SÖK
MENY
Kan Åland sänka sitt elpris?
Den exceptionella världssituationen ger vissa åländska frågor förnyad relevans, om än kanske lite ut i tokmarginalen. Som: borde Åland bli ett eget prisområde på elmarknaden?
Diskussionen om prisstegringarna är av förståeliga skäl livaktig på Åland just nu, med fokuset på bränsle och energi. På de sociala medierna undrar folk argt varför bensinpriserna fallit så i Sverige men inte på holmen (vilket är en befogad fråga som de åländska handlarna gärna får svara på) och flera av näringsidkarna i Nyans enkät idag nämner elpriserna som särskilt problematiska för deras verksamheter.
Det är förståeligt, för elpriserna bara stiger. I Sverige har frågan blivit het i den pågående valrörelsen, eftersom prisskillnaderna är stora beroende på var i landet man bor – skåningarna är ursinniga över att få betala mångdubbelt högre priser än norrlänningarna.
Varför de gör det är både enkelt och komplicerat. Som bekant är Sverige uppdelat i flera prisområden, och den höga efterfrågan från Tyskland driver upp de sydsvenska priserna. Kraftbolagen är visserligen statliga men likafullt affärsmässigt styrda aktiebolag, vilket tvingar den svenska statsmakten att sätta profiten före medborgarnas vardag.
Finland är bara ett prisområde och har i jämförelse med Sverige ett bättre, stabilare nät, men situationen för Åland är komplicerad eftersom vi även kan köpa el från Sverige. Näringsidkare som satsat på klimatvänlig vindel har av den anledningen olyckligtvis fått högre kostnader än de som kör på finsk kärnkraftsel. It’s complicated, som sagt.
Kunde denna gordiska knut lösas med ett lokalförankrat alexandershugg? Låt oss fantisera lite.
Det harmar en ålänning som passerar de ståtliga vindkraftverken i Långnabba att Åland nu kan generera 65 procent av energiårsbehovet genom vindkraft, men ändå har samma höga priser som resten av världen. Borde vi inte kunna behålla vår miljövänliga el på Åland och samtidigt få ner priserna?
Frågan är avsiktligt barnsligt ställd, och riktades inför författandet av denna text till ett flertal experter på vindkraft, elbörser och energimarknadsanalys både på Åland och i Sverige. Överraskande nog visade sig svaret, åtminstone delvis, bli: jo, faktiskt.
Åland skulle mycket väl kunna bli ett eget prisområde. Priset skulle sedan styras av den lokala produktionen. Det är dock en del av kruxet, påpekades det av expertpanelen: vår produktion är väldigt liten och skulle inte räcka till.
Kontraargumentet där blir att ålänningarna nu kappas om att beställa hem solceller till sina lagårdstak: i ett tjugoårsperspektiv är det fullt realistiskt att vind- och solkraft skulle ha byggt upp den åländska producentbasen rejält.
Tekniskt skulle det bli knepigt, eftersom vi skulle behöva ha tillgång till el året om, alla tider på dygnet. Men vi har både en Finlandskabel och en Sverigekabel: vore det så omöjligt att lösa behovet den vägen?
Frågan har enligt uppgift utretts tidigare (ingen av experterna kunde dock riktigt erinra sig av vem) och bedömningen blev då att administrationen skulle bli så betungande och kostsam att ett åländskt prisområde helt enkelt inte skulle löna sig. Det kan, mot bakgrund av världsutvecklingen just nu, finnas fog att räkna på den saken en gång till.
Sist och slutligen påpekade experterna att frågan är politisk. Kan Finland förvägra Åland rätten att bli ett eget prisområde? Antagligen hamnar avgörandet hos EU, men självstyret ger troligen Åland en ganska stark utgångspunkt. Se där, något för landskapsregeringen att utreda vidare.
Ja, dagens ledarämne hamnar kanske något på tokmarginalen. Men dess fråga är ändå värd att ställa, för elpriserna lär inte bli lägre på länge än, och blåser gör det jämt.
Kanske åt rätt håll?
