrande hållbarhetsexempel. Vi klarade det. Men hur?
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
