SÖK
MENY
I förundran möter vi varandra
Klockan är inte ens tio på morgonen. Det är lördag. Ändå vimlar det inne på stadsbiblioteket av människor som är här för att lyssna på ett boksamtal. Om ålar och råg.Varför?
Det går inte att dra några generella slutsatser av människorna i de fullsatta stolsraderna; de är i alla åldrar, verksamma inom olika branscher och könsfördelningen är inte uppenbart tyngd åt något håll.
Den absoluta majoriteten är inte experter på vare sig ålar eller råg, och har troligtvis ingetdera som särintresse heller. Men här sitter de och lyssnar tillsammans, skrattar åt samma repliker och applåderar på samma ställen.
Samtalet uppe på scenen kokar ner i den gemensamma nämnaren nyfikenhet och ska något sägas om publiken som helhet är det kanske just nyfikenheten som binder dem samman också.
– Jag tror jag har lärt mig nu att man ska följa sin egen nyfikenhet, det blir roligast då, säger författaren Patrik Svensson, och fortsätter:
– Jag är intresserad av hur kunskap har uppstått, hur vi vet de saker vi vet. Om man ställer sig den frågan hittar man ofta också väldigt bra berättelser och intressanta karaktärer och människoöden.
Han berättar om den skotska bagaren på 1800-talet som var arketypen för en vetenskapsman, utan att över huvud taget vara en. Outbildad och fattig gick han evighetslånga vandringar över höglandet och lärde sig allt som fanns att veta om dess natur genom sin nyfikenhet och förundran.
– Att se på naturen med ett slags förundran står inte alls i motsats till att ha ett vetenskapligt förhållningssätt till den. När man ser på naturen och känner förundran, det är där fröet finns till både kunskap och empati, menar Patrik Svensson.
Sitt synsätt har han fått av marinbiologen och författaren Rachel Carson, kanske mest känd för sin bok ”Tyst vår”, som uppmuntrade till att se på naturen genom ett barns förundrade ögon.
Nyfikenhet och förundran inför naturen förekommer även i nyare forskning. En studie visar att naturupplevelser som väcker förundran kan sänka nivåerna av stress och oro med mellan 20 och 30 procent hos personer med posttraumatisk stress.
I boken ”Förundranseffekten” beskrivs en annan studie som visar att personer som ofta upplever positiva känslor som medkänsla, glädje, kärlek och förundran har lägre inflammationsnivåer i kroppen än andra. Störst effekt har just förundran.
Eftersom förundran hjälper oss till full uppmärksamhet i nuet pågår det forskning om huruvida förundran mer än andra positiva känslor kan ge oss förändrad tidsuppfattning eller göra oss mindre otåliga. Jämfört med en forskningsgrupp som fick se reklamfilmer så upplevde de grupper som visades storslagna filmer på naturfenomen eller rymdexpeditioner att tiden expanderade.
Förundran och nyfikenhet skapar en mötesplats mellan människor.
”Förundran är den ultimata kollektiva känslan, för den motiverar människor att göra saker för vårt gemensamma bästa”, skrev psykologiprofessorerna Dacher Keltner och Jonathan Haidt i en gemensam forskningsartikel redan år 2003.
Det ger oss en känsla av att vara en del av något större än bara oss själva, och det är en känsla vi hittar gemenskap med varandra i.
Det har blivit tydligt genom den senaste tidens otroliga norrsken som visat sig över himlen. Men det behöver faktiskt inte vara mer magiskt än en delad nyfikenhet på böcker om ålar och råg.
