SÖK
MENY
Informationskapitalism i sin allra råaste form
Det har kommit starka reaktioner på nyheten att de sociala medieplattformarna tar mindre ansvar för inlägg som sprider osanningar, hat och nidbilder.Men vem är ansvarig för det offentliga samtalet – och vad får det kosta?
Det sociala medieföretaget Meta (som äger Facebook, Instagram och Threads) försvagar regelverken kring inlägg som kan innehålla felaktig eller skadlig information. Samtidigt slopas den egna innehållsgranskningen nästan helt. Det är ett beslut som speglar tidsandan och de politiska strömningarna, enligt grundaren Mark Zuckerberg.
Yttrandefrihet, vad det nu betyder i sammanhanget, blir den nya fyren och tredjepartskontrollen av inlägg ska minimeras för att dramatiskt minska ”censuren”. Istället införs ett liknande system som på X, där användare själva ska anmäla inlägg som strider mot reglerna eller sprider osanningar. Men också där ska ribban vara hög. Så länge det inte rör sig om allvarliga lagbrott är det snart fritt fram att skriva vad man vill.
Förändringarna genomförs först i USA och många ser det som ett sätt att blidka den tillträdande presidenten. Donald Trumps förhållande till sociala medier är kontroversiellt – han har tidigare blivit avstängd från flera plattformar efter att ha uppmuntrat till statskuppförsöket 2021.
Vi får se vad som händer i resten av världen. EU, världens mest välreglerade region, har sin Digital Services Act som reglerar innehåll på sociala medier. Trots det lovar Metagrundaren att jobba tillsammans med Trump för att pressa fram liknande avregleringar också i resten av världen. Enligt Zuckerberg har EU, Sydamerika och Kina regelverk som ska bekämpas för att alla ska omfattas av den nya friheten.
Vad det här alltså innebär för oss är ännu oklart, kanske ingenting alls förändras. Men klart är att plattformarna, nu med Meta och X i spetsen, kommer att försöka luckra upp också EU-reglerna.
Metas nya giv kan tolkas som ett sätt att vrida tillbaka utvecklingen till en tid före den politiska korrektheten.
Mer sannolikt handlar det om en ovilja att ta ansvar för vad som får och inte får sägas, och på ett sätt är det lätt att förstå dem. Det är varken enkelt eller trevligt att göra sådana gränsdragningar – och ingen vill bli anklagad för att censurera åsikter. Det gör också att ett globalt bolag som Meta tvingas förhålla sig till många olika standarder: för vems yttrandefrihet ska man utgå ifrån? I en värld där gränserna hela tiden ändras för vad den stora massan kan acceptera är åsiktsväkteri en svår uppgift.
Det är helt enkelt enklare och billigare att strunta i det och låta domstolar döma användare som begår brott.
Men det är inte så enkelt. Det räcker inte att lägga sig platt och säga att de som använder plattformarna helt och hållet får ta ansvar för sina egna påhitt. Det fattas redan ”redaktionella beslut” gällande innehåll – och det har gjorts sedan början. För att maximera försäljningspotentialen har algoritmerna lärt sig att prioritera inlägg som orsakar starka känslor. Och inget verkar engagera mer än hat.
Det finns flera exempel, men inget tydligare än det som hände i Myanmar 2017. Då bidrog Metas algoritmer till att sprida hat mot folkgruppen rohingyafolket som sedan utsattes för ett folkmord. Det visar en rapport från FN.
”Medan militären i Myanmar begick människorättsbrott mot rohingyafolket tjänade Meta pengar på hatet som skapades av algoritmerna”, sade Agnès Callamard, generalsekreterare på Amnesty International 2022.
Något liknande inträffade i Etiopien där algoritmer drev på hatet i inbördeskriget i provinsen Tigray 2020-2022. Kenyas högsta domstol dömde Meta att böta 1,6 miljarder dollar för sin roll i upptrappningen av konflikten.
De sociala mediernas faktagranskningssystem är bristfälliga, de fångar bara upp en liten del och gör fel ganska ofta. Kanske är det fullt vettigt att systemen läggs ner, men det görs inte utan konsekvenser.
Om de sociala medierna vill ha riktig frihet på sina plattformar så borde också algoritmerna göras om så att användarna själva kan välja hur deras flöden ska se ut.
Det går inte att avsäga sig ansvar för innehållet samtidigt som man driver på spridningen av potentiellt skadliga inlägg. Båda är nämligen fullt aktiva val. Om de sociala medierna inte gör om sina algorimer så kommer de inlägg som engagerar flest att nå flest – oavsett vilket budskap de förmedlar, vilka känslor de väcker eller om det finns någon koppling alls till sanningen.
Frihet är argumentet. Men det här handlar inte om frihet. Det är informationskapitalism i sin allra råaste form.
