SÖK
MENY
Kämpa mot köldens lag på bottnen av brunnen
Jordaxeln står i sin maximala lutning på 23,44 grader och solen hänger i zenit någonstans ovanför Madagaskar – idag är den kortaste dagen och den längsta natten för oss i norr. Vintersolståndet kastar sin slagskugga även över dagens ledarsida.
Stilla natt, mörka natt. I kväll, exakt klockan 21.48 (plus tio sekunder) är jordaxeln som allra längst bort från solen, och alla vi vars planetära vindsfönster vetter mot norr hänger just nu med våra frusna hundtungor flåsande ut i världsrymdens svartaste del.
Kaamos, den arktiska natten, täcker polcirkeln och har man oturen att bo i Utsjoki (Finlands nordligaste kommun) försvann solen redan i slutet av november, för att inte dyka upp på nytt förrän sista januari. Men även vi på måttligare breddgrader får lätt för oss att himlen störtat ner över våra huvuden så här års. Vad gör det med oss egentligen?
Det är kallt kallt kallt. På många sätt – det är lätt att frysa även om själen i detta nattsvarta. Man sover för mycket eller nästan inte alls. Man är dum mot någon, tappar tålamodet med sitt barn, fräser åt partnern eller skriver en arg insändare.
För så ser köldens lag ut, häruppe. Man passar det kalla vidare fastän man inte borde. Det är svårt att värma någon när man själv fryser så. Vi blir varandras Mårror. Vi måste kämpa mot det.
Borde vi utnämna vintersolståndet till Snällhetens dag, just därför att det är då den behövs som mest?
Det är trots allt som mörkast just innan dagen gryr.
Checklista: sitt inte ensam. Ring någon. Laga middag ihop. Ta tid på er! Om du inte får tag på någon, lyssna på radion, det hjälper. Det finns andra där ute som andas och lever, minut för minut, precis som du.
Gör något snällt, vad som helst, gör något omotiverat hyggligt. Laga en present till någon, det behöver inte vara något stort. Det räcker med något vältänkt. Om du har en favoritbok i hyllan som du läst många gånger, en som betyder något speciellt för dig – ge bort den till någon du tycker om.
Karmabegreppet borde vara extra akut och gångbart den mörkaste tiden på året: det är ju då som värme betyder mest. Det finns något genuint mirakulöst i att ett stearinljus kan antända ett till, och ett till, och ett till, tills hundra ljus brinner, vart och ett med samma hetta som det ursprungliga. Strider inte det mot fysikens lagar rent av? Oberoende är det så vi borde leva, här på bottnen av brunnen.
För när vi vältrat så långt åt norr att miraklet känns som det enda återstående hoppet, är den omotiverade snällheten måhända vår enda räddning. Är det anledningen till att alla religiösa ljusfester så här års handlar om givande?
Nå i såna fall: vänd dig till någon du knappt känner och säg något uppskattande. Om du tänker efter har faktiskt alla mänskor något bra i sig som man kan lyfta lite. Sätt ett spydighetsembargo på dig själv tills det har ljusnat lite, särskilt på de sociala medierna. Rättelse: undvik dem helt och hållet.
Krama också om dig själv och tillåt dig, o kyliga nordbo, att tycka lite synd om dig själv för en liten sekund – självömkan är trots allt en mycket innerlig form av kärlek.
Du är bra. Du är faktiskt det. Var inte ledsen, det här går över.
För imorgon börjar vi den långa klättringen upp ur brunnen, tillbaka mot ljuset. Kanske får vi snällheten med oss också.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
