SÖK
MENY
Kampen om väljarna bygger upp samarbete
Ett valsamarbete i Mariehamn av nu planerat slag hade i förra valet gett de frisinnade en plats till på socialdemokraternas bekostnad. Samarbete ger styrka, men kräver också fingerfärdighet i upplägget.
De frisinnade och obundna gick i veckan ut med nyheten att de ställer upp tillsammans i kommunalvalet i Mariehamn. Frisinnade och obundna kandidater skall finnas på samma lista och de som väljs in skall arbeta för samma saker. Så har man förstått.
Närmare ett samgående än så kan man inte komma. Men de frisinnades ordförande Johan Ehn säger att det fortfarande handlar om två skilda partier.
För väljarna blir det inte lätt att se skillnaden. En röst på den gemensamma listan är en röst på listan. Väljaren röstar självfallet på en person, men rösten går till hela listan. En röst på en obunden kandidat är samtidigt en röst på den som får mest röster på listan. Och det är med stor sannolikhet en (fs)-politiker.
Det är så vårt valsystem fungerar.
De frisinnade har också hört sig för hos centern om valsamarbete, och centern har tackat ja. Om det blir något vet vi ännu inte, det skall de frisinnade – och obundna? – medlemmarna avgöra? Men det blir i så fall ett rent tekniskt samarbete.
Ett tekniskt samarbete där en röst på en centerpolitiker samtidigt är en röst på den i valförbundet som får mest röster, det vill säga en frisinnad kandidat.
Varför gör man så? För att det ger fördelar.
Samarbete ger styrka. Ju fler röster man kan dra till ett block, desto fler kandidater har chansen att väljas in. Det enda osäkra är från vilket parti de invalda kommer.
De små hoppas naturligtvis på att det skall spilla över röster från det stora partiet och om möjligt ge ett tilläggsmandat. Eller åtminstone bidra till att man inte tappar röster och inflytande i valet.
Man kan tänka sig att blocket ger de obundna ett mandat till på de frisinnades bekostnad. Så vill de frisinnade kanske inte ha det om de får välja, men det är bättre att förlorade röster går till en grupp som man har nära samarbete med än att de går till partier, där de frisinnade har mindre möjlighet att påverka slutresultatet i olika ärenden.
En omräkning av valresultatet senast med beaktande av det nu planerade samarbetet skulle ge valförbundet fs-ob-c tolv platser, alltså en plats mer än partierna har i dag i fullmäktige. Den tolfte platsen skulle tas av socialdemokraterna, som därmed skulle ha sju platser.
Om man sedan spjälkar upp valförbundet så kommer man till att centern sitter med sina två mandat precis som nu. De obundna skulle fått nöja sig med sitt enda och de frisinnade hade fått ett till.
Men det här är ett helt teoretiskt exempel.
När valstrategerna kommer samman och gör upp om valförbund så vill naturligtvis bägge sidorna vinna. Om möjligt. I ett tekniskt valförbund, där var och en driver sina egna frågor och samarbetet enbart går ut på att stärka positionerna, så görs noggranna beräkningar av hur många kandidater respektive sida får ställa upp.
Även om man vill ha ett bra resultat för valförbundet så vill vardera sidan dra hemåt så mycket som möjligt. Ett valförbund mellan fs-ob och centern i senaste val hade med andra ord antagligen inte sett ut som nu när partierna ställde upp var för sig.
En helt annan slutsats man kan dra av valsamarbetet mellan de frisinnade och obundna är att det ligger något i Ehns fundering att det kan vara dags att se över det borgerliga partifältet. Behövs det sex, efter valet fem olika borgerliga partier?
