Jaha? Och sedan då?
I skrivande stund kläms fortfarande Ukraina som en valnöt i den ryska kniptången utan att ändå brista. Men om landet blir en för svår nöt att knäcka för Vladimir Putin, hur ska han då rädda sig ur sitt dåraktiga krig?
Det kanske är idiotiskt att spekulera om framtiden mitt i stridens hetta. Men hur många orosmoment den pågående ryska invasionen i Ukraina än rymmer förblir en frågeställning den övergripande och kanske viktigaste: Hur ska Vladimir Putin ta sig ur detta?
Nuet är förskräckande. Från fyra olika håll invaderar just nu ryska trupper och belägrar ett antal ukrainska städer i en östlig halvmåne från Krim och hela vägen upp till Tjernobyl. Rapporter strömmar in om påstådda krigsbrott och möjligt användande av vakuumbomber.
Men än så länge lufsar den ryska krigsbjörnen bara mödosamt framåt, som i ett sankt kärr. De ukrainska styrkorna försvarar sig med näbbar och klor, civilbefolkningen blandar molotovcocktails åt sina objudna ”gäster” och lär sig bygga stridsvagnshinder. Varje sekund som president Volodymyr Zelenskyjs folkvalda regering håller sig kvar – och Zelenskyj själv i full frihet kan fortsätta mana till motstånd – är en förödmjukelse för Ryssland och Putin.
Det är lätt att glädjas åt detta. Men glädjen grumlas av fruktan. För en förödmjukad fiende blir bara ännu farligare.
Det står klart att Putins bristande verklighetsförankring har straffat sig. Antagligen intalade han sina generaler att ”nazisterna” och ”folkmördarna” skulle vika ner sig så fort den oövervinnerliga ryska armén satte sina blankputsade kängor på ukrainsk mark. Istället möttes man av en förberedd armé och ett fungerande luftvärn och vad beträffar elitstyrkorna satt de snart i fångenskap och grät efter mamma på Youtube, demaskerade som eländiga värnpliktiga som trott sig vara på övning.
Allt detta är dock livsfarligt i långa loppet. I takt med att förödmjukelsen växer sänks tröskeln för Putin att sätta på sig stålhandskarna och ödelägga Ukraina på allvar. Han har fruktansvärda vapen i sin arsenal. Kommer han att utplåna Kiev? Kommer han att anställa en massaker på civilbefolkningen?
Slutfrågan i detta fasansväckande scenario blir dock samma som i alla de andra: ”Jaha? Och sedan då?”
För hur det än går är det uppenbart att alla förlopp utanför den nu sammanstörtade önskedrömmen om en triumfartad inmarsch och sedan hemfärd med vändande flyg saknar tydliga exitmöjligheter för Putin. En artificiell vasallstat med marionettregering? Jaha, och sedan då? Förödande sanktioner som med tiden skulle mala ner Ryssland och dessutom ett utdraget lidande för ukrainarna, politiskt giftigt på rysk hemmaplan. Ett utdraget gerillakrig à la Tjetjenien – samma sak. En varaktig militärockupation som med Afghanistan eller territoriellt införlivande av Ukraina i Ryssland? Se ovan.
Och en kejsare som återvänder tomhänt och skamsen från slagfältet blir för varje ögonblick allt mindre kejsare. Det vore helt enkelt slutet för Rysslands starke man.
Ukraina må vara klämt mellan sköldarna. Men egentligen är det Putin som sitter i kniptången. Blir det omvärlden som måste rädda honom, för att undvika ett totalt blodbad? Genom att ge honom något så att han slipper vända hem från ett ödelagt Ukraina med svansen mellan benen?
Det är en motbjudande tanke att låta Putin få ytterligare en bit ukrainskt territorium. Minst motbjudande vore kanske ett formellt överlåtande av Krim som redan ockuperats sedan 2014. Halvön har ju ”bara” tillhört Ukraina sedan 1954 och har ömsesidiga sentimentala/kulturella band med Ryssland.
Motbjudande tanke ja, men i gengäld kunde kanske EU sedan kunna snabbehandla Ukrainas medlemsansökan? Möjligen borde landet också gå med i Nato och djupare införlivas med väst, till ytterligare förfång för diktatorn i Kreml. Det viktiga nu är hur som helst att Ukrainas uppoffring blir så lindrig och kortvarig som möjligt.
Krim skulle sedan kunna bli ett förgiftat fikonlöv: Något som Putin kunde skyla sig med tillfälligtvis men som med tiden blir hans undergång.
För vad som än händer kommer ingen längre göra sig några illusioner om Vladimir Putin. Hans tid lär snart vara över.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.