SÖK
MENY
Klimatförtvivlan är lika farligt som förnekelse
Ett steg framåt för klimaträttvisa, men ett steg bakåt gällande bekämpningen av roten till problemet – utsläpp. Så kan man sammanfatta det internationella klimatmötet som nu nått sitt, försenade, slut. Även om det inte är ett optimalt utgångsläge för klimataktion så finns det hopp. Låt oss ännu icke helt förtvivla.
Var klimattoppmötet i Egypten lyckat eller misslyckat? Både och. Det kan man konstatera efter att världens länder nådde en överenskommelse i Sharm el-Sheikh tidigt söndagsmorgonen, efter tuffa förhandlingar som drog ut 40 timmar över tiden.
Fokus för årets klimattoppmöte var frågan om kompensation, så kallade ”loss and damages” (skador och förluster). Det vill säga kompensation i form av en fond för sårbara länder. Det är dock inte en ny fråga. Låg- och medelinkomstländer, som drabbas oproportionerligt av klimatkrisen, har länge efterlyst åtgärder. Nu kom cirka 200 länder överens om att en fond ska startas som ska finansiera räddnings- och återuppbyggnadsarbete i länder som drabbas.
”Det handlar inte om att ta emot välgörenhet”, klargjorde Sherry Rehman, Pakistans klimatminister och förtydligade att det handlar om klimaträttvisa.
Det är höginkomstländer som till största delen bidrar till utsläppen som orsakat vår globala miljökris, men det är fattiga länder som betalar notan i form av naturkatastrofer. Dock står det ännu inte klart vem som ska betala till fonden, hur mycket och vad exakt den ska täcka …
Den sorgliga orsaken till att just klimaträttvisa och ekonomiska skadestånd i år blev en kärnpunkt på agendan är för att vi nu på allvar börjar se konsekvenserna av det allt varmare klimatet. I år har vi bland annat sett stora områden i Pakistan översvämmas och delar av Afrika genomgår just nu den värsta torkan på årtionden. Även på Åland har det varit svårt att förneka att vårt klimat – och vårt väder ändras. Oktober var senaste i raden av ovanligt varma månader.
Klimatkrisen ökar risken för så kallat extremväder och det kommer vi dessvärre se mer av. 2022 har koldioxidutsläppen igen ökat och slagit nytt rekord. Om vi ska hålla uppvärmningen under två grader behöver utsläppen inte bara stabilisera sig, de behöver kraftigt minska och nå nettonoll innan 2050.
Förhoppningarna inför årets möte var att man skulle enas om en utfasning av fossila bränslen. Istället blev det något vagt om energiproduktion med ”låga utsläpp”.
EU och utsatta önationer försökte lobba för att hålla 1,5 graders målet levande, men stötte på motstånd från, icke förvånande, oljenationerna. Dock ska här nämnas att även EU kunde kommit med starkare, och mer radikala klimatplaner för att ha ett bättre förhandlingsläge.
”Vi har behandlat några av symptomen, men inte botat febern”, sade EU-toppen Ursula von der Leyen efter mötet.
Men förhoppningsvis kan det historiska beslutet om skadestånd till utsatta länder ändå snabba på utvecklingen mot det bättre då det nu blir mer konkret kostsamt för rikare länder att fortsätta elda på klimatkrisen.
Även om den här ledarsidan tagit en ibland krass inställning till den klimatverklighet vi står inför och det bristande politiska ledarskapet, på både lokal och global nivå, så kan det vara viktigt att erinra sig författaren Yuval Noah Hararis ord: ”Förtvivlan är lika farligt som förnekelse. Och lika falskt. Mänskligheten har enorma resurser till sitt förfogande och genom att tillämpa dem på ett klokt sätt kan vi fortfarande förhindra ekologisk katastrof.”
Några siffror att backa upp det hoppet: enligt internationella energiorganet IEA skulle det bara kosta oss 2 procent av globala bnp:n att nå ett klimatnettonoll. Jämförelsevis kan man konstatera att regeringar runtom världen aviserade coronastimulationspaket motsvarande 14 procent av det globala bnp 2020. Samma år avsattes 2,4 procent av bnp till militära kostnader, 2,4 procent går även åt vartannat år till att producera mat som sedan slängs bort. EU uppskattar att skatteflykt är värt omkring 10 procent av världens bnp.
Att lösa klimatkrisen är inte omöjligt. Och det finns ännu hopp. Vi har tagit ett stort steg framåt genom att erkänna den globala klimatorättvisan och en sådan acceptans kan bana väg för mer konkreta åtgärder.
Men samtidigt är det okej att få vara besviken över att ännu ett år gått, ännu ett klimattoppmöte – och att politiker fortsättningsvis väljer att lägga mer pengar på militär upprustning och att massproducera mat som sedan slängs än att satsa på verklig klimatomställning.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
