Kärnkraften delar Europa
I klimatomställningens tid hoppas många på kärnkraften, och nu vill bland annat Finland att kärnkraften ska klassas som grön el i Europa.Men riskerna är många och kostnaderna är höga.
Världen är överens: vi måste ställa om från fossil till klimatneutral energiproduktion snabbt, annars riskerar vi att missa klimatmålen rejält.
Och medan de efterlängtade Långnabba-möllorna snart tonar upp sig över Ålands västkust och politiker drömmer om storskalig vindkraft till havs så står Finland redo att varva igång sin senaste kärnreaktor Olkiluoto 3. Finland är i gott sällskap i Europa.
Tio EU-länder, bland annat Finland, vill nu att EU-kommissionen ska klassa kärnkraften som grön energi. Frankrike aviserade för två veckor sedan att man fortsätter sin utbyggnad av kärnkraften. President Macron motiverar satsningen med målet om klimatneutralitet, höjda elpriser och beroendet av den ryska gasen.
Grannen Tyskland har däremot valt en annan linje, där avvecklas kärnkraften till förmån för andra energikällor. I alla fall på kort sikt har det inneburit en ökad användning av kolkraft, vilket förstås gör Tyskland till en stor fossilbov. Också Sverige har under en tid avvecklat kärnkraften, men det råder ingen samstämmighet kring det beslutet. Flera politiska partier vill att Sverige i stället satsar mera på kärnkraft för att säkra energibehovet och för klimatomställningen. Det finns så klart en logik i att med de argumenten tala för kärnkraften.
Men kärnkraften är dyr och lämnar efter sig livsfarliga restprodukter. Olkiluoto 3 sägs vara världens dyraste byggnad. Kostnaden är hittills uppe i 3,2 miljarder(* läs förtydligande längst ner i texten) euro och när verket börjar producera el i början av nästa år har det gått 17 år sedan bygget inleddes. Ursprungsplanen var start för 12 år sedan, men bygget har försenats gång på gång. För 3,2 miljarder euro får man 68 vindkraftparker i Långnabbas storlek, eller för den delen nästan 17 stycken Viking Glory.
Och kostnaden är bara en del av problemet.
För även om det finns risker med kärnbränslet när det befinner sig i reaktorn så är den stora frågan vad man ska göra av det när det har tjänat ut sin roll.
I samband med bygget av Olkiluoto 3 så har Finland även byggt ett så kallat slutförvar för uttjänt kärnbränsle. Det vill säga en plats där 6 500 ton uran ska förvaras långt ner i berget i 100 000 år. Den finländska anläggningen blir först i världen i sitt slag och även i Sverige skissar man på samma modell. För en ålänning kan det vara intressant att veta att både de svenska och finländska anläggningarna ligger cirka 10 mil från Grisslehamn respektive Åbo.
Att förvara något i 100 000 år betyder att man inte ens kan utgå från att efterlevande, som löper risk för att utsättas för strålningen, pratar något av de språken vi har i dag. Förhoppningen är förstås att science fiction-frågeställningar som vilket språk man ska skriva på informationstavlorna ska vara de största utmaningarna. Långt ifrån alla är nämligen övertygade om att lagringsmetoden kommer att fungera så länge.
De kopparkapslar som ska hålla det radioaktiva avfallet i 100 000 år är omtvistade.
– Det finns många seriösa bedömare som säger att kopparkapslarna inte ens klarar sig 1 000 år, sade Peter Szakalos, korrosionsforskare vid Kungliga Tekniska högskolan, KTH, till Svenska Yle 2016.
Påståendet att kapslarna riskerar att gå sönder långt i förtid motsägs av andra experter på området, men svenska Kärnavfallsrådet rekommenderar att nya tester görs innan kapslarna godkänns på svenska sidan.
Och nog hade man önskat, som relativt närbelägen granne, att forskarna hade varit överens om att systemet som ska förvara livsfarligt radioaktivt material faktiskt pallar för trycket innan några bränslestavar skickas ner i urberget. Med sol-, vind- och vattenkraft slipper man i alla fall sådana problem.
68 vindparker i Långnabbas storlek skulle producera över 2/3 av den nya reaktorns wattimmar. Räknas kostnaderna för bygget av slutförvaret in är det inte omöjligt att man hade fått lika mycket, eller till och med mera, vindkraft för pengarna. Och med tanke på de eventuella konsekvenserna är det betydligt mer välspenderade pengar, inte minst med tanke på kommande generationer.
*I texten anges de uppskattade ursprungskostnaderna. Efter alla förseningar uppskattar huvudentreprenören att kostnaderna för bygget är uppe i 8,5 miljarder eller till och med högre än så. Det betyder alltså att vindkraft redan i dag är mer kostnadseffektivt än kärnkraft, utan de farliga biprodukterna.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.