SÖK
MENY
Insyn och granskning är vägen framåt för EU-parlamentet
Förtroende är svårvunnet och lättförlorat. När den enorma mutskandalen i EU-parlamentet nu reds ut måste arbetet med att återuppbygga förtroendet genast inledas. Förbättrade möjligheter till insyn och granskning blir då en av hörnstenarna.
Den sannolikt största korruptionsskandalen i Europaparlamentets historia håller just nu på att rullas upp i Bryssel. En av parlamentets vice ordföranden, Eva Kaili från den socialdemokratiska gruppen, röstades i förra veckan bort från positionen av ett näst intill enigt parlament. Hon sitter nu häktad i belgiskt fängelse.
Efter det har polisen gjort razzior inne i parlamentet i Bryssel medan verksamheten pågått som vanligt i Strasbourg. Sammanlagt 60 parlamentsledamöter ska på något sätt vara del av den förundersökning som pågår, och totalt 1,5 miljoner euro i kontanter har hittats som kopplas till skandalen.
Den misstänkta mutaren är Qatar, i syfte att parlamentet ska ta beslut som gynnar landet. Bland de beslut som misstänks vara kopplade till härvan finns ett avtal med Qatar Airways, som nu har god tillgång till EU och generösa visumregler för qatarier.
Det krävs inte många tankevändor för att inse att nyheten är en katastrof för EU:s redan bräckliga förtroende.
– Om man ser det här på lite längre sikt tror jag att det skadar EU:s rykte jättemycket. De EU-kritiska partierna som finns i alla länder får vatten på sina kvarnar, säger Maria Wetterstrand, tidigare språkrör för Miljöpartiet, till svenska EU-parlamentarikern Alice Bah-Kuhnke (MP) i den gemensamma podden ”Wetterstrand & Bah-Kuhnke”.
Förtroendet har alltid varit ett stort problem för EU. Unionen känns främmande och långt borta för medborgarna, samtidigt som alla medlemsländer har gått med på att ge upp en del av sin egenbestämmanderätt och behörighet över lagstiftning till denna abstrakta jätteapparat.
En mutskandal gör inte saken bättre. Förra veckans händelser var en billig julklapp för alla EU-skeptiker, men att återvinna förtroendet lär bli mångdubbelt mer dyrköpt.
I parlamentet pågår nu intensiv krishantering – en vice ordförande har blivit av med sina titlar och talmannen Roberta Metsola sa i sitt öppningstal inför sessionen i Strasbourg i förra veckan att hennes ”ilska, vrede och sorg är mycket närvarande”.
Hon fortsatte sitt uttalande med att säga att EU-parlamentet, den europeiska demokratin och medlemssamhällenas demokratier alla är under attack. Så kan man naturligtvis se det.
Men i samma tal sa Roberta Metsola också att skandalen orsakades av illvilliga aktörer utifrån. De parlamentariker, assistenter och tjänstemän i parlamentet som just nu utreds i korruptionshärvan av polis beskrevs som passiva offer. Andemeningen i talet var att de dåliga äpplena ska plockas bort ur korgen.
Att EU bygger på ett system där det råder brist på kontroll, insyn och möjligheter till oberoende granskning nämnde Roberta Metsola inte över huvud taget. Det är inte heller något hon tidigare har kämpat för att ska bli bättre.
I stället listade hon ett antal åtgärder kring strängare regler för vem som har tillträde till parlamentets lokaler och reformer som ska verka i avskräckande syfte.
Men blir inte transparensen och granskningsmöjligheterna bättre är det svårt att argumentera för att förtroendet kan återuppbyggas.
Det hade varit på sin plats med ett visst mått ödmjukhet inför alla de människor vars förtroende man förbrukat. Det hade varit på sin plats för Roberta Metsola att leverera självrannsakan.
Och det hade varit på sin plats att göra sitt för att nu åtgärda de brister som gjorde en korruptionsskandal – av ännu inte utredda mått – möjlig från första början.
